²Från Pinchas söner, Gershom, från Itamars söner, Daniel, från Davids söner, Chattosh
³från Shechanjas söner, från Paroshs söner, Sakarja och med honom var 150 män inskrivna genom släktskap,
⁴från Pachat-Moabs söner, Elihoejnaj, Zerachjas son, och med honom 200 män inskrivna genom släktskap,
⁵från Shechanjas söner, Jachaziels son, och 300 män med honom,
⁶från Adins söner, Eved, Jonatans son, och 50 män med honom,
⁷från Elams söner, Jeshajah [inte profeten Jesaja], Ataljas son, och 70 män med honom,
⁸från Shefatejas söner, Zevadja, Michaels son, och 80 män med honom,
⁹från Joavs söner, Ovadja, Jechiels son, och 128 män med honom,
¹⁰från Shelomits söner, Josifjas son, och 160 män med honom,
¹¹från Bevajs söner, Sakarja, Bevajs son, och 28 män med honom,
¹²från Azeggads söner, Jochanan, Hakkatans son, och 110 män med honom,
¹³från Adonikams söner, de kom senare men detta är deras namn, Elifelet, Jiel och Shemaja och 60 män med dem,
¹⁴från Bigvajs söner, Otaj och Zakkor och 70 män med honom.

¹⁵Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.] ¹⁶Då sände jag efter Eliezer, Ariel, Shemaja och Elnatan och Jariv och Elnatan och Natan och Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare. ¹⁷Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus. ¹⁸Eftersom Guds (Elohims) goda hand var över mig, sände de Sherevja – son (ättling) till Machli, son till Levi, son till Israel – en man med insikt (kunskap, förståelse), och hans söner och bröder [sammanlagt]: 18 män. ¹⁹Och Chashavja och med honom Jeshajah [inte profeten Jesaja] från Meraris söner, hans bröder och deras söner [sammanlagt]: 20. ²⁰Och från Netinim, som David och furstarna gett till att betjäna leviterna, 220 netinimiter, samtliga av dem var nämnda vid namn.

[Med det låga antalet av 38 leviter (se vers 18-19) var denna grupp på 220 tjänare betydelsefull för att kunna bedriva alla sysslor som krävdes i templet.]

²¹Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud (Elohim) för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar. ²²Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: "Guds (Elohims) hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom." ²³Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).

²⁴Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem, ²⁵och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat. ²⁶Jag vägde upp i deras händer 650 talenter [12 ton] av silver, silverredskap för 100 talenter [3 ton], 100 talenter [3 ton] av guld, ²⁷20 guldskålar värderade till 1 000 dariker [persiskt guldmynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg] och två utsökta, glänsande (polerade, skinande) bronskärl, lika dyrbara som guld.

²⁸Och jag sa till dem: "Ni är heliga för Herren (Jahveh) och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren (Jahveh), era fäders Gud (Elohim). ²⁹Vaka över och bevara dem till dess ni väger upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och furstarna över Israels fäders hus i Jerusalem, i kamrarna i Herrens (Jahvehs) hus." ³⁰Prästerna och leviterna tog emot silvret, guldet och kärlen efter vikt för att föra det till Jerusalem, till vår Guds (Elohims) hus.

³¹Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen. ³²Så kom vi till Jerusalem och förblev där i tre dagar.

³³På fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds (Elohims) hus, i handen på Meremot, son till Uria, prästen, och med honom var Elazar, son till Pinchas, och med dem var Jozavad, son till Jeshoa, och Noadja, son till Binnoj, leviten. ³⁴Allting räknades med antal och vikt och den totala vikten antecknades [skrevs förmodligen upp på en lertavla som var den tidens sätt att göra anteckningar] vid detta tillfälle.

³⁵Sedan offrade de som återvänt från exilen brännoffer till Israels Gud (Elohim): 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 getter av hankön. Allt detta var ett brännoffer till Herren (Jahveh). ³⁶Och de överlämnade kungens uppdrag till kungens satraper och till guvernörerna på andra sidan floden, och de gynnade folket och Guds (Elohims) hus.

Tillbaka upp

---

Rom 1:18-32

MÄNSKLIGHETEN ÄR HOPPLÖST FÖRLORAD UTAN GUD (1:18-3:20)

Hedningarna är skyldiga (1:18-32)

Korintiska viken är känd för sina majestätiska solnedgångar. Här satt Paulus och såg ut över Guds skaparverk när han skrev detta brev.

¹⁸För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen.

[Paulus använder samma ord för "uppenbara" (gr. apokalypto) i denna och föregående vers:
    "Guds rättfärdighet uppenbaras i evangeliet ..." vers 17.
    "Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet ..." vers 18.
    Det förstärker hur Guds rättfärdighet och Guds vrede mot orättfärdighet hör ihop. Om inte Gud reagerade på orättfärdighet skulle hans rättfärdighet kunna ifrågasättas. Mänsklig vrede är ofta självcentrerad och hatisk, men Guds vrede har inte dessa syndiga egenskaper utan är i sin natur god och riktad mot synden.
    Det finns två aspekter på Guds vrede över orättfärdigheten. Dels en kommande vredesdom över synd och orättfärdighet, se Rom 2:5. Dels en pågående aktiv vrede över synden där Gud tillåter syndens konsekvenser bära frukt hos den som lämnar Guds vägar, se Rom 1:24.]

Guds existens är synlig i skapelsen
¹⁹[Resonemanget i vers 18 fortsätter. Sanningen är alltid sanning även om den medvetet undertrycks och hindras:]

Det man kan veta om Gud är helt synligt (självklart, uppenbart) bland dem [i deras hjärtan, se Rom 2:15], eftersom Gud har visat (uppenbarat) det för dem [som inte vill veta av sanningen]. ²⁰För hans osynliga egenskaper – både hans eviga makt (styrka, kraft, förmåga, kapacitet) och hans gudom (gudomliga natur), har från (alltsedan, men även: utifrån) världens skapelse kunnat uppfattas (observeras, förstås) genom de verk ("det utförda" i plural) man så tydligt ser (som är så uppenbara) [är så uppenbart synliga för hans intelligenta skapelser]. Därför är de utan ursäkt.

Avgudar i stället för Gud
²¹Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. ²²När de påstod att de var visa, blev de i stället dårar ²³och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur [som man tillbad som sina avgudar].

[Avgudadyrkan öppnar dörren till all annan synd. När människan blir sin egen gud kan hon göra vad hon själv vill utan att behöva stå till svars för sina handlingar.]

Sexuella synder

Fest i Neros palats, illustration av den spanske målaren Ulpiano Checa.

²⁴Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. ²⁵De ersatte sanningen om Gud [att han skapat världen och människan] med lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen (så är det, det är sant).

[Avgudadyrkan och tempelprostitution var nära förknippade med varandra. Avgudarna agerade omoraliskt i de populära myterna och avgudadyrkan hade ofta sexuella undertoner. För att tillbe och behaga fertilitetsgudar och gudinnor krävdes sexuell aktivitet.]

²⁶Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande (skamliga) lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga [sexuella] umgänget mot det som är onaturligt. ²⁷På samma sätt lämnade männen det naturliga [sexuella] umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

[Tretton av de fjorton första romerska kejsarna var bisexuella. Den förste kejsaren som gifte sig med en man var Nero, som regerade 54 – 68 e.Kr. Han var den femte kejsaren och var bara 17 år när han kom till makten. När Paulus skrev detta brev i slutet på 50-talet var Nero i tjugoårsåldern. Några år senare, efter ett antal fruar och affärer, gifte Nero sig 64 e.Kr. med en man där Nero tog rollen av en brud under ceremonin. Senare gifte han sig med en ung pojke, Sporus, sedan Nero dödat en av sina unga älskarinnor. Det var inte ovanligt att pedofili förekom mellan en slavägare och hans slavar. Den romersk-grekiska mytologin beskriver också alla möjliga former av sexuella relationer mellan människor och gudar, samma kön och även djur. Det var i denna hedniska miljö som församlingen i Rom levde. En stark kontrast till Bibelns värderingar från 3 Mos 18, där sexuella relationer utanför äktenskapet, mellan nära släktingar, med samma kön och med djur förbjuds. Att Paulus väljer att ta upp just utlevd homosexualitet kan bero på att det sätter sig upp mot självaste skapelseordningen vilket är temat här.]

Syndens destruktiva nedåtgående spiral
²⁸Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

[Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder. Ordet "och" används inte mellan någon av orden (men har lagts till i översättningen för attt få korrekt svenska). Detta språkbruk visar att det inte bara är exakt dessa tjugoen synder som fyller de som överger Gud; det är några exempel.]

²⁹De har blivit helt fyllda av all slags:
    orättfärdighet (avsaknad av en moralisk standard),
    ondska,
    girighet [omättligt behov av mer, ofta på bekostnad av andra] och
    elakhet.

[Nu följer fem substantiv i formen genitiv singular som alla beskriver avund och dess konsekvenser.]
De är fulla av
    avund,
    mordlust,
    stridslystnad,
    svek och
    illvilja [söker ständigt strid och ondska].

[Nu följer tolv substantiv i ackusativ plural.]
De
    skvallrar,
     ³⁰förtalar,
    hatar Gud,
    är fyllda med våld (oförskämdhet),
    fyllda med arrogans,
    fulla av skryt,
    påhittiga i det onda [nya former av ondska],
    olydiga mot sina föräldrar,
     ³¹vettlösa,
    trolösa,
    okänsliga (känslokalla, kärlekslösa mot sina närmaste, utan familjeband – gr. astorgos) och
    hjärtlösa.

³²De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de applåderar dessutom (samtycker, ger sitt stöd till) andra som handlar likadant.

[Efter en liknande lista av synder påminner Paulus de troende i Korint att så hade somliga av dem levt, men de hade låtit tvätta sig rena och helgats, se 1 Kor 6:11.]

Tillbaka upp