Parallell - lördag 19/12
1 Pet 1-5
FÖRSTA PETRUSBREVET[Introduktion: Petrus har ibland kallats hoppets apostel. I tredje versen introduceras bokens tema – ett "levande hopp", eftersom den troendes tro och hopp är i Gud, se 1 Pet 1:21. Ett ämne som återkommer är förföljelsen på grund av tron, men också hoppet i Jesus.
Struktur:
1. Ett nytt liv i Jesus, kapitel 1.
2. Uppmaning att leva heligt, kapitel 2-4.
3. Sammanfattning, kapitel 5.
Skrivet: Omkring år 63-64 e.Kr.
Till: Kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.
Från: Babylon, som troligen är ett täcknamn för Rom, se 1 Pet 5:13.
Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.
Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon, men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse. Den första referensen till hans död finns redan i Joh 21:18. Biskop Clemens av Rom nämner om Petrus martyrdöd i sitt brev till Korint (95 e.Kr.). I den apokryfiska texten "Petrus gärningar" från 180-190 e.Kr. beskrivs Petrus önskan om att bli korsfäst upp och ner.]
Introduktion
Petrus skriver till de kristna i nuvarande Turkiet från Rom.
Jesu den Smordes (Messias, Kristi) apostel (sändebud, ambassadör).
Till de utvalda främlingar (gäster, pilgrimer) som är kringspridda (sådda som säd; ordagrant: "av diasporan") [mitt i en hednisk kultur] i
Pontus,2utvalda av Gud, Fadern,
Galatien,
Kappadokien [östra Turkiet],
Asien och
Bithynien,
[Fem romerska provinser i nuvarande Turkiet räknas upp i den ordning en budbärare skulle ha gått med detta brev. Två av regionerna nämns i Apg 2:8-10. Bland brevets mottagare fanns troligtvis flera judar som omkring 30 år tidigare varit i Jerusalem och personligen hört Petrus predika på pingstdagen. Under senare tid hade Paulus och andra missionärer besökt dessa områden, så församlingarna bestod även av omvända hedningar.]
förutbestämda till att helgas (bli avskilda) genom Anden
för att lyda Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
och bli bestänkta med hans blod [räddade genom hans blodsförbund, anspelar på 2 Mos 24:6-8].
Låt nåd (favör) [kraft] och frid (harmoni) vara över er i överflöd (multiplicerat mått, växa mer och mer).
Nytt liv i Jesus
3Välsignad (värdig att prisas) är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader, som efter sin stora nåd (barmhärtighet) [i enlighet med sitt förbund] födde oss (har fått oss att födas) på nytt [ovanifrån, se Joh 3:5-8] till (in i) ett levande hopp, genom Jesu den Smordes uppståndelse från de döda, 4till (in i) ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller blekna och som finns förvarat (reserverat) åt er i himlarna. 5I Guds kraft (styrka, förmåga) blir ni beskyddade genom tro (tillit, trofasthet) fram till den befrielse (frälsning, räddning) som är redo att bli uppenbarad i den sista tiden [när den yttersta tiden är inne].
6Gläd er i detta [som väntar er] med jubel, även om ni nu måste lida i olika prövningar under en kort tid. 7Syftet med dessa prövningar är att pröva äktheten i er tro (trofasthet, karaktär). Er tro är långt mer dyrbar än förgängligt guld som även det prövas i eld, trots att det förgås. Allt detta [genuin, äkta tro som bestått prövningar] ska bli till lov, pris och ära, när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) uppenbaras.
8Ni har inte sett honom,
men älskar honom ändå (med en osjälvisk, utgivande kärlek).
Ni ser honom ännu inte,
men tror på (litar på, är trogna) honom,
och kan jubla i outsäglig, himmelsk (härlig) glädje,
9eftersom ni är på väg mot målet med er tro – [en slutgiltig] befrielse (frälsning) för era själar (er livsande).
10Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. 11De försökte förstå vem eller vilken tid den Smordes (Kristi) Ande i dem syftade på när han förutsade den Smordes (Kristi) lidanden och den härlighet som skulle följa. 12Det blev sedan uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förmedlats (återberättats) för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet. Detta budskap [att människor kan ha gemenskap med Gud] längtar även änglar ivrigt efter att få se (blicka in i, stå på tå och kika in).
[Profeterna såg detta på avstånd. Även änglarna förundras över detta när de ser vad Gud har gjort i Jesus. På liknande sätt som keruben ovanför nådastolen blickar ner och förundras över vad blodet som stänkte betydde.]
En framtid i Gud
13[Huvudverbet, och det enda imperativet, i följande vers är "sätt ert hopp" till nåden, vilket binder ihop detta stycke med föregående på ett fint sätt.]
Därför [utifrån grunden i frälsningen, se vers 1-12], efter att ha tagit bort allt som hindrar ert sinne att tänka rätt [ordagrant: "efter att ha bundit upp kläderna", för att vara redo att röra sig framåt obehindrat, se Luk 12:35], var samlade (nyktra, alerta i sinnet, ha självkontroll). Sätt ert hopp helt och fullt (utan att tvivla) till den nåd (gåva, kraft) som kommer över er när Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är uppenbarad. 14Var som lydiga barn. Låt er inte formas av (följa, iklä er) de onda begär som ni förut levde i, då ni var okunniga (andligt blinda). 15Var i stället som honom som kallade er, den Helige. Bli heliga personer (lev heligt) i allt ni gör. 16Det står ju skrivet:
Ni ska bli heliga (avskilda)17Om ni åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) honom som Fader [ni ber ju och kallar Gud er Fader], han som opartiskt dömer efter våra handlingar (inte efter det yttre), lev då i gudsfruktan (vördnad) under er temporära vistelse [här på jorden]. 18Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, 19utan genom den Smordes (Kristi) dyrbara blod, som från ett lamm [offerlamm] utan fel och fläck [2 Mos 12:5; 3 Mos 17:11; 22:18-25]. 20Han var utsedd innan världens nedkastande [gr. pro kosmos katabole – dvs. före syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades], men uppenbarades [här på jorden] i dessa sista dagar (slutet på tiden) för er skull. 21Genom honom tror (litar, förtröstar) ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom ära (härlighet), så att er tro och ert hopp är i Gud [är centrerad och vilar på Gud].
för jag är helig. [3 Mos 19:2]
Ordet som består
Få platser på jorden kan illustrera Jes 40 bättre än Petrus hemtrakt vid Galileiska sjön. Under några korta vårveckor grönskar landskapet. Bara någon månad senare har gräset vissnat och blommorna förtorkat.
Nu när ni har renat era själar genom att lyda sanningen, har ni en äkta syskonkärlek (genuin vänskap som inte bara är ett yttre skådespel). Älska då varandra [osjälviskt och utgivande] uthålligt (gör ert yttersta för att behålla kärleken) med ett rent hjärta.
[Ordet "uthålligt" är det grekiska ordet ektenos, som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används totalt tre gånger i NT. Det används om de troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44. Petrus, som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer nu att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra. Adjektivet ektenes används i 1 Pet 4:8.]
23Ni har [ju] blivit pånyttfödda [ni är födda på nytt från ovan, se vers 3], inte av (utifrån, utav) förgänglig (ömtålig) säd [på ett mänskligt sätt], utan av en oförgänglig, genom Guds ord [gr. logos – singular] som lever och består (förblir; stannar kvar). 24För [och här citerar Petrus från profeten Jesajas bok]:
Allt kött [allt mänskligt] är som gräs,Detta är också det ord (gr. rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er.
och all dess härlighet som blomman i gräset.
Gräset vissnar
och blomman faller av,
25men Herrens ord (rhema) består för evigt.
[Jes 40:6-8]
[Petrus plockar troligen också upp ordet euangelizo från Jes 40:8. Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet rhema, till skillnad mot i vers 23 där det står logos. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande Ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.]
1[Vers 1-3 är en mening i grekiskan. Även om verbet "lägg bort" kommer först är det inte huvudverbet. I stället är det "längta efter" i vers 2 som är uppmaningen, och som står i imperativ i grekiskan.]
Så [eftersom ni har blivit födda på nytt, se 1:23] lägg bort (avkläd er):
all ondska (illvilja, alla onda planer),2Som nyfödda barn, längta (törsta) efter den rena (oförfalskade) andliga mjölken,
all falskhet (oärlighet, allt svek – gr. dolos),
hyckleri (alla former av falskhet mot människor, skådespeleri),
avundsjuka (alla former av missunnsamhet)
och allt förtal (alla former av ryktesspridning och ondskefullt tal) [som förstör relationer, se Rom 13:13; Ef 4:25-32; Kol 3:8].
[De tre sista orden: hyckleri, avundsjuka och förtal står i grundtexten i plural och syftar på alla olika yttringar av dessa.]
[Ordet "andlig" är på grekiska logikos och syftar på Guds ord (gr. logos). Se även 1 Pet 1:23-25. Den andliga mjölken är ren (gr. adolon) i kontrast till falsk (gr. dolon), den andra punkten i listan i vers 1.][Det första verbet "lägg bort" är i formen medium, en verbform som varken finns i det svenska eller det engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna aktiv (jag gör något) och passiv (något görs åt mig). Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas "middle" på engelska, medium på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag "aktivt" gör är viktigt eftersom jag "passivt" kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. De fyra verben är:
det gör att ni kan växa upp till [fullständig] befrielse (frälsning),
3ni har [ju redan] "smakat (upplevt) att Herren är god" [Ps 34:9].
- "lägg bort" – medium, en självpåverkande handling
- "längta efter" – aktiv imperativ, huvudverbet och själva uppmaningen
- "växa upp" – subjunktiv passiv, ett möjligt resultat
- "smakat" – indikativ, något verkligt som har hänt.
Jesus den levande stenen
Hörnstenen är den första stenen i ett husbygge och den sten som alla de andra stenarna riktas upp mot. Ruiner från staden Tspippori, 6 km norr om Nasaret. Staden hade raserats under oroligheterna år 4 f.Kr. och byggdes upp under Jesu uppväxtår. Jesus kan ha följt med Josef och arbetat där, se Mark 6:3.
Se, jag lägger i Sion [en poetisk term för Jerusalem] en sten,7Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror står det
en utvald, dyrbar (ärad, prisad, kär; högt aktad/värderad) hörnsten,
och den som tror på den (honom) borde aldrig [behöva] skämmas [behöver absolut inte komma på skam eller känna vanära].
[Här citerar Petrus Jes 28:16 från den grekiska översättningen Septuaginta.]
"stenen som byggnadsarbetarna förkastade8och
har blivit en hörnsten" [Ps 118:22],
"en mindre sten [på vägen som man råkar stöta emot] som gör att man snubblar,De stöter emot därför att de inte tror på (inte lyder) Ordet. Så var de [som avvisar honom] förutbestämda att göra. [Deras otro och olydnad är inte förutbestämd, men tar man anstöt av Jesus och inte tror på honom är det ofrånkomligt att man snavar, och fallet är förutbestämt. Se även Klag 3:38-39; Amos 3:6; Jes 45:7; Ords 21:1; Rom 9:14-23.]
och en klippa som väcker anstöt." [Jes 8:14]
9Men ni är "ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap [ordet användes för det levitiska prästerskapet i templet], ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni ska förkunna hans härliga gärningar", han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. [Versen innehåller flera tankar och citat från 2 Mos 19:5-6; 23:22.] 10Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]
Var heliga
11Mina älskade [brevets mottagare i nuvarande norra Turkiet, se 1 Pet 1:1, men också troende i alla tider], jag uppmanar er som främlingar och gäster [i en värld influerad av hedniska ideal] att avhålla er (aktivt ta avstånd) från de köttsliga begären som för krig mot själen.
[Begreppet "avhålla er" har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Även verbformen har betydelse. Ordet är här i formen medium, se kommentar till vers 3. Det jag aktivt väljer att göra är viktigt, eftersom det passivt kommer att påverka mig genom efterföljande konsekvenser. Vad Petrus alltså säger här är att vi ska avhålla oss från köttets lustar, inte bara för att det är en regel, utan för att det är i vårt eget intresse att göra det. Håll avstånd eftersom det är bra för dig.]
12Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem.
Att leva som kristen i samhället
13[Det är värt att notera att Petrus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Petrus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom. Detta måste ses i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös. I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se Apg 4:19.]
Underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både konungen (kejsaren) som högste härskare 14och ståthållarna, som är sända av honom för att straffa (hämnas) dem som gör det onda och hedra dem som gör det goda.
15Det är Guds vilja att ni genom att göra gott ska tysta munnen på oförståndiga och okunniga människor. 16Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna (vara en slav till) Gud.
[När Petrus skriver detta var närmare hälften av det romerska rikets befolkning slavar. Bland de kristna kan procentsatsen varit ännu högre. Friheten här syftar inte på en politisk frihet, utan en andlig frihet. Den troende är fri från syndens makt, skuld och skam. Ordet "tjäna" är samma ord som för slav. Sann kristen frihet fås bara genom att bli Jesu slav, se Rom 6:15-23; Matt 11:29-30.]
17Ära (respektera) alla [människor, eftersom de är skapade till Guds ära, se 1 Mos 1:26-27].
Älska (osjälviskt, utgivande) era syskon (bröder och systrar i tron).
Frukta (i vördnadsfull tillbedjan) Gud.
Ära (respektera) konungen (kejsaren).
Att leva som kristen underställd andra
18Ni tjänare [speciellt ord för de slavar som tjänade i hemmet], underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) era härskare och visa dem all respekt, inte bara de goda och milda utan även de hårda. 19För det är en nåd när någon genom sin medvetenhet om Gud (sin gudsmedvetenhet; på grund av sitt gudsmedvetande) håller ut när han lider oskyldigt [när han i ett underläge bär och uthärdar orättvisa sorger, bedrövelser, förtret, plågor och svårigheter av olika slag]. 20Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda [det är oväntat], det är något berömvärt (välbehagligt, ordagrant: "nåd") i Guds ögon. 21Till detta är ni kallade. Den Smorde (Messias, Kristus) led i ert ställe och efterlämnade ett exempel (att kopiera) åt er, för att ni ska följa i hans fotspår.
[Ett speciellt ord för "exempel" används här. Det är ett sammansatt ord av orden "skriva" och "under". Det användes för hur en elev lärde sig skriva en bokstav genom att kopiera det läraren skrivit på en rad under lärarens text.]
Jesu exempel
22Han [Jesus] begick ingen synd,
och inget svek (osanning) fanns någonsin i hans mun. [Jes 53:9]
23När han blev förolämpad, svarade han inte [på samma sätt] med förolämpningar. När han fick lida, hotade han inte [att hämnas], utan överlämnade dem till honom som dömer rättvist. 24Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [Jes 53:4, 12] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade. 25Ni var som
får som gått vilse [Jes 53:6],men nu har ni kommit tillbaka till herden som beskyddar era liv.
Att leva som kristen i äktenskapet
1[Petrus riktar sig nu främst till hustrur med icke-troende män, men principerna gäller alla äktenskap. Inledningen både i vers 1 och 7, "på samma sätt", gör att råden till hustrur och män bygger på och syftar tillbaka till föregående kapitel och stycket som började i 1 Pet 2:13, där Jesus själv är vårt exempel, se 1 Pet 2:22-25. Sex verser handlar om kvinnan och en vers om mannen. Anledningen kan vara att det under denna tid var mycket svårare för en kvinna som blivit troende att lämna hemmet själv för att gå på gudstjänst.
Det är också viktigt att underordnande aldrig innebär att en kvinna ska vara kvar i ett förhållande där hon blir misshandlad eller barnen blir skadade. Hela stycket började med att samhället har lagar och regler som ska följas, och våld inom hemmet är straffbart, se 1 Pet 2:13.]
På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6så som Sarah lydde Abraham och kallade honom herre [1 Mos 18:12]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.
[Sarah kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se 1 Mos 12:17; 20:2.]
7På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.
[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!
Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]
Att lida för det som är gott
8Och till sist [som en avslutande uppmaning]:
Var alla
av samma sinne (eniga, endräktiga – gr. sympathes) [lev i harmoni med varandra],9Löna inte ont med ont
medkännande [dela glädje och sorg],
kärleksfulla mot syskonen [visa broderskärlek],
ömsinta (förstående, medlidande, barmhärtiga, godhjärtade),
ödmjuka.
[Fem adjektiv formar här en kiasm (där det första och sista, andra och näst sista ordet tematiskt hör ihop och tillsammans ramar in den centrala höjdpunkten). Harmonisk endräkt möjliggörs bara genom att alla praktiserar ödmjukhet. Att vara medkännande och ömsint skapar även förståelse och ett innerligt engagemang. Allt detta skyddar och bevarar den inre syskonkärleken som alltid behöver vårdas och hanteras varsamt.]
eller förolämpning (hån) med förolämpning [ge inte igen med samma mynt, se 1 Thess 5:15; 1 Pet 2:23],
utan tvärtom ska ni välsigna (tala väl, be för andras välgång), för detta blev ni kallade till för att ni ska (skulle) ärva välsignelse. [Rom 12:21] 10För:
Den som vill [kunna] älska livet13Och vem kan göra er något ont (vem är den som kommer att skada er) om ni brinner (skulle ivra – ordagrant: skulle bli seloter) för det goda [vill imitera honom som är god]? 14Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda). [Matt 5:10]
och se goda dagar,
ska avhålla (tygla; hålla tillbaka) sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek. [Jak 1:26; 3:5-10]
11Han ska också undvika (sky; vika av från) det onda och [istället] göra det goda,
söka friden och [ivrigt] sträva (följa, jaga) efter den. [Heb 12:14]
12För Herrens ögon vakar över [vilar på; följer] de rättfärdiga
och hans öron är vända till deras bön (vädjan).
Men Herrens ansikte är emot dem
som gör det onda.
[I vers 10-12 både citerar och refererar Petrus till Ps 34:13-17a (ur den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta). I vers 10b och 11 använder han tredje person singular istället för psalmens direkta uppmaning i andra person singular. Septuaginta följer hebreiskan och har inget verb utan lyder översatt: "Herrens ögon över/på" och "hans öron till/mot".]
Var inte rädda för dem (ordagrant: frukta inte deras fruktan)15Men Herren den Smorde ska ni hålla helig (helga Messias/Kristus som Herre) i era hjärtan. Var ständigt beredda att [välgrundat och logiskt] svara var och en som ber er förklara (begär en redogörelse kring) hoppet inom er. [Grundtexten har: var alltid redo till försvar (gr. apologia), dvs. för ett välgrundat och logiskt resonemang och försvarstal, se även Fil 1:16.] 16Men gör det med ödmjukhet (mildhet, saktmod) [Gal 5:23] och respekt (fruktan, vördnad), med ett gott samvete, så att de som talar illa om (baktalar, hånar) er i detta, får skämmas som förtalar ert goda levnadssätt (uppförande) i den Smorde (Messias, Kristus). 17Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar.
och låt er inte skrämmas. [Jes 8:12-13]
En lovsång om Jesu lidande
18Den Smorde (Messias, Kristus) dog (led, pinades) för våra synder,
en gång för alla,
en rättfärdig (oskyldig)
för alla orättfärdiga (skyldiga),
för att föra oss till Gud.
Hans mänskliga kropp dödades,
men han gjordes levande genom Anden.
19I denna form [genom den helige Ande] gick han [Jesus] och proklamerade [vägen till frälsning genom Noa] till andarna [av de människor som nu sitter] i fångenskap. 20Det var för dem som inte lydde (vägrade tro) för länge sedan i Noas dagar [som budskapet predikades], när Gud tålmodigt väntade medan arken byggdes. Några få, för att vara exakt: åtta personer, räddades i arken genom vatten.
[Ämnet i vers 19-21 skiftar från Jesu död, till Noas tid och sedan tillbaka till dopet i vatten på Petrus tid. Det går att tolka texten på olika sätt. I kommentarerna här antas att det var Noa som predikade frälsningen till de människor som levde då, inte att Jesus predikade till döda andar. I så fall skulle det finnas en andra chans att ta emot Jesus, vilket inte nämns någonstans i Bibeln.]
21Efter denna förebild [vattnet i syndafloden] frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts, utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom uppståndelsen av Jesus den Smorde (Messias, Kristus), 22han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom.
Ha samma sinne som Jesus
1När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. sarx) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd], 2så att han resten av tiden [den återstående tid som är kvar här] i kroppen (köttet) inte längre lever efter människors begär [som är fokuserade på lust och stark längtan] utan efter Guds vilja [gr. thelema – det som Gud längtar efter, har tänkt ut och mest av allt vill]. 3För länge nog har ni levt som hedningarna vill (ordagrant: den tid som förflutit har varit tillräcklig för hedningarnas vilja att bli helt utförd när de vandrat) i:
orgier (gr. aselgeiais – trotsiga, fräcka, lustfyllda, lättsinniga och ohämmade utsvävningar) [i total frånvaro av avhållsamhet],4De blir förvånade angående detta (tycker det är konstigt) när ni inte [längre] följer (rusar, springer) med [och kastar er ut] i samma ström av utsvävande liv (gr. asotia – "ofrälsthet"; i samma utgjutande flöde av oförbätterlighet/slösaktighet) [destruktiva leverne utan räddning och beskydd, se Luk 15:13]. De hånar (hädar) [talar illa om er], 5de som ska stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. 6Av denna anledning förkunnades evangeliet också (blev även evangeliet predikat) för dem som nu är döda, för att de visserligen skulle dömas till kroppen (köttet), så som människor [döms], men leva i anden (andligen) så som Gud [lever].
begär [gr. epithymiais – som bygger på känslor av lust och passionerad längtan, ofta efter det förbjudna],
fyllerier (gr. oinophlygiais – "vinöverflöd") [som gör att man "bubblar över" och pratar för mycket],
supkalas [gr. komois där frossare vid vinskörden levde om i brutalt festande och omoraliskt ursinne – i antikens Grekland syftar dessa på sena och vilda utomhusprocessioner där man med musik och facklor ärade Bacchus och andra avgudar]
vilda fester [gr. potois – dryckesfester, fylleskivor; drickande (i plural) från gr. potos (dryck) – har troligen en koppling till grekiska eller romerska dryckeslag (gr. symposion) som hölls i de rika hemmen för bildade män och där man ofta hyrde in ogifta kvinnliga intellektuella underhållare],
och förbjudna avgudakulter (gr. athemitois eidololatriais – otillåtna, lagstridiga, skamliga, avskyvärda, opassande).
[De ofrälsta hedningarnas vilja, uppsåt och beslutsamhet uttrycks här med det grekiska ordet boulema som även förekommer i Apg 27:43 och Rom 9:19.]
Tjäna Gud
7[Att vara nykter och vaksam är motsatsen till att vara drucken och sovande, se 1 Thess 5:6-8. Uppmaningen till hängiven och förtrolig tillbedjan har en speciell betydelse för Petrus eftersom han somnade då han skulle ha vakat och bett, se Mark 14:37-40.]
Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se 1 Tim 2:1]. 8Och framför allt, älska varandra uthålligt [gör ert yttersta för att sträcka ut den osjälviska och utgivande kärleken till var och en – låt den vara intensiv och nå sitt mål hos er själva, se även 1 Pet 1:22], för
kärleken täcker (överskyler) [genom förlåtelse och överseende]9Var gästvänliga [välkomnande och frikostiga gentemot främlingar och gäster] utan att klaga (muttra och gnälla i tysthet), 10precis som var och en [av er] själv [aktivt och villigt] tagit emot en nådegåva [en fri gåva; en begåvning/förmåga från Gud av nåd] när ni [hela tiden] betjänar varandra som goda förvaltare (gr. oikonomoi) av Guds mångfaldiga nåd [enormt vida spektrum av olika nådegåvor och välsignelser].
en mängd [en fullhet/ett överskott av] synder. [Ords 10:12]
11Om någon talar – ska han tala Guds ord [undervisa i enlighet med Guds ord].Detta så att Gud förhärligas i allt genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen (låt det ske så).
Om någon tjänar – ska han tjäna med den styrka Gud ger (leder, dirigerar).
Prövningar
12Mina älskade, var inte förvånade (överraskade) över det eldprov (den eld som smälter och renar metaller) bland er som sker [för att testa er kvalitet], som om det vore något främmande (konstigt, annorlunda) som händer [just bara] er. 13Nej (tvärtom), precis som när ni delar (deltar i) den Smordes (Kristi) lidanden, så gläd er (luta er mot nåden) så att ni även vid hans härlighets uppenbarelse kan ha översvallande glädje (jubla i glädje). 14Om ni blir förolämpade (förtalade, hånade, vanärade) på grund av den Smordes (Kristi) namn [för att bära det namnet dvs. kallas för kristna] är ni saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda), för härlighetens Ande – Guds Ande – vilar över er (ger er en paus; håller er tillbaka och förnyar er). [Vissa handskrifter har också följande text: "Ja, vad gäller dem så blir han smädad, men vad gäller er blir han ärad."]
15För låt inte någon av er lida (se till att ingen av er lider) som
en mördare,
eller en tjuv,
eller en kriminell ("ondgörare", illgärningsman)
eller som en som blandar sig i andras angelägenheter (agerar som en självutnämnd domare; upptagen med att övervaka andra).
16Men om någon får lida som [blir förföljd för att han är en] kristen, ska han inte skämmas, utan [hellre] ära (prisa) Gud i [denna sak – att han anses värdig att lida för] det namnet.
[Det grekiska ordet christianos betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "Kristusanhängare", se även Apg 11:26; 26:28.]
17[I sammanhanget med lidande tar Petrus upp att de prövningar som de troende upplevde (1 Pet 1:7) var en försmak på att mer skulle komma.] För det är [nu rätt] tid att domen påbörjas (har påbörjat) – med (från) Guds hus (hushåll, familj) [Jer 25:29; Hes 9:6; Amos 3:2; Heb 12:6]. Men om den börjar med (från) oss, hur blir då slutet för dem som inte tror (inte lyder; dem som hela tiden vägrar låta sig övertygas om) Guds glada nyheter (evangelium)? 18Om den rättfärdige knappt (nätt och jämnt) blir frälst (räddad, befriad) – ja, var blir det då av den ogudaktige och syndaren? [Ords 11:31] 19Därför ska också de som lider efter Guds vilja [de som alltid behandlas illa därför att de gör Guds mest önskade vilja] se till att de [ständigt] överlåter sina själar till sin trofaste ("övertygade", se vers 17) Skapare genom att göra gott (det som är rätt).
Ledarskap och ödmjukhet
1[Petrus har just skrivit att Guds dom börjar med Guds hus, se 1 Pet 4:17. Eftersom det kommer tider med förföljelse och prövningar är det viktigt att församlingens ledarskap står fast, se Joh 10:12-14.]
Därför uppmanar jag, som själv är en äldste (ledare) och ett ögonvittne till den Smordes (Kristi) lidande och som har del i den härlighet som kommer att bli uppenbarad, nu de äldste (ledarna i församlingen) bland er:
2Föd (uppfostra, beskydda, led, var herdar för) Guds hjord som är hos er [som ni ansvarar för].5På samma sätt ska ni som är yngre [unga i ålder eller tron] underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) de äldre. [De äldre syftar troligtvis utifrån sammanhanget här på församlingens ledare – de äldste. Petrus kommer säkert ihåg den sista måltiden, hur Jesus klädde sig i ödmjukhet när han bokstavligt band en tjänares handduk kring sig och tvättade lärjungarnas fötter, se Joh 13:4.]
Vaka över dem (gr. episkopeo, jfr Heb 12:15; 1 Tim 3:1), inte av tvång (pliktskyldigt),
utan självmant (villigt).
Inte motiverat av girighet [genom ett felaktigt fokus på de förmåner som tillhör tjänsten],
utan passionerat (hängivet).
3Inte som herrar över (arroganta diktatorer som trycker ner) de som anförtrotts er (som ni ansvarar över, er lott),
var i stället föredömen för hjorden [var levande exempel på en kristen livsstil som de kan följa].
4Då ska ni, när den högste Herden uppenbaras, krönas med en segerkrans (lagerkrans) av ära (värdighet) som aldrig vissnar.
[När Petrus blev upprättad av Jesus fick han liknande instruktioner av Jesus själv, se Joh 21:15-17.]
Vidare gäller detta er alla [oavsett position]: Klä er i ödmjukhet mot varandra, för [som det står i Ords 3:34]:
"Gud själv står emot de arroganta (högmodiga, översittarna),6Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid, 7när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [Ps 55:23]
men ger nåd (favör, välsignelse) till de ödmjuka".
[Ordet för oro, gr. merimna används om världsliga bekymmer som kväver ordet som såningsmannen sår, se Matt 13:22. Verben "ödmjuka" och "kastat" i vers 6 och 7 hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet epiripto förekommer förutom här bara i Luk 19:35 där det står att man "kastade" sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. "Kasta" står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (vers 6), se även Jak 4:10.]
Stå emot djävulen – Jesus har makten
Djävulen liknas vid ett lejon som är hungrigt efter byte. Ett lejon försöker separera sitt byte från flocken och ofta siktar det in sig på ett ensamt eller skadat djur.
upprätta (fullt ut rätta till, återställa; fullkomna, fullända),11Honom tillhör makten (auktoriteten) i evigheters evighet, amen (låt det ske så).
stödja (grundligt plantera; stötta, stabilisera),
styrka ("funktionsförstärka")
[för att få rörlighet och kunna uträtta något på det mest effektiva sättet] och
befästa (stadfästa; lägga en fast grund i) er.
[Fyra verb beskriver hur Gud ger styrka och fasthet i tron. Upprätta (gr. katartizo) används i Matt 4:21 för att beskriva hur trasiga nät lagas. Ordet för att stödja är detsamma som i återgivningen av Jesu personliga uppmaning till Petrus – något som här också uppfylls, se Luk 22:31-32.]
Avslutning
12Jag [Petrus] har skrivit detta korta brev till er genom Silvanus, som jag vet är en trogen broder. Jag har skrivit för att uppmuntra (förmana, vädja till er) och bekräfta (vittna om) att detta [innehållet i detta brev som helhet] är Guds sanna nåd. Stå fasta i den [nåden].
[Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna, se Apg 15:22; 16:25, 40; 17:4; 18:5. Här använder Petrus den latinska formen av hans namn, vilket Paulus också gör, se 2 Kor 1:19; 1 Thess 1:1; 2 Thess 1:1. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och en romersk medborgare, se Apg 15:22, 37. Han reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. Han var en trogen medarbetare till både Petrus och Paulus.
Ordvalet "genom Silvanus" brukar betyda att det var den personen som levererade brevet, se Apg 15:23; Rom 16:1-2. Det kan också antyda att Silas hjälpte Petrus att skriva brevet. Detta kan i så fall förklara brevets rika ordförråd och eleganta grekiska stil.
Petrus sammanfattar sitt brev med uppmaningen att stå fasta i nåden. Det finns en fin balans mellan att ta emot nåden genom Jesus, se Heb 1:3, och uppmaningen att också stå kvar i den nåden.]
13Hon [er systerförsamling här] i Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min son (lärjunge) Markus.
[Denna vers kan läsas rent bokstavligt eller tolkas:
- Hon kan syfta på församlingen där Petrus befinner sig eller en speciell kvinna, kanske Petrus hustru.
- Babylon kan vara staden Babylon vid floden Eufrat eller ett kodnamn för Rom.
- Markus kan vara Petrus verkliga son eller hans andliga son.
Den som förespråkar en mer bokstavlig tolkning pekar på att Petrus var gift, se Matt 8:14; 1 Kor 9:5, och det kan referera till hans fru. Petrus hade troligtvis egna barn och kanske en son som hette Markus. I brevets inledning nämns flera verkliga områden, se 1 Pet 1:1. Dock låg det dåtida Babylon i ruiner vid den här tiden, och inga andra källor tyder på att Petrus var där, vilket talar för en symbolisk tolkning.]
14Hälsa varandra med en kärlekens kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]
Frid (trygghet, framgång) till er alla som lever i den Smorde (Messias, Kristus).
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
