Halvbibel - söndag 31/3
2 Mos 40
Instruktioner för uppsättning1Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
2"På den första dagen i den första månaden [aviv/nisan] ska du sätta upp mötestältets tabernakel. 3Där ska du ställa in vittnesbördets ark och du ska skärma av (dölja) arken med förhänget (draperiet). 4Du ska föra in bordet och lägga i ordning brödet på det, och du ska föra in menoran [den sjuarmade ljusstaken] och tända dess lampor. 5Du ska ställa altaret av guld, för rökelse, framför vittnesbördets ark och sätta upp öppningens förhänge (draperi) till tabernaklet.
6Du ska ställa brännofferaltaret framför öppningen till mötestältets tabernakel. 7Du ska ställa vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hälla vatten i det. 8Du ska sätta upp inhägnaden runtomkring och hänga upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port.
9Du ska ta smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt som är i det och ska helga (avskilja) det och alla dess möbler, och det ska vara heligt. 10Du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt. 11Du ska smörja vattenkaret och dess fundament och helga det.
12Du ska föra Aron och hans söner till mötestältets dörr och tvätta dem med vatten. 13Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet. 14Du ska föra fram hans söner och sätta på dem prästkläder. 15Du ska smörja dem som du smorde deras far så att de kan göra tjänst för mig i prästämbetet. Och deras smörjelse ska för dem vara ett evigt prästerskap genom deras generationer."
16Och Mose gjorde i enlighet med allt som Herren (Jahve) befallt honom, så gjorde han.
Mose sätter upp tabernaklet
17Och det skedde i den första månaden [Aviv], på det andra året [efter uttåget ur Egypten] på den första dagen i månaden, att tabernaklet restes. [Det är denna månad den 14:e dagen som Peasch firas följt av det osyrade brödets högtid den 15:e dagen och sju dagar.] 18Mose reste tabernaklet och lade dess socklar och satte upp brädorna på dem och satte dit tvärstängerna och reste upp dess stolpar. 19Han bredde ut tältet över tabernaklet och lade tältets överdrag ovanpå det, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
20Han tog och lade vittnesbördet i arken och satte stängerna på arken och lade arkens täckning (nådastolen, locket) ovanpå arken. 21Sedan förde han in arken i tabernaklet och satte upp förhänget (draperiet) och skärmade av vittnesbördets ark, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
22Han satte bordet i mötestältet på sidan i tabernaklet norrut, utanför förhänget 23och gjorde i ordning en rad med bröd på det inför Herrens (Jahves) ansikte, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
24Han [Mose] ställde ljusstaken i mötestältet mittemot bordet på tabernaklets södra sida 25och tände lamporna inför Herrens (Jahves) ansikte, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
26Han ställde det gyllene altaret i mötestältet framför förhänget (draperiet) 27och brände rökelse av söta kryddor på det, som Herren (Jahve) hade befallt Mose. 28Sedan satte han upp förhänget (draperiet) till tabernaklets öppning.
29Brännofferaltaret ställde han vid öppningen till mötestältets tabernakel och offrade på det brännoffer och shalomoffer, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
30Han ställde vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hällde vatten i det för att tvätta sig, 31så att Mose och Aron och hans söner kunde tvätta sina händer och sina fötter i det. 32När de gick in i mötestältet och när de kom nära altaret skulle de tvätta sig, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
33Sedan reste han inhägnaden runt om tabernaklet och altaret och satte upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port. Så fullbordade Mose arbetet.
Uppenbarelsetältet fyllt med Guds härlighet
34[Nu kommer själva finalen – Herrens härlighet kommer och fyller platsen med en stark gudsnärvaro.]
Sedan täckte molnet mötestältet och Herrens härlighet fyllde tabernaklet. 35Mose kunde inte gå in i mötestältet, eftersom molnet vilade över det och Herrens härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) fyllde tabernaklet. 36Varje gång molnet höjde sig från tabernaklet bröt israeliterna upp och fortsatte sina vandringar. 37Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig. 38Herrens moln vilade över tabernaklet om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under alla deras vandringar.
[Oavsett ljus eller mörker, dag eller natt var molnet som är Guds närvaro alltid där, synligt för Guds folk. Ordet "vandringar" (vers 36 och 38) är i plural och beskriver "uppbrott och delsträckor". Totalt namnges 42 platser som israeliterna slår läger på under sin vandring till Kanaans land.]
Luk 9:7-27
Herodes förbryllad
Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr.
När landsfursten Herodes [Antipas] fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sa att Johannes [Döparen] hade uppstått från de döda, 8andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9Herodes själv sa: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
Mat till 5 000
10Apostlarna (de utsända) kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan till en stad som hette Betsaida.
[De ror längs med kusten till området i närheten av staden Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se Mark 6:32. Betsaida betyder ordagrant "fiskhuset". Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad på Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn Tagba, strax söder om Kapernaum.]
11När folket fick reda på det följde de honom [landvägen, se Mark 6:33]. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.
12När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sa: "Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här."
13Men han sa till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?" 14Det var omkring 5 000 män [förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21].
Då sa han till sina lärjungar: "Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje." 15De gjorde så och lät alla slå sig ner. 16Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket. 17Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över – tolv korgar fulla med bröd. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!]
Petrus förstår vem Jesus är
18En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?"
19De svarade: "Johannes Döparen. Andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
20Då frågade han dem: "Men vem säger ni att jag är?"
Petrus svarade: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)." 21Men Jesus förbjöd dem att säga detta till någon. [Både lärjungarnas och det judiska folkets förhoppningar på Messias var befrielse från romarna, men det var inte därför som Jesus kommit denna gång.]
22Han sa: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda [dessa grupper ingick i Sanhedrin – judarnas högsta domstol]. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen."
Att mista livet, men ändå vinna det
23Sedan sa Jesus till alla [lärjungarna och folkskaran, se Mark 8:34]:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och dagligen ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[Sist i versen har grekiskan ett annat ord för att följa (nämligen akoloutheo) vars innebörd är att gå samma väg som eller att vandra tillsammans på vägen med. Bokstaven a kommer från grekiskans Alpha (den första) och står som prefix i betydelsen 'utan' (ofta i samband med försakelse och umbäranden), men även som en förkortning av hama (ett adverb som betecknar nära anknytning men också förekommer i betydelsen förening och utgörandet av en enhet). Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
24För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det.
[Gr. psuche, som inkluderar både liv och själ, används i båda betydelserna här i vers 24, se även Joh 12:25. Att förneka sig själv (vers 23) handlar inte om att brista i självaktning eller självkänsla – Jesu efterföljare har ju skäl till en bättre självbild än någon annan. Guds faderskärlek är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26. Jesus hade tidigare predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se Luk 6:20-26. Frågeställningen i nästa vers klargör att självförnekelsen handlar om att sätta Gud och hans rike främst.]
25För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen
men mister (totalt förstör; ruinerar) sig själv eller [själv] går förlorad?
26Den som skäms för mig och mina ord, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet [för att upprätta tusenårsriket, se Upp 19:14].
27Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."
[Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Luk 9:28-36. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
