Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - lördag 6/8

Esr 3:1-4:23, Ps 28:1-9, Ords 20:24-25, 1 Kor 2:6-3:4


Esr 3:1-4:23

Templets grund läggs
1Och när den sjunde månaden [höstmånaden Tishri, troligtvis 538 f.Kr.] var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man (som en enhet; samstämt) i Jerusalem. 2Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder prästerna och Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning. 3De satte upp altaret på dess bestämda plats (i anslutning till/framför/ öster om själva templet), trots deras rädsla för folket i landet. Och de offrade brännoffer till Herren (Jahve) på det, både morgonoffer och kvällsoffer. 4De firade också Lövhyddofesten som det står skrivet och offrade det föreskrivna antalet dagliga offer i enlighet med påbudet för varje dag.

[Just under lövhyddofesten offras utöver alla andra högtidsoffer även totalt 70 oxar, en för varje land i den då kända världen, vilket gör att ingen annan högtid har lika många offer i antal djur, se 4 Mos 29:12-39; 3 Mos 23:33-44; 5 Mos 16:13-15. Lövhyddohögtiden är också den enda av Herrens högtider då det är ett påbud att vara glad i sju dagar, vilket många rabbiner anser vara ett av de svåraste buden att uppfylla!]

5Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahves) heliga sammankomster [alla Herrens högtider som beskrivs i 3 Mos 23], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahve). 6Från den första dagen i den sjunde månaden började de offra brännoffer till Herren (Jahve) trots att grunden till Herrens (Jahves) tempel ännu inte var lagd.

7De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, som Persiens kung Kyros har gett tillstånd till.

8I den andra månaden på det andra året, efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son, och Jeshoa, Jotsadaks son och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla dem som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, började arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahves) hus. 9Sedan stod Jeshoa med sina söner och sina bröder och Kadmiel och hans söner, Juda söner, tillsammans för att övervaka hantverkarna i Guds (Elohims) hus, även Chenadads söner med deras söner och deras bröder leviterna.

10När hantverkarna hade lagt grunden till Herrens (Jahves) tempel, ställde de upp prästerna i sina skrudar och med trumpeter och leviterna, Asafs söner med cymbaler, för att prisa Herren (Jahve) i enlighet med Israels kung Davids föreskrifter. 11Med lovprisning och tacksägelse sjöng de till Herren (Jahve):
För Han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek) över Israel! [Ps 118:1]
Och hela folket gav upp ett härskri (ropade med stark röst) när de prisade Herren (Jahve) eftersom grunden till Herrens (Jahves) hus var lagd.

12Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje, 13så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.

Motstånd
1När Judas och Benjamins fiender hörde att de fördrivna kommit tillbaka och byggde ett tempel till Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), 2närmade de sig Serubbabel (Zerubbavel) och ledarna (de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande) och sade till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi liksom ni söker er Gud (Elohim) och har offrat till honom sedan Esarchaddons dagar [681-669 f.Kr.], Assyriens kung som förde oss hit.

[Redan den assyriska kungen Sargon hade gjort folkförflyttningar när Samarien föll (722 f.Kr.). Detta fortsatte efterföljande kungar som Esarchaddon (681-669 f.Kr.) och Ashurbanipal (668-627 f.Kr.). Utombibliska källor bekräftar hur Esarchaddon förflyttar folkgrupper till Sidon sedan han intagit de områdena.]

3Men Serubbabel (Zerubbavel), Jeshoa och Israels andra prominenta ledare sade till dem: Det är inte för er och oss (tillsammans) att bygga ett hus till Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), vi själva ska bygga det till Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), precis som Kyros, Persiens kung har befallt oss. 4Då började landets invånare att hindra Juda folk och gjorde dem rädda för att bygga.

5De mutade rådgivare i avsikt att omintetgöra deras planer alla dagar från Persiens kung Kyros tid till dess Persiens kung Darejavesh regerade. 6Under Ahasveros (Achashverosh) regering, i början av hans regeringstid skrev de en anklagelse mot invånarna i Juda och Jerusalem. [Ahasveros regerade i Persien 486-465 f.Kr., han är även känd under det grekiska namnet Xerxes, se även Est 1:1.] 7Även under [Ahasveros efterträdare] Arttacheshasettas (Artashastas) dagar [465-425 f.Kr.] skrev Bishlam, Mitredat, Tavel och resten av deras anförvanter ett brev på arameiska som översattes.

8[Här i vers 8 skiftar texten från hebreiska till arameiska fram till Esra 6:18. Judarna var tvåspråkiga vid den här tiden, så för att undvika att hoppa mellan arameiska (som de persiska dokumenten som citeras var skrivna på) och hebreiska så skrivs även kommentarerna mellan breven på arameiska. Vers 9-10 var troligtvis den sammanfattning av innehållet som fanns på skriftrullens utsida.]

Rechum, befälhavaren (ordagrant: herre av befallningar), och Shimshaj, stadssekreteraren, skrev ett brev angående Jerusalem till kung Artaxerxes med följande innehåll:
-
9Rechum, befälhavaren, och Shimshaj, stadssekreteraren, tillsammans med övriga kollegor (stadsanställda): domarna, ämbetsmännen, förvaltningsmännen, tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, 10och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat.

[Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarhaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa fördes bort till Samarien och andra platser.]

11Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
"Till kung Artaxerxes.

Från dina tjänare, männen på andra sidan floden [väster om floden Eufrat].

12Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten. 13Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. 14Eftersom vi äter palatsets salt [är avlönade; i står kungens tjänst och är lojala mot honom, se 3 Mos 2:13; 4 Mos 18:19; 2 Krön 13:5] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta 15så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts. 16Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden."

[Uttrycket "äta palatsets salt" är ett idiomatiskt uttryck för att vara i kungens tjänst. Engelska ordet för lön "salary" kommer från latinska salarium – saltpengar. ]
17Kungen sände detta svar:
"Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!

18Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant uppläst för mig. 19Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad har en lång historia av att sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. 20I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem. 21Utfärda därför en befallning att dessa män ska sluta. Denna stad ska inte byggas upp förrän jag befaller det. 22Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande."
23När det som stod i kung Artaxerxes skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.

Ps 28:1-9

Psalm 28 – Gud hör bön

En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.

Författare: David

Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp, vers 1b-5
2. Han har hört min bön, vers 6-9

1Av David
-


Hör mitt rop
Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
2Hör mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp),
    när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
    mot det allra heligaste i din helgedom.

3Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
    men har ondska i hjärtat.
4Löna dem för vad de gjort,
    efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
    ge dem vad de förtjänar.
5Eftersom de inte förstår
    vad Herren (Jahve) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
    därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem.

[Vers 1-5 hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i vers 5, hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet harash "stum" i vers 1.]

Bönesvar
6Välsignad (lovad) vare Herren (Jahve),
    för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).
7Herren (Jahve) är min styrka (starkhet)
    och min sköld,
mitt hjärta förtröstar (har alltid litat) på honom
    och jag fick hjälp (och kommer att bli hjälpt),
därför jublar mitt hjärta,
    och med min sång vill jag tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom.

8Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)
    för sin smorde (utvalde, kung).
9Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.

Ords 20:24-25

24Varje steg en man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] tar kommer från (har sitt ursprung från) Herren (Jahve),
    så hur kan någon själv förstå sin väg?

25Det är farligt att alltför snabbt lova en gåva (helig tjänst),
    utan att först beräkna kostnaden och tänka efter vilka konsekvenser beslutet kommer att få.

1 Kor 2:6-3:4

6Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under).

7Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet,
    dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet],
som Gud före tidens början
    planerade till vår ära,
8som ingen av den här tidsålderns härskare
    har känt (haft en personlig upplevelse av),
för om de hade gjort det
    skulle de aldrig korsfäst ärans (härlighetens) Herre.
9Utan som Skriften säger:
"Det inget öga har sett,
    det inget öra hört,
    vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka),
allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för)
    åt dem som ständigt älskar honom."

[Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.]
10Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande.

Anden uppenbarar Guds vishet
Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja även Guds djuphet (djupa insikt). 11För vilken annan människa känner till (förstår) vad som finns i (passerar en människas tankar), utom anden inom honom? På samma sätt vet ingen Guds tankar, utom Guds Ande.

12Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss.

13Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande].

14En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

15Den andliga människan däremot kan bedöma allt (undersöka, avgöra vad som är rätt), men själv kan hon inte bedömas (bli dömd) av någon [oandlig människa]. [Den andliga människan kan bara bli dömd av Gud, se 1 Kor 4:3-5, inte av oandliga människor eller världsliga kristna, se 1 Kor 3:1-3.]
16För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)?
    Vem kan undervisa honom?
[Jes 40:13, se även Rom 11:34.]
Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.

Kristen enhet (3:1-4:16)
1[Paulus ser tillbaka till när han omkring tre år tidigare var med och fick leda korintierna till tro på Jesus.]

Syskon (bröder och systrar i tron), själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till oandliga människor (starkt påverkade av sin köttsliga mänskliga natur), som spädbarn i den Smorde (Messias, Kristus). 2Jag gav er mjölk [som en mor skulle föda ett litet barn], eftersom ni inte var mogna (stora nog) att ta till er fast föda [djupare andliga sanningar]. Men ni är [tre år senare] fortfarande inte redo!
     3Orsaken är att ni fortfarande är köttsliga [och låter er styras av känslor och omständigheter]. För så länge det finns avund [den bakomliggande inre orsaken] och strid [som är frukten av avundsjukan] bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra [utan andens liv]? 4Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

[Avund och själviskhet leder till oordning och alla möjliga onda handlingar, se Jak 3:16. En av köttets gärningar är stridigheter, se Gal 5:20.]


Tips Nu kan du studera versen i grundtexten med Kärnbibelns interlinjära version på hemsidan! Det grekiska och hebreiska lexikonet är under uppbyggnad, men redan nu finns många ord översatta.


Här finns instruktioner om du vill lägga till bibelnpåettår.se på hemskärmen på din mobil/läsplatta så du smidigt kommer åt dagens avsnitt.
Igår

Planer

Stäng  


Helbibel