Hesekiels vision av det nya templet är väl strukturerat i sju delar som formar en kiasm. Den första, den centrala och den sista delen handlar om hur landet mäts ut.
A Templet mäts, [Hes 40:1-42:20]
B Guds härlighet från öster, [Hes 43:1-12]
C Stadgar för tempeltjänsten [Hes 43:13-44:31]
D Landets mått [Hes 45:1-12]
C´ Stadgar för tempeltjänsten, [Hes 45:13-46:24]
B´ Den dubbla floden österut, [Hes 47:1-12]
A´ Landets gränser, [Hes 47:13-48:35]
I det 25:e året av vår fångenskap, vid årets början [vårmånaden Aviv/Nisan, se [2 Mos 12:2]], på 10:e dagen i månaden [då påskalammet skulle väljas, se [2 Mos 12:3]] i det 14:e året sedan staden hade blivit intagen [10 april 573 f.Kr.], på just den dagen kom Herrens hand över mig, och han förde mig bort dit. 2I syner från Gud förde han mig till Israels land och satte ner mig på ett mycket högt berg. På detta låg söderut något som liknade en stad. 3Han förde mig dit, och se, såg en man vars utseende var som koppar [han glänste och strålade]. I handen hade han ett linnesnöre [för att mäta långa avstånd, kanske liknande mätsnöret i [Sak 2:1]] och en mätstav [för att mäta portar och mur, se [Upp 21:15]]. Han stod vid porten.
[Mätstav är uppbyggt av ordet för stav (hebr. qaneh) och ordet för mått (hebr. middah). Ordet för stav som även kan betyda gren eller vass har också blivit ett grekiskt låneord kanna och kanon. Ordet har kommit att få betydelsen rättesnöre och används om Bibelns böcker och den kristna kanon.]
4Mannen talade till mig: "Människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron och lägg märke till allt som jag kommer att visa dig, för du har förts hit för att jag ska visa dig detta. Berätta för Israels hus allt du får se."
Den östra porten
5Och se, där var en mur runt omkring templet. Mätstaven som mannen hade i sin hand var 6 alnar [totalt 3,2 meter] lång, där varje aln var en handsbredd [ca 8-9 cm] längre än en vanlig aln.
Himmelsk-aln
En vanlig (mänsklig) aln var 45 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret, se [5 Mos 3:11]. Här används en "himmelsk-aln" som är en handsbredd (8-9 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 54 cm lång. Mätstavens totala längd blir då 3,2 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln.
I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått ([Upp 21:17]), vilket kan handla om dessa olika mått.
Han mätte murens bredd, den var en stav [3,2 meter bred], och höjden, som också den var en stav [3,2 meter hög].
6Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg. Han mätte portens ena tröskel, som var en stav [3,2 meter] bred, och sedan den andra tröskeln, som också var en stav [3,2 meter] bred. 7Varje vaktkammare var en stav [3,2 meter] lång och en stav [3,2 meter] bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var 5 alnar [2,7 meter med nya längre alnmåttet, mätstaven är 6 alnar lång, se vers 5]. Tröskeln vid portens förhus på inre sidan var en stav [3,2 meter].
8Han mätte upp portens förhus på den inre sidan. Det var en stav [3,2 meter]. 9Han mätte upp portens förhus. Det var 8 alnar [4,3 meter med det nya längre himmelska alnmåttet], och pelarna var 2 alnar [1,1 meter]. Portens förhus låg på inre sidan.
10Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora. 11Han mätte portöppningens bredd, den var 10 alnar [5,4 meter], och portens längd, den var 13 alnar [7 meter]. 12Framför vaktkamrarna fanns en mur som var 1 aln [0,5 meter]. Och 1 aln [0,5 meter] var också muren på motsatta sidan Varje vaktkammare på båda sidorna var 6 alnar [3,2 meter]. 13Han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras. Den var 25 alnar [13,5 meter] bred, och dörr låg mot dörr. 14Han mätte upp pelarna till 60 alnar [32 meter]. Fram till pelaren nådde förgården runt omkring portbyggnaden. 15Avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var 50 alnar [27 meter]. 16Det fanns gallerförsedda fönster till vaktkamrarna och till deras pelare invändigt i porten runt omkring och likaså i förhusen. Fönstren satt runt omkring invändigt, och pelarna var prydda med palmer.
Förgården
17Han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att ett stengolv täckte den, och 30 tempelkamrar var uppbyggda på stengolvet. 18Detta gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd. Detta var det nedre stengolvet. 19Sedan mätte han avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida. Det var 100 alnar [54 meter] både på östra sidan och på norra.
Norra porten
20Sedan mätte han också längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården. 21Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 22Fönstren, förhuset och palmdekorationerna i den var lika stora som i den port som låg mot öster, och man steg upp till den på 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa. 23En port till den inre förgården fanns mitt emot denna port. Det var i norr som i öster, och han mätte avståndet från den ena porten till den andra. Det var 100 alnar [54 meter].
Södra porten
24Sedan förde han mig till södra sidan, och jag såg en port som vette åt söder. Han mätte dess pelare och förhus. De var lika stora som de andra. 25Det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 26Trappan dit upp utgjordes av 7 trappsteg, och förhuset låg framför dessa. Den var på båda sidor prydd med palmer på sina pelare. 27En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan. Det var 100 alnar [54 meter].
Portarna till förgården
28Sedan förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Han mätte den södra porten, och den var lika stor som de andra. 29Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och den hade fönster liksom förhuset runt omkring. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 30Runt omkring fanns förhus, 25 alnar [13,5 meter] långa och 5 alnar [2,7 meter] breda. 31Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer. Uppgången till den utgjordes av 8 trappsteg.
32Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den var lika stor som de andra. 33Vaktkamrar, pelare och förhus var lika stora som de andra, och det fanns fönster på den och på förhuset runt omkring. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 34Förhuset låg mot den yttre förgården, och pelarna var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till det utgjordes av 8 trappsteg.
35Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Den var lika stor som de andra. 36Så var det också med vaktkamrarna, pelarna och förhuset, och det fanns fönster på den runt omkring. Den var 50 alnar [27 meter] lång och 25 alnar [13,5 meter] bred. 37Det stod pelare vid den yttre förgården, och de var prydda med palmer på båda sidor. Uppgången till den utgjordes av 8 trappsteg.
Rum för att förbereda offren
38Det fanns en tempelkammare med ingång vid pelarna i portarna. Där skulle man skölja brännoffren. 39I portens förhus stod två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännofferdjuren, syndofferdjuren och skuldofferdjuren. 40Vid den yttre sidovägg som låg norrut när man steg upp till portens ingång, stod två bord, och vid den andra sidoväggen på portens förhus stod också två bord. 41Det stod fyra bord på varje sida vid portens sidoväggar, eller tillsammans åtta bord där offerdjuren skulle slaktas. 42För brännoffret fanns det också fyra bord av huggna stenar, en 1,5 aln [1,6 meter] långa och 1,5 aln [1,6 meter] breda och 1 aln [0,5 meter] höga. På dem skulle man lägga de redskap som man slaktade brännofferdjuren och slaktofferdjuren med. 43En handsbredd [8-9 cm] långa dubbelkrokar var fästa på husets insida runt omkring, och på borden skulle offerköttet läggas.
Prästernas rum
44Utanför den inre porten fanns på den inre gården två tempelkamrar för sångarna. En låg vid den norra portens sidovägg med sin framsida åt söder, och den andra låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr. 45Han talade till mig: "Den tempelkammare som vetter åt söder är för de präster som förrättar tjänsten inne i huset. 46Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Tsadoqs söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till Herren för att tjänstgöra inför honom."
47Han mätte förgården: Den var 100 alnar lång och 100 alnar bred [52 x 52 meter] – en kvadrat. Altaret stod framför templet.
Templet
48Sedan förde han mig till husets förhus, och han mätte förhusets pelare. De var 5 alnar [2,7 meter] på varje sida, och var och en av de båda portdörrarna var 3 alnar [1,6 meter] bred. 49Förhuset var 20 alnar [10,8 meter] långt och 11 alnar [6 meter] brett vid trappan som ledde ditupp. Vid dörrposterna stod en pelare på var sida.
Upp 10:1-11
Mellanakt – innan den sjunde basunen (10:1-11:14)
En mäktig ängel med en liten bokrulle
1[Hittills har Johannes sett allt i den andra synen, som startade i kapitel 4, från himlen. Perspektivet verkar nu skifta från himlen till jorden. Johannes blir även personligt involverad i synen när han får äta bokrullen.]
Sedan såg jag en annan väldig (mäktig, stark) ängel (budbärare) komma ner från himlen. [Detta är en annan ängel än den som ställde frågan vem som kunde öppna bokrullen med de sju sigillen, se [Upp 5:2].]
Ängeln (budbäraren) var klädd (svept) i ett moln [som ofta beskriver Guds närvaro, se [2 Mos 16:10; Luk 9:34]],
med regnbågen [som är ett tecken på Guds förbund och hans trofasthet, se [1 Mos 9:11-17]] över sitt huvud.
Hans ansikte var som solen [liknar beskrivningen av Jesus i Upp 1:16]
och hans ben som eldpelare. [Under uttåget ur Egypten ledde Gud israeliterna med en eldstod, se [2 Mos 13:21].]
2I [vänstra] handen hade han en liten bokrulle som var öppnad.
[Johannes konstruerar ett nytt grekiskt ord biblaridion, "liten bokrulle". Ordet används bara här och i vers 9-10. Kanske för att särskilja denna bokrulle från den förseglade bokrullen, gr. biblion, som Lammet tog ur Guds högra hand, se [Upp 5:7]. Den förseglade bokrullen i kapitel 4-5 skildrade hela den framtida historien. Här kan det vara en bokrulle som symboliserar slutfasen, vilket placeringen mellan den sjätte och sjunde basunen kan indikera. Ängeln håller bokrullen i sin vänstra hand eftersom han senare lyfter upp den högra mot himlen, se vers 5. Rullen verkar innehålla den skrivna ordern för det uppdrag ängeln är på väg att fullborda på jorden. Att den är öppnad beskriver att tiden för Guds slutgiltiga dom är inne, se vers 6. Boken är liten i förhållande till den väldige ängelns hand, men även för Johannes var den inte större än att han senare kunde "äta upp" den.]
Ängeln satte sin högra fot på havet
och sin vänstra på jorden
[beskriver både den enorma storleken på ängeln, men också hans auktoritet över hela jorden]
3och ropade med stark röst
som ett rytande lejon. [[Hos 11:10; Amos 3:8]]
[Alla änglar är mäktiga och starka, se [Ps 103:20]. Somliga har större kraft och auktoritet än andra. Denna ängel, och den som Johannes tidigare sett i [Upp 5:2], benämns som mäktig och stark och har påfallande likheter med beskrivningarna av den uppståndne Jesus som skildras i inledningen, se [Upp 1:7, 15, 16]. Det kan vara Jesus som uppenbarar sig som en ängel och budbärare, vilket har skett många gånger i GT. I så fall är den lilla bokrullen identisk med den tidigare förseglade rullen, se [Upp 5:1]. Ängelns position på både hav och land visar på fullständigt ägarskap över hela jorden. Budskapet berör hela jorden. Snart kommer Antikrist under en kort tid att regera, men innan det sker ska Guds Son göra anspråk på jorden, se [Ps 2:6-9]. Satan ryter som ett lejon för att skrämma, se [1 Pet 5:8]. Lejonet av Juda ryter för att kungöra sin seger, se [Ps 95:3-5; Jes 40:12-17].]
När han hade ropat,
talade de sju åskorna (tordönen) med sina röster.
4När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva [ner vad de sagt, på Jesu uppmaning [Upp 1:19]], men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."
[Uppenbarelsebokens huvudsakliga uppgift är inte att dölja Guds syften, utan att uppenbara dem, se [Upp 22:10]. Vad "de sju åskorna" sa är den enda delen i denna bok som är dold. Guds röst liknas ofta vid åska, se [Ps 29; Job 26:14; Joh 12:28-29], och sju står ofta för något fulländat och fullkomligt. I [Upp 4:5] står det att det kom "åska från tronen", vilket också indikerar att det är Guds röst som Johannes hörde. Åska är ofta förknippat med dom, se [1 Sam 2:10; Upp 8:5; 11:19; 16:18]. Troligtvis talar denna röst om Guds fullständiga och slutgiltiga dom över jorden. Det är dock meningslöst att spekulera kring vad som blev sagt, se [5 Mos 29:29].]
5Ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6och svor vid honom
som lever i evigheters evighet [[Dan 12:7]],
som har skapat himlen och det som finns i den
och jorden och det som finns på den
och havet och det som finns i det: "Ingen mer fördröjning (väntan är över, tidsfristen är ute).
[Nu finns ingen återvändo, den sista delen i Guds plan sätts i verket, se [2 Pet 3:9]. Här används ordet chronos för tid. Ordagrant står det "ingen mer tid". Det kan dock inte betyda att tiden skulle upphöra för att gå in i en "tidlös evighet". Uppenbarelseboken talar om mätbar tid både på jorden och i himlens värld, se [Upp 8:1; 10:7; 12:1].]
7Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han ska börja blåsa i sin basun [se [Upp 11:15]], då är Guds mysterium (hemlighet) fullbordat, så som han har förkunnat i det evangelium som han har gett sina tjänare, profeterna."
[Frasen "Guds hemlighet" används av Paulus om den smorde Kungen, se [Kol 2:2]. Det profeterna i GT har sagt – att Messias en dag ska komma tillbaka och regera – är på väg att fullbordas. När den sjunde basunen ljuder i nästa kapitel, börjar de händelser som leder till Satans slutgiltiga besegrande. Se även [Amos 3:7; 1 Pet 1:10-12].]
8Rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sa: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 9Jag gick då bort till [den stora] ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage [ge halsbränna, eftersom budskapet handlar om Guds dom, se [Hes 2:10]] men vara söt som honung i din mun [eftersom det är Guds ord och också handlar om nåd och frälsning]."
[Att "äta bokrullen" illustrerar hur Johannes måste bli ett med det profetiska budskapet på samma sätt som maten vi äter blir en del av oss och ger liv åt kroppen. Bibeln beskrivs ofta som bröd, se [Matt 4:4]; mjölk, se [Heb 5:11-14]; kött, se [1 Kor 3:2]; honung, se [Ps 119:103; 19:9-10]. Hesekiel var med om en liknande upplevelse, [Hes 2:8-3:3]. Att bokrullen både svider i magen och smakar sött innebär att den talar både om dom och frälsning, se [Ps 119:103; Jer 15:16; Hes 2:8-3:3].]
10Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage. 11Sedan sa han till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder (folkslag) och språk och kungar."