Parallell - onsdag 11/3
5 Mos 3-4
Og, kungen i Bashan, besegras1Sedan vände vi och gick vägen upp till Bashan, och Og, Bashans kung, kom ut emot oss, han och hela hans folk till strid i Edreij. 2Och Herren (Jahve) sa till mig: "Frukta inte för honom för jag har gett honom och hela hans folk och hans land i din hand, och du ska göra mot honom som du gjorde mot Sichon, amoréernas kung, som bodde i Cheshbon." [4 Mos 21:33-35]
3Så Herren vår Gud (Jahve Elohim) gav även Og, Bashans kung, i vår hand och hela hans folk och vi slog honom till dess ingen överlevande fanns kvar. 4Och vi tog alla hans städer vid den tiden – det fanns inte en stad som vi inte tog från dem – 60 städer, hela Argovs område, Ogs kungarike i Bashan. 5Alla dessa var befästa städer med höga murar och med bomförsedda dubbelportar [port i dualform], förutom [dessa städer tog vi] väldigt mycket landsbygd (byar utan murar – hebr. perazi). 6Och vi förgjorde dem fullständigt [5 Mos 20:15-18; Jos 6:17] som vi gjorde med Sichon, Cheshbons kung, vi förgjorde alla städer, män, kvinnor och små. 7Men all boskap och allt tillspillogivet i städerna tog vi som byte till oss själva.
8Och vi tog landet på den tiden ur handen på amoréernas två kungar som var bortom Jordan från Arnons dal [i söder] till berget Hermon 9– det Hermon [i norr] som sidonierna kallar Sirion och amoréerna kallar Senir – 10alla städer på slätten och hela Gilead och hela Bashan till Salcha och Edreij, städerna i Ogs kungarike i Bashan. 11För bara Bashans kung Og var kvar av Refaims kvarleva [1 Mos 14:5]. Ja [se, notera – detta är anmärkningsvärt], hans säng var en säng av järn. Finns den inte i Ammons söners Rabbah [nuvarande staden Amman i Jordanien, som ett museiföremål]? [Sängens storlek var också spektakulär:] Längden var 9 alnar [4,1 meter] och bredden var 4 alnar [1,8 meter], efter en mans aln.
[Järn var ovanligt vid den här tiden under sena bronstiden. Det tillsammans med sängens storlek var anledningen att den uppmärksammas. Måttet en aln (hebr. ammah) härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret – ca 45 cm. Det finns även en längre kunglig aln som är 52 cm, men eftersom det uttryckligen står "en människas aln" här är det den kortare alnen som refereras till här.]
Landet delas
12Vi besatte detta land vid den tiden, från Aroer som ligger vid Arnons dal och hälften av Gileads bergsland, och dess städer gav jag till rubeniterna och gaditerna. 13och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land. 14Jair, Manasses son, tog hela Argovs område till gränsen mot geshureerna och machaeerna, även Bashan och uppkallade det efter sitt eget namn Chavot Jair, till denna dag. 15Och till Machir gav jag Gilead. 16Och till rubeniterna och till gaditerna gav jag från Gilead ända till Arnons dal, mitten av dalen som en gräns ända till Jabboks flod som är gränsen mot Ammons söner, 17även Arava, Jordan är dess gräns från Kinneret ända till Aravahavet, det Salta havet [Döda havet] under Pisgas sluttningar österut.
Förberedelser för att inta landet
18Och jag befallde dig vid den tiden och sa: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män, 19men era hustrur och era små och er boskap, jag vet att ni har mycket boskap, ska förbli i era städer som jag har gett er, 20till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
Mose får inte gå in i landet
21Och jag befallde Josua vid den tiden och sa: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över. 22Ni ska inte vara rädda (frukta) för dem, för Herren er Gud (Jahve Elohim), han är den som strider för er."
23Och jag bad (vädjade om oförtjänt nåd – hebr. chanan) till Herren (Jahve) vid den tiden och sa: 24"Herre (Adonaj), Herre (Jahve), du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud (hebr. el) finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar? 25Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, den goda bergsbygden och Libanon."
26Men Herren (Jahve) var vred på mig för er skull och lyssnade inte på mig och Herren (Jahve) sa till mig: "Det räcker, tala inte mer med mig om denna sak. 27Gå du upp till toppen av Pisga och lyft upp dina ögon västerut och norrut och söderut och österut och se med dina egna ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. 28Men utmana Josua och uppmuntra honom och styrk honom, för han ska gå över framför folket och han ska se till att de ärver landet som du har sett." 29Så vi förblev i dalen mitt emot Beit Peor.
Huvudpunkter
Lydnad
1Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er. 2Ni ska inte lägga något till orden som jag befallt er, inte heller ska ni dra bort något från dem, utan ni ska hålla Herren er Guds (Jahve Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er. [Upp 22:18-19]
3Era ögon har sett vad Herren (Jahve) gjorde i Baal Peor, med alla män som följde Baal Peor, hur Herren er Gud (Jahve Elohim) förgjorde dem från er mitt. 4Men ni som höll er till (klängde er fast vid) Herren er Gud (Jahve Elohim) lever, varenda en av er denna dag.
5Se, jag har undervisat er förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren min Gud (Jahve Elohim) befallt mig, för att ni ska göra dem mitt i landet som ni går in i för att besitta. 6Håll (vakta, skydda, bevara) dem och gör (lev efter) dem, för de är er vishet och ert förstånd i folkens ögon, så att när de hör alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") ska de säga: "Denna stora nation är verkligen ett klokt och förståndigt folk." 7För vilket stort land finns som har Gud (Elohim) så nära sig, som Herren vår Gud (Jahve Elohim) är, närhelst vi kallar på honom? 8Och vilket [annat] stort folk finns det som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
9Var noga med att skydda (vakta, bevara) dig själv och idogt bevara (vakta, skydda) din själ, så att du inte glömmer de ting som dina ögon har sett och de inte lämnar ditt hjärta under alla dina livsdagar, gör dem väl kända (så att de blir intimt förtrogna med dem) för dina söner och dina söners söner (för alla kommande generationer). 10Den dagen du stod inför Herren (Jahves), din Guds (Elohims), ansikte vid Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg], när Herren (Jahve) sa till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn)." 11Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln. 12Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst. 13Och han berättade för er om sitt förbund, som han befallde er att göra (utföra, agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten. 14Och Herren (Jahve) befallde mig vid den tiden att undervisa er förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) för att ni ska göra dem i landet dit ni går över för att besätta det.
Avgudadyrkan förbjuds
15Men (därför), skydda (vakta, bevara) ni era liv (själar) noga (med stor omsorg, ständigt; ordagrant: mycket – hebr. meod). Eftersom ni inte såg någon konkret form (inget förkroppsligande) den dagen då Herren (Jahve) talade till er på Horeb (hebr. Chorev) [Sinai berg] ut från mitten av elden.
16Handla inte fördärvligt och gör åt er skurna avbilder,
en figur som liknar en man eller kvinna,
17något som liknar ett av alla djur på jorden,
liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,
18liknar något som kryper på marken,
liknar någon fisk som är i vattnet under jorden;
19och annars när du lyfter upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna – hela himlarnas härskara – dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna.
[Avgudarna som beskrivs i vers 16-19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
20Men er har Herren (Jahve) tagit och fört ut ur järnugnen, ut ur Egypten, för att vara ett arvfolk åt honom som ni är idag. 21Nu var Herren (Jahve) vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och att jag inte skulle gå in i det goda landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) gett er till ett arv, 22utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
23Vakta (skydda, bevara) er själva så att ni inte glömmer Herren er Guds (Jahve Elohims) förbund som han har skurit med er och gör er skurna avbilder som liknar något som Herren er Gud (Jahve Elohim) har förbjudit er. 24För Herren (Jahve), er Gud (Elohim), är en förtärande eld [3 Mos 10:2-3; Heb 12:29], en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5].
25När ni föder söner och söners söner och ni har varit länge i landet och börjar agera bedrägligt och gör skurna avbilder och formar någonting och gör det som är ont i Herren er Guds (Jahve Elohims) ögon för att provocera honom, 26jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås, 27och Herren (Jahve) ska skingra er bland folken, ni ska lämnas få till antalet bland länderna dit Herren (Jahve) leder er bort. 28Där ska ni tjäna gudar gjorda av människors hand, trä och sten som inte ser, inte hör, inte äter, inte luktar. 29Men om ni där [israeliterna kringspridda bland hednafolken] söker Herren (Jahve), din Gud (Elohim), då ska du finna honom, om du söker (studerar för att få mer kunskap och djupare förståelse om) honom av hela ditt hjärta och av hela din själ (liv).
[Ordet "söka" beskriver ett sökande att erhålla någon som redan existerar, inte bara kunskap utan totalt ägandeskap. Verbformen ändras också från plural "ni" till singular "din" mitt i meningen för att förstärka att det handlar om en personlig relation.]
30När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren (Jahve), din Gud (Elohim), och höra (lyda) hans röst. 31För en barmhärtig (medlidande – hebr. rachom) Gud (El) är Herren (Jahve), din Gud (Elohim). Han ska inte överge (släppa taget om) dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma förbundet med dina fäder som han med ed svurit [att hålla].
[Ordet barmhärtig beskriver den starka kärlek en förälder känner för sitt barn. Ordet delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]
Herren är Gud
32Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande. 33Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande? 34Eller har Gud (Elohim) prövat att gå och ta åt sig ett folk från mitten av ett annat folk med prövningar, med tecken och med under och med krig, och med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor skräck på samma sätt som Herren din Gud (Jahve Elohim) gjorde för dig i Egypten inför dina ögon?
35För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida. 36Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera (tukta, fostra) dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden. 37Eftersom han [Herren] trofast älskade dina förfäder [Abraham, Isak och Jakob, se 1 Mos 12:1-3] och utvalde deras efterkommande [ordagrant "säd" singular], förde han själv (hans ansikte, genom hans aktiva närvaro) med sin stora kraft ut dig från Egypten. [2 Mos 13:21] 38Han fördriver hednafolk [på grund av deras synd, se 1 Mos 15:16; 5 Mos 9:5] som är större och mäktigare än du, för att föra in dig i deras land och ge det till arvedel, som det ju är idag.
39Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan. 40Och du ska hålla (vakta, skydda) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) er idag, för att det ska gå väl för er och för era söner efter er och så att era dagar ska bli långa på marken som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er för alla dagar (för alltid, evigt).
Fristäder
41Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, mot soluppgången (på östra sidan), 42för att en person som oavsiktligt dräpt någon (ordagrant: "den mandråpare som dödat") ska kunna fly dit [4 Mos 35:9-34], och inte har hatat honom dessförinnan, och som har flytt till en av dessa städer för att kunna leva.
43Betser [Bosor] i öknen i Mishors land för rubeniterna [4 Mos 3:10; stad i området kring Medeba],Undervisningen – Torah
och Ramot i Gilead för gaditerna
och Golan i Bashan för Manasse. [Jos 20:7-8; 13:26]
44Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner. 45Detta är vittnesbörden (stadgarna – hebr. edot) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat" – hebr. chuqim) och påbuden (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim) som Mose talade till Israels söner när de kom ut från Egypten, 46på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Beit Peor i amoréernas kung Sichons land som bodde i Chesbon, som Mose och Israels söner slog när de kom ut ur Egypten. 47Och de tog hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoréernas två kungar som fanns på andra sidan Jordan mot soluppgången (österut) 48från Aroer som är på kanten till Arnons dal ända till berget Sion, detsamma som Hermon, 49och hela Arava på andra sidan Jordan österut ända till Aravahavet [Döda havet] under Pisgas sluttningar.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
