Hesekiel är en av de större profetiska böckerna tillsammans med Jesaja och Jeremia. Hesekiels bok består av en rad profetiska budskap till den judiska befolkningen i exilen i Babylon före och efter Jerusalems fall 586 f.Kr. Hesekiel var en av de 10 000 som fördes bort av Nebukadnessar 597 f.Kr. (den andra av de tre exilerna, se [2 Kung 24:14]). Han var gift, se [Hes 24:18]. Hesekiels namn kommer från ett hebreiskt verb med betydelsen "hålla fast" vilket är ett passande namn i den tid av osäkerhet och oro som mötte de bortförda judarna när de fick höra nyheterna om vad som hände i deras hemland Juda. Deras tankar och böner handlade säkert om släktingar och vänner som var kvar och förstås om templet i Jerusalem.
Struktur:
Boken består av en rad budskap som är daterade. Det finns tretton referenser till "år efter exilen". Alla dessa är i kronologisk ordning förutom det sjunde (centrala) [Hes 29:17]. De tretton datumen är:
1. [Hes 1:2] – 5:e året, 4:e månaden, 5:e dagen; 31 juli 593 f.Kr.
2. [Hes 8:1] – 6:e året, 6:e månaden, 5:e dagen; 17 sept. 592 f.Kr.
3. [Hes 20:1] – 7:e året, 5:e månaden, 10:e dagen; 14 aug 591 f.Kr.
4. [Hes 24:1] – 9:e året, 10:e månaden, 10:e dagen; 15 jan 588 f.Kr.
5. [Hes 26:1] – 11:e året, (månad anges inte), 1:a dagen; omkring april 587 – april 586 f.Kr.
6. [Hes 29:1] – 10:e året, 10:e månaden, 7:e dagen; 7 jan 587 f.Kr.
7. [Hes 29:17] – 27:e året, 1:a månaden, 1:a dagen; 26 april 571 f.Kr.
8. [Hes 30:20] – 11:e året, 1:a månaden, 1:a dagen; 29 april 587 f.Kr.
9. [Hes 31:1] – 11:e året, 3:e månaden, 1:a dagen; 21 juni 587 f.Kr.
10. [Hes 32:1] – 12:e året, 12:e månaden, 1:a dagen; 3 mars 585 f.Kr.
11. [Hes 32:17] – 12:e året, (månad anges inte), 15:e dagen; omkring april 586 – april 585 f.Kr.
12. [Hes 33:21] – 12:e året, 10:e månaden, 5:e dagen; 8 jan 585 f.Kr.
13. [Hes 40:1] – 25:e året, 1:a månaden, 10:e dagen; 28 april 573 f.Kr.
Boken består av sju stora sektioner, som i sin tur är indelade i sju mindre sektioner vardera:
1. Hesekiels kallelse och första samlingen budskap om en kommande dom ([Hes 1:1-7:27])
2. Andra samlingen budskap om en kommande dom ([Hes 8:1-13:23])
3. Tredje samlingen budskap om en kommande dom ([Hes 14:1-19:14])
4. Fjärde samlingen budskap om en kommande dom ([Hes 20:1-24:27])
5. Profetord mot nationer ([Hes 25:1-32:32])
6. Budskap om Israels straff och framtida upprättelse ([Hes 33:1-39:29])
7. Syn av det nya templet och det nya landet ([Hes 40:1-48:35])
Skrivet: 592-570 f.Kr.
Berör tidsperioden: Sin samtid och framtiden
Författare: Hesekiel
Författaren identifierar sig själv i [Hes 1:3; 24:24] och första person singular används i hela boken, vilket indikerar att det är ett verk av en och samma författare.
Citeras:
[Hes 5:11] citeras i [Rom 14:11]
[Hes 11:20] citeras i [Upp 21:7]
[Hes 37:5] citeras i [Upp 11:11]
[Hes 37:10] citeras i [Upp 11:11]
[Hes 37:27] citeras i [2 Kor 6:16]
Introduktion
1[Årtalen i Hesekiels bok utgår från Jojachins fångenskap och exil år 597 f.Kr., se [2 Kung 24:12; 15]. Inledningen (vers 1-3) är strukturerad med parallellism och har även ett kiastiskt mönster som rör sig inåt från år till månad och centralt den dag då Hesekiel fick se syner från Gud.]
Och det hände i det 30:e året [i Hesekiels liv] i den 4:e [månaden] på den 5:e [dagen] i månaden, när jag [Hesekiel] var bland fångarna vid floden Kevar,
att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
2På den 5:e [dagen]
i månaden [troligtvis den 4:e, vilket är Tammuz – juni/juli],
som var det 5:e året av kung Jojachins fångenskap [juli år 593 f.Kr.].
3Då kom (ordagrant: "kommande kom") Herrens (Jahves) ord till prästen Hesekiel, Bozis son, i kaldéernas land [Babylon] vid floden Kevar, och Herrens (Jahves) hand [kraft, se [1 Kung 18:46; 2 Kung 3:15]] var över honom på den platsen. [Kevar var en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon.]
[Detta är den andra exilen och bokens författare Hesekiel är en av dem som också förs bort. Han var då 25 år. Här i bokens inledning har det nu gått 5 år sedan dess och han är 30 år. I den första exilen (605 f.Kr.) fördes en mindre grupp bort, bl.a. Daniel. Då regerade Jehojaqim i Juda, se [Dan 1:1]. Nu regerar hans son Jehojachin (samma namn, men med "n" på slutet istället för "m") här i Hesekiel är stavningen av Jehojachin det snarlika Jojachin.
Hesekiel var (som även Jeremia) av prästerlig släkt och ättling till Levi. Hans far Buzi nämns inte någon annanstans, eventuellt kan det finnas någon koppling med landet Boz ([Job 32:2, 6]). Hade Hesekiel inte förts bort från Jerusalem skulle han börjat tjänstgöra som präst i templet när han fyllde 30 år ([4 Mos 4:47]). Istället kallar Herren honom nu till en profet ([Hes 2:3-5]). Frasen "kom Herrens ord" används 50 ggr i boken.]
Första samlingen budskap (kap 1-7)
Första synen
4Och jag såg och se, en stormvind kom ut från norr [stormar representerar ofta Guds närvaro, se [Jer 23:19]], ett stort moln med en eld blixtrade så att det lyste runt omkring det, och ut från dess mitt som färgerna av glödande legering från eldens mitt.
Fyra levande varelser
5[Medan profeten såg den annalkande stormen trädde fyra levande varelser fram. De introduceras på nytt i [Hes 10:5] och [Hes 10:20] där de kallas keruber. Dessa änglalika väsen hade Guds uppdrag att bevaka Guds helighet. Dessa indikerar att i stormen finns Guds helighet. Efter Adams fall stationerades keruber vid ingången till Eden för att förhindra synd att komma inför Guds helighet, se [1 Mos 3:22-24]. Vers 5-14 räknar upp tio beskrivningar av dessa varelser.]
Och ut från mitten kom det som liknade fyra varelser [keruber [Upp 4:6-8]] och deras utseende (uppenbarelse) hade likhet (hebr. demot) med en människa. 6Och var och en hade fyra ansikten och var och en av dem hade fyra vingar. [De 4 keruberna hade totalt 16 ansikten och 16 vingar.] 7Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [[Upp 1:15]]. 8Och deras händer var som en människas hand under deras vingar på deras fyra sidor. Och deras ansikten och deras vingar var på dem fyra. 9Deras vingar var sammanfogade med varandra [på samma sätt som de två keruberna i Salomos tempel, se [1 Kung 6:27]]. De vände sig inte när de gick, de gick var och en rakt fram. 10Och deras ansikten:
Var och en hade ansikten som liknade en människa
och alla fyra hade ett lejons ansikte till höger
och alla fyra hade en oxes ansikte till vänster,
alla fyra hade också en örns ansikte [på baksidan av deras huvuden]. [[Upp 4:7]]
11Detta var deras ansikten, och deras vingar sträcktes uppåt, två vingar på var och en var sammanfogade med varandra och med två täckte de sina kroppar. 12Och de gick var och en rakt fram [i den riktning ansiktet var vänt], dit Anden gick, dit gick de, de vände inte på sig när de gick. 13Och de levande varelserna hade ett utseende som liknade brinnande kol som såg ut som facklor, det flammade upp och ner bland de levande varelserna och det var strålglans i elden och från elden kom blixtar. 14Och de levande varelserna löpte och kom tillbaka som utseendet hos blixtens ljus.
Hjulen
15[Intill dessa keruber beskrivs något som liknas vid hjul. Det är samma ord (hebr. ofan) som används för vagnshjul, se [2 Mos 14:25]. Dock är de mer komplexa och beskrivs som "hjul i ett hjul", se vers 16. I senare judisk litteratur (Henoksböckerna, 1 Enok 61:10 och 2 Enok 29:3) utvecklas ofannim (plural av ofan) till en tredje typ av änglar, tillsammans med serafim och cherubim. Anledningen är att på "hjulen" finns ögon, se vers 18. Den mest grundläggande tolkningen av hjulen som kan röra sig i alla riktningar är att visa på Guds allmakt och förmåga att se och förflytta sig överallt på jorden samtidigt.]
Och jag såg de levande varelserna och se ett hjul i (mot) marken vid sidan av de levande varelserna vid deras fyra ansikten. 16Hjulens utseende och deras konstruktion var som färgen av krysolit [troligtvis gul/guld färgad – hebr. tarsis; troligtvis från staden Tarshish, kanske importerad från avlägset håll; se även [2 Mos 28:20; Hes 10:9; Dan 10:6]], och de fyra såg likadana ut, och deras utseende och deras konstruktion var som om det var ett hjul inuti ett hjul. [Detta möjliggör rörelse åt alla riktningar. Kanske rör det sig om någon gyroskopisk konstruktion med sfäriska hjul.] 17När de [hjulen] rörde sig (gick), kunde rörde de sig åt alla fyra sidor, de vände inte när de rörde sig. [De kunde byta riktning utan att vända sig om.] 18Och deras fälgar (ringar; något välvt – hebr. gav) var höga och de var skräckinjagande (respektingivande), och deras fälgar (ringar) [de sfäriska hjulen] var fulla av ögon [kan syfta på ljus, ädelstenar, verkliga ögon] runt om – alla fyra [hjulen eller de fyra varelserna]. [[Upp 4:7; 11:12]]
19Och när de fyra levande varelserna gick, gick hjulen tätt intill dem, och när de fyra varelserna lyfte sig från marken lyftes hjulen upp (med dem). 20Dit Anden ville gå (över den plats dit Anden ville gå), dit gick de, och hjulen lyftes tillsammans med dem, för varelsernas ande [singular] var i hjulen. 21När dessa (varelserna) går, går de (hjulen) och när de står (stilla), står de. Och när de lyfts upp från marken lyfts hjulen upp bredvid dem, för de levande varelsernas ande är i hjulen.
Plattformen
22Ovanför huvudena på de levande varelserna fanns det något som liknade något utspänt (expanderat), det strålade som med färger av is och var utspänt över deras huvuden.
[Här används först det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt och sedan det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, vara utspänt. Här anas fler än de tre rumsdimensionerna och tid, se [2 Sam 22:10].]
23Och under det utspända (det utsträckta välvda fästet, expansionen) var deras vingar sträckta mot varandra (tillsammans; ordagrant: "en kvinna till hennes syster"), en hade två [vingar] som täckte [ena sidan av deras kroppar] och en hade två [vingar] som täckte [den andra sidan av] deras kroppar. [Se även vers 11.] 24Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges (Shaddajs) röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar. 25Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.
26Över plattformen som var ovanför deras huvuden syntes något som liknade en tron. Den såg ut som safir (blå ädelsten). Högt ovanför tronen satt en som till utseendet liknade en människa. 27Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag något som liknade en glänsande bronsfärgad ring av eld runtomkring honom (skinande som smält metall). Från hans höfter och nedåt såg jag något som liknade eld, som gav ett strålande ljus omkring honom. 28Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig.
När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.
Kallelse
1Han sa till mig: "Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig."
[Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.]
2Under tiden han talade med mig, kom en ande (vind) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala.
3Han sa till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de hednafolk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag, 4och sönerna har bronsfärgade ansikten och styva hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: "Så säger Herren Herren (Adonaj Jahve)."
5Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem. 6Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus. 7Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska.
8Men du, människobarn, hör nu på vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.] 9Sedan tittade jag och såg en hand som sträcktes ut mot mig, och i den låg en bokrulle. 10Han rullade ut den framför mig. På både fram och baksidan var det skrivet klagan (uttrycker sorg), suckar (uttryck för smärta) och jämmer. [Vanligtvis skrev man bara på insidan av rullen, men så stor var Israels synd och dom att det var skrivet på båda sidor av skriftrullen.]
1Och han sa till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." [[Hes 2:8-9]] 2Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen.
3Och han sa till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [[Jer 15:16; Upp 10:9, 10]]
4Och han sa till mig: "Människobarn gå till Israels hus och tala med mina ord till dem, 5för du är inte sänd till ett folk med obegripligt språk och en långsam tunga, utan till Israels hus, 6inte till många folk med obegripligt språk och en långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig. 7Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta. 8Se, jag har gjort ditt ansikte hårt (fast – hebr. chazaq) mot deras ansikten och din panna hård mot deras pannor. 9Som en diamant som är hårdare än flinta, har jag gjort din panna. Frukta inte (var inte förfärad, modfälld) för dem och bli inte missmodig av deras uppsyn (deras ansikten), för de är ett upproriskt hus (släkte)." [Tre gånger upprepas hebr. chazaq (hård). Ordet anspelar på Hesekiels namn (hebr. Jechezqel) som betyder "Herren gör hård/stärker".]
10Och han sa till mig: "Människobarn, alla mina ord som jag ska tala till dig, ta emot i ditt hjärta och hör med dina öron. 11Och gå du till de fångna sönerna av ditt folk och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve)', om de vill lyssna eller om de vill avstå."
Andra synen
12Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: "Välsignad är Herrens (Jahves) härlighet från hans plats" 13och ljudet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet av hjulen bredvid dem och ljudet av en stor rörelse (skakning, jordbävning – raas). 14Och en ande (vind) lyfte upp mig och tog bort mig och jag gick med en het bitterhet i min ande och Herrens (Jahves) hand var stark över mig. 15Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se [1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Job 2:13]; även tiden för prästinvigningen, se [3 Mos 8:33]].
[Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se [Hes 1:3]. Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra från en gammal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden Aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se [2 Mos 13:4; 23:15]. I vers 23 nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]
16Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa: 17"Människobarn jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se [1 Sam 14:16; 2 Sam 18:24; 2 Kung 9:17-20]. Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även [Hes 33:7; Jer 6:17; Hab 2:1].] 18När jag säger till de onda: Du ska döden dö, och du inte ger honom varningen, inte talar för att varna den onde från hans onda vägar till att rädda hans liv, då ska den onde mannen dö i sin synd men hans blod ska utkrävas av din hand. 19Men om du varnar den onde och han inte vänder om från sin ondska, inte från sina onda vägar, ska han dö i sin synd, men du har räddat din själ.
20Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och begår synd, ska jag lägga en stötesten framför honom [som han snubblar på], han ska dö. Eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd och hans rättfärdiga gärningar som han har gjort ska inte kommas ihåg, men hans blod ska jag utkräva av din hand. 21Men om du varnar den rättfärdige att den rättfärdige inte ska synda och han låter bli att synda, då ska han med säkerhet leva, eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv (din själ)."
Tredje synen
22Och Herrens (Jahves) hand kom över mig där och han sa till mig: "Stig upp och gå ut på slätten och där ska jag tala med dig. 23Och jag steg upp och gick ut på slätten, och se, Herrens (Jahves) härlighet [hans närvaro manifesterad] stod där som härligheten som jag såg vid floden (kanalen) Kevar [[Hes 1:1]], och jag föll ner på mitt ansikte.
24Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sa till mig: Gå och stäng in dig själv i ditt hus. 25Men du människobarn se bojor ska bli satta på dig och du ska vara bunden med dem och du ska inte gå ut ibland dem, 26och jag ska låta din tunga klistra sig i gommen i din mun så att du blir stum och inte är en tillrättavisare för dem, för de är ett upproriskt hus. [Hesekiel blev stum i omkring 7 års tid ända till Jerusalems fall 586 f.Kr., se [Hes 33:22], förutom de tillfällen då Herren öppnade hans mun att tala, se vers 27] 27Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Han som lyssnar låt honom höra och han som förkastar låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."
Symbolisk handling – lertavlor
1[Herren fortsätter att tala till Hesekiel i den tredje synen, se [Hes 3:22]:]
"Och du människobarn, ta dig en lertavla och lägg den framför dig och rita på den en stad, Jerusalem. 2Och belägra mot den och bygg fästningar mot den och kasta upp en belägringsvall mot den, slå upp läger mot den och sätt murbräckor runt om. 3Och ta dig en järnplåt och ställ den som en mur av järn mellan dig och staden, och sätt ditt ansikte mot den och den ska bli belägrad och du ska belägra den. Detta är ett tecken till Israels hus.
4Och du ska lägga dig på din vänstra sida och lägga Israels hus synd över den, efter antalet dagar som du ska ligga på den ska du bära deras synd. 5Och jag har gett till dem åren för deras synd till att vara ett antal dagar till dig, 390 dagar. Så ska du bära Israels hus synd.
6Och när du har fullbordat dessa ska du ligga på din högra sida och ska bära Juda hus synd, 40 dagar, varje dag för ett år har jag gett det till dig. 7Och du ska vända ditt ansikte mot Jerusalems belägring med din arm avklädd och du ska profetera mot det. 8Och se, jag lägger band på dig och du ska inte vända dig från den ena sidan till den andra förrän du har fullgjort dagarna för din belägring.
9Och ta du till dig vete och korn och bönor och linser och hirs och råg och lägg det i ett kärl och gör dig bröd av det, efter antalet dagar som du ska ligga på din sida, 390 dagar ska du äta av det.
[Hesekiel lever i en symbolisk belägring och ransonerar sin mat. En belägring blev särskilt kännbar om den var längre än ett år och inga nya förråd av spannmål kunde föras in, se [2 Kung 25:3; Klag 2:20; 4:9, 10]. De 40 dagarna i nästa vers är inte inräknade i dessa 390 dagar.]
10Och ditt bröd som du ska äta ska vara efter vikt 20 shekel [230 gram] per dag, från tid till tid ska du äta det. 11Och du ska dricka vatten efter mått, 1/6 hin [0,6 liter], från tid till tid ska du dricka det. 12Och du ska äta det som kornkakor och du ska grädda det på dynga (avföring) från människor inför deras ögon." 13Och Herren (Jahve) sa [tillade]: "På detta sätt ska Israels söner äta sitt bröd orent [[3 Mos 11]] bland de folkslag dit jag fördriver dem."
14Men jag svarade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun."
15Då sa han till mig: "Se jag har gett dig kodynga istället för mänsklig dynga (avföring) och du ska grädda ditt bröd över det."
16Och han sa till mig: "Människobarn, se jag bryter brödstaven i Jerusalem och de ska äta bröd efter vikt och med ängslan, och de ska dricka vatten efter mått och i förfäran, 17annars ska de sakna bröd och vatten och vara förfärade en man och hans bror och tyna (smälta) bort i sina överträdelser."