Parallell - lördag 10/1

Job 24-28

---

Job 24-28

¹Varför har den Allsmäktige (Shaddaj) inga tider [för domstolsförhandlingar] i förvar?
    Varför får inte de han känner se hans dagar?

²Gränser flyttas [5 Mos 19:14; Ords 22:28; 23:10],
    de rövar bort hjordar och för dem i bet.

³Åsnan till de faderlösa
    för de bort,
    tar som pant
änkans ko.
[I denna kiastiskt strukturerade vers beskrivs offren som hjälplösa utan fäder/män. Nu berövas de sin boskap och möjlighet till inkomst.]

⁴De tränger bort de fattiga från vägen (hebr. derech),
    alla ödmjuka (förtryckta) i landet måste gömma sig.
⁵[De fattigas liv är hårt:] Se på vildåsnorna i öknen [Job 11:12],
    de går i sitt arbete tidigt och söker föda
    vildmarken ger bröd till deras unga.
⁶På fältet skördar de [den tidiga skörden på våren med] foder som inte är deras eget
    och plockar sent (efterskördar/rensar – hebr. laqash) [överblivna druvor] från de ondas vingård [på hösten].
⁷Nakna övernattar de (ligger de om natten – hebr. lon), utan kläder,
    de har inget att skyla sig med i kölden [på vintern].
⁸Av störtskurar (slagregn) från bergen blir de helt genomblöta,
    i brist på skydd trycker de sig mot (omfamnar/kramar de) klippan.
⁹De [de ogudaktiga] sliter den faderlöse ifrån moderns bröst,
    och av den fattige tar man pant.
    [I vers 3 tog man deras djur, här går man längre i ondskan – tar deras barn.]
¹⁰Nakna går de, utan kläder [substantiven är identiska med vers 7a],
    hungrande bär de på kärvar.
¹¹Mellan deras murar pressar de ut olja,
    törstande trampar de vinpressen.
    [Omgärdade av säd, oliver och vindruvor hungrar och törstar de förtryckta.]
¹²En ringa grupp människor (hebr. mat) utanför staden jämrar sig,
    från slagna själar stiger ett rop i smärta,
    ändå anklagar Gud (Eloha) ingen för att ha gjort fel (hör inte deras böner).

¹³Andra har blivit fiender till ljuset,
    de känner inte dess vägar (livsval – hebr. derech)
    och håller sig inte på dess stigar (upptrampade gångvägar – hebr. netivah).
¹⁴Vid ljuset (i gryningen) stiger mördaren upp,
    för att dräpa den betryckte (ansatte) och fattige,
    och om natten blir han tjuvars like.
    [Samma man som stjäl om natten, mördar vid gryningen för att inte bli påkommen.]

¹⁵Äktenskapsbrytarens [maskulin] öga spanar efter skymningen,
    han säger (tänker): "Inget öga får se mig"
    och döljer (täcker) sitt ansikte.
¹⁶Vid mörkrets inbrott bryter de sig in (gräver – hebr. chatar) [via väggen] i husen,
    om dagen låser de in sig.
De känner inte ljuset,
     ¹⁷för alla dem, morgonen är som djupt mörker (dödsskuggan – hebr. tsalmavet) för dem,
    de är väl förtrogna (är vänner) med djupt mörker (hebr. tsalmavet).

¹⁸De är skum (snabbt/lätt – hebr. qal) på vattenytan [de består inte, se Job 7:6; 9:25],
    förbannad (lätt, flyktig – hebr. qalal) är deras mark i landet,
    han går inte längre till vingårdarna.
¹⁹Som torka och hetta slukar snövatten,
    så slukar Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket] den som har syndat (missat målet – hebr. chata).
²⁰Glömmer honom gör moderlivet [som är hans hem i livets start],
    frossar (gillar sötman av hans kropp) gör likmaskar [vid livets slut],
inte längre är han ihågkommen.
    Bryts som ett träd gör orätten.
²¹Han går på vall på (äter; frossar på) den ofruktsamma, som inte kan föda
    och är inte god mot änkan.
²²Ja, ändå rycker han [Gud] bort de starka genom sin kraft;
    när han griper in kan de inte vara säkra för sitt liv.
²³Han ger dem trygghet och vila,
    men hans ögon vakar över deras vägar (livsval – hebr. derech).
²⁴De är upphöjda för en kort tid,
    sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
    de vissnar som axens toppar.

²⁵Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger
    och göra mitt prat (hebr. milah) om intet?

Bildads tredje tal
¹Sedan tog Bildad – shoaiten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]:

²Makt och respekt är med honom,
    han skapar frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom) i sina höga platser.
    [Han är till en början ospecificerad, men syftar på Gud, se vers 4.]
³Ingen kan räkna hans här (ordagrant: "finns det antal till hans trupper")? [Job 19:12]
    Hans ljus skiner på alla (ordagrant: "och över vem stiger inte hans ljus upp")?

⁴[Från att fokusera på Guds storhet skiftar nu Bildad till att tala om mänsklighetens litenhet.]

Hur kan en man (hebr. enósh) vara rättfärdig inför (med, i närvaro av – hebr. im) Gud (El)? [Job 9:2]
    Och vem kan vara [moraliskt] ren (hebr. zacha) som är född av kvinna?
    [Ovanligt ord för renhet, se även Job 15:14.]
⁵Se, inte ens månen har sitt eget ljus
    och stjärnorna är inte rena i hans ögon.
    [Det månljus som vi ser är en återspegling av solljuset från månens yta.]
⁶Hur mycket mindre en man – [som är obetydlig som] en likmask (hebr. rimah) [bryts ner]
    och en människas son – [som bara är som] en mask (kermeslus – hebr. toleah) [som krossas].
    [Två olika ord för insekt/mask används. Likmasken för tankarna till förgängelsen och hur människan bryts ner. Masken (Kermes ilicis) krossades för att utvinna den scharlakansröda färgen, se Ps 22:7.]

Jobs svar
¹Då svarade Job och sa:

²Vad har det hjälpt till den utan kraft (vigör – hebr. koach)?
    Hur har det räddat armen utan styrka (hebr. oz)?
³Hur har han gett råd utan (till ingen) vishet
    och insikt (driftighet, förstånd – hebr. toshijah) till mycket kunskap (intim förståelse)?
⁴Vem har berättat för dig allt detta prat (hebr. milah)
    och vems andetag går ut därifrån?

⁵Skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) grips av ångest,
    djupets vatten och de som bor däri.
⁶Sheol (dödsriket, de dödas plats) ligger blottat för honom,
    Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats – hebr. avaddon) [Ords 27:20; Upp 9:11] har ingen täckelse (är otäckt, utan klädnad). [Gud har makt och kontroll även över döden.]
⁷Han expanderar (spänner ut) norr över tomrummet,
    han hänger upp jorden på ingenting.
    [Här är ett exempel på hur Bibeln talar om sådant som bara modern fysik kan förklara.]
⁸Han binder upp vattnet i sina moln (mörka regnmoln – hebr. av)
    och låter inte skyn brista (klyvas, gå sönder) undertill (i/på botten).
⁹Från greppet [något som han döljer i sin hand] på hans trons ansikte
    expanderar han (sprider han ut) över den sina skyar.
¹⁰En förordnad (ordagrant "sak inristat") gräns (hebr. chog) över vattnets ansikte [horisonten]
    ända till fullbordan (perfektion) – ljus med mörker.
    [Horisonten fungerar som en brytpunkt för det som kan ses (ljus) och det som inte kan ses (mörker).]
¹¹Himlarnas pelare skälver (hebr. rafaf; enda gången ordet används)
    och häpnar (hebr. tama) av hans tillrättavisning (hebr. geara).
¹²I sin vigör (kraft – hebr. koach) rör han upp havet [nationer, folk]
    och i sitt förstånd (hebr. tevona) genomborrar han Rahav [Stoltheten – Leviatan, se Job 9:13].
¹³I (genom) hans Ande (andedräkt) är himlarna klara.
    Hans hand har dräpt (genomborrat) den flyende (hebr. bariach) ormen.
¹⁴Se, detta är [bara] ytterkanten på hans väg [vi ser bara en glimt av hans verk]
    och bara till en viskning [så lite] hör vi av honom!
    vem kan förstå hans [fulla] styrka i dunder (åska – hebr. raam)?

[Versen är svåröversatt. Ordet för viskning (hebr. shemets) är ovanligt och används bara här och i Job 4:12. Det kan också betyda "lite" vilket i så fall blir en parallell till ytterkant. Viskning förknippas ofta med ondska vilket också förstärks av att ordet både börjar och slutar med ormens viskande s-ljud. Den arameiska översättningen skriver "vilka onda ord har inte viskats om honom" och tar viskningen som onda rykten som spridits om Gud.]

Jobs avslutande tal
¹[Jobs inledande ord i kapitel 27 bryter den normala cykeln med anförande och respons som funnits i de åtta tidigare dialogerna. Baserad på tidigare mönster (Elifaz, Bildad och Tsofar), skulle det varit dags för den tredje talaren, Tsofar, här. Han verkar vara tyst, och istället fortsätter nu Job sitt anförande. Det ovanligare hebreiska ordet mashal som beskriver ordspråk och talesätt används här.]

Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

²Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt,
    den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ
³– för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7]
    och Guds (Elohas) Ande (hebr. roach) i min näsa –
⁴aldrig att mina läppar skulle tala orätt
    eller min tunga tala svek.
⁵Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt!
    Till min död vidhåller jag min oskuld.
⁶Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte,
    mitt hjärta [mitt samvete] förebrår mig inte (ger mig inte skulden) någon av mina dagar [så länge jag lever].
⁷Låt min fiende stå som den skyldige,
    min motståndare som orättfärdig.

⁸För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa),
    när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)?
⁹Kommer Gud (El) att höra hans rop
    när nöden drabbar honom?
¹⁰Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)?
    Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)?

[De retoriska frågorna i vers 8-10 förväntas alla ge negativa svar.]

¹¹Jag vill lära er om Guds (Els) hand,
    den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja.
¹²Se, ni har ju själva alla skådat (betänkt) det,
    varför kommer ni då med detta – tomt (meningslöst, flyktigt, fåfängt) prat? [Versen avslutas med substantivet följt av verbet för tomhet (hebr. hevel havel). Ordagrant något i stil med "tomhet som blir/gör/skapar tomhet" och beskriver vännernas fåfänga prat som snabbt försvinner bort som rök eller ånga.]

¹³[Det följande stycket inleder Job på samma sätt som Sofar avslutade (Job 20:29). Job speglar den lära som hans bekanta har riktat mot honom och visar hur hans lidande inte är det lidande som en ond människa får skörda för sin onda livsstil.]

Detta är den onda människans lott hos Gud (El),
    det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj).
¹⁴Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet,
    hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd.
    [Alla tre Jobs kompanjoner kopplade barnens öde med Jobs synd, se Job 5:4; 8:4; 18:19.]
¹⁵De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom]
    och deras änkor gråter inte över dem.
    [De som överlevde krig och svält (vers 14) dog av pest, se Job 18:13; Jer 15:2; Upp 6:8.]

¹⁶Om han samlar silver som stoft
    och lägger kläder på hög (hebr. kon) som lera. [Sak 9:3]
     ¹⁷Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd
och silver oskyldigt delas upp.

[Vers 16-17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer att komma till de rättfärdiga i sinom tid.]

¹⁸Han bygger sitt hus som en mal,
    likt ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) som väktaren gör åt sig. [Jes 1:8; 4:6; Jona 4:5]
¹⁹Rik går han till sängs – och samlar inte [mer],
    när han öppnar sina ögon är allt borta. [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!]

²⁰Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom,
    natten rycker (stjäl) bort honom som stormen.
²¹Östanvinden lyfter honom och han är borta,
    den sveper i väg honom från hans plats.
²²Den vräker sig mot honom utan förskoning,
    han försöker fly för dess kraft.
²³Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom
    och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.

Visheten
¹[Detta kapitel som är ett poem om visheten kommer som ett avbrott från alla dialoger. En del ser det som en fortsättning av Jobs (eller Bildads) tal, men litterärt så fungerar det som en brygga mellan dialogerna och Jobs avslutande ord.]

Ja, det finns
    för silvret
        en gruva (utgång, utflöde – hebr. motsa),
        och en plats (hem)
    för guldet
där det renas.

[Stycket öppnas med ett enkelt kiastiskt mönster där gruva/plats står centralt och ramas in av silvret/guldet. Versen beskriver de grundläggande stegen för att ta fram metaller. Först måste det brytas, sedan måste det renas. Väldigt sällan kan man hitta rena metaller, för det mesta är de uppblandade med värdelös sten. Visdom nämns inte förrän i vers 12, men analogierna med gruvnäringen är många. Vishet är värdefull som silver och behöver förädlas som guld. Det är ett krävande arbete, men ger stor lön.]

²Järn hämtas upp ur jorden,
    stenar smälts till koppar.
³Han [människan] sätter gränser för mörkret (hebr. choshech) [när facklor ger ljus i gruvgångar]
    och utforskar det yttersta djupet,
    där stenen är mörker (hebr. ofel) och dödsskugga (hebr. tsalmavet).
    [Tre olika ord för mörker används här.]
⁴De spränger schakt långt från människors boningar,
    glömda av foten (avlägsna platser dit ingen går),
    hissas ner djupt [i schakten] och vajar (gungar, svajar), långt från människor. [Gruvor, som t.ex. Timnah i södra Israel, låg otillgängligt till, långt från civilisationen.]
⁵Från jorden kommer bröd [ovan jord spirar och växer grödor],
    men där nere förvandlas den som av eld.

[Under jord "växer" metallen fram genom eldsättning, den gamla metoden då berget hettades upp med eld vilket skapade sprickor som underlättade brytningen.]

⁶Safiren har sin plats bland hennes stenar,
    och i stoftet (materialet) finns guld för honom [gruvarbetaren].
⁷Stigen dit är inte känd av rovfågel,
    gladans (hökens) öga har inte upptäckt den.
⁸Inte har söners stolthet (hebr. ben shachats) trampat på den,
    inte har rytande lejon (hebr. shachal) passerat fram på den.

[Hebr. shachats används bara här och i Job 41:25. Det finns en dubbelhet i att syfta på både djur och människor, här utifrån parallellismen är det "stolta lejon" (djurens konung) som åsyftas, men det utesluter inte stolta människor. Hebr. shachal är ett av närmare tio olika ord för lejon. Detta ord har sitt ursprung i verbet för att ryta, hebr. sheagah. Dessa män som jobbar i gruvorna fruktar inte vilda djur.]

⁹På den hårda stenen lägger man sin hand
    och gräver ut bergen från grunden.
¹⁰De hugger ut kanaler [för att leda ut vatten – gångar] i klipporna,
    och ögat får se härliga ting.
¹¹De stoppar upp vattenådrornas gråt,
    de drar fram hemligheter [dolda skatter] i ljuset.

¹²Men visheten – var finns hon?
    Var har förståndet sin boning?
[Nästan samma fras återkommer i vers 20.]

¹³Nej, hennes värde (pris) känner inte en bräcklig människa.
    Nej, henne kan man inte finna i de levandes land.
¹⁴Djupet säger: "Hon är inte i mig",
    havet säger: "Hon finns inte hos mig."
¹⁵Nej, hon kan inte fås för dyrbaraste guld (inneslutet; renat guld – hebr. segor),
    dess pris (hebr. mechir) kan inte vägas upp med silver.
¹⁶Nej, hon kan inte betalas med guld från Ofir
    eller med dyrbar onyx och safir.
¹⁷Nej, hon kan inte jämföras med guld (hebr. zahav) och glas (kristall),
    inte ges i utbyte mot kärl av rent guld (hebr. paz),
¹⁸koraller ["höga saker"; röd korall, Hes 27:16] och kristall ska inte nämnas.
    Priset (penningpungen – hebr. meshech) för vishet är mer än pärlor.
¹⁹Nej, topas från Kush [Etiopien] kan inte radas upp bredvid henne,
    hon kan inte vägas upp med renaste guld.
    [Topas är en olivgrön gulaktig sten; den andra stenen i bröstskölden, se 2 Mos 28:17.]

²⁰Men visheten – var kommer hon ifrån?
    Var har förståndet sin boning?
[Exakt samma innehåll som vers 12, förutom verben finns/kommer.]

²¹Hon är gömd för alla levandes ögon,
    hon är dold för himlens fåglar. [Jfr vers 7-8]
²²Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats) [Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11] och döden säger:
    "Vi har hört ett rykte (i våra öron har vi hört) om henne."
    [Ett rykte om var man kan hitta vishet.]
²³Gud (Elohim), han känner vägen till henne,
    han vet var hon bor,
²⁴för han skådar till jordens ändar,
    han ser allt under himlarna.
²⁵När han mätte upp vindens vikt
    och vägde vattnen efter mått [under världens skapelse, se 1 Mos 1:2],
²⁶när han gjorde en stadga (lag – hebr. choq) [naturlag] för regnet
    och en väg för åskans blixt,
²⁷då såg han henne och uppenbarade (ordagrant: räknade) henne,
    han beredde henne och utforskade henne. [Ords 8:22-29]
²⁸Och till människan (hebr. adam) sa han:
    "Se, att frukta (vörda) Herren (Adonai) [vissa manuskript har JHVH – Jahveh], det är vishet,
    och att fly det onda är förstånd."

[I den hebreiska grundtexten står ordagrant ´Herrens fruktan´. En sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se även Ords 1:7; 9:10.]

Tillbaka upp

---