För ett barn har fötts åt oss,
en son är oss given,
och herradömet (ansvaret att regera),
vilar (ska vila) på hans axlar (skuldra, rygg) [singular];
och hans namn [singular] är (ska vara): Under (mirakel),
Rådgivare (en som ger råd, vägleder, planerar och hjälper),
Gud den Mäktige (El Gibbor),
Evig Fader,
Fridsfurste.
[I hebreiskan står ordet för namn i singular. Namnet som sedan följer består av åtta hebreiska ord (pele jaats el-gibbor avi-ad sar-shalom). Innebörden skulle kunna formuleras: Han som hjälper på ett underbart och mirakulöst sätt – vår mäktige Gud, Evige Fader och Fridsfurste. De sex sista orden bildar tre sammansatta par, medan de två första (under och rådgivare) antingen kan stå åtskilda eller också bilda en enhet. Slår man ihop betydelsen av under (som är ett substantiv i singular) och rådgivare (som i den hebreiska texten egentligen utgörs av ett verb) blir det: under-rådgivare eller extraordinär strateg! Delar man upp i två ord blir det totalt fem komponenter i namnet som i sin helhet består av åtta ord. Talet åtta står för en ny begynnelse och talet fem står för nåd! Det hebreiska ordet för furste (sar) kommer från verben för att strida och att regera som kung, dvs. "en stridande prins/furste". Sarah, den feminina formen av sar, kan översättas "en stridande prinsessa". Här kombineras ordet för stridande furste med shalom – frid, fred, helhet och fullkomlig harmoni på alla livets områden. Gud liknas även vid fler tillfällen som en stridsman, se [Ps 45:4-7]. Benämningen El Gibbor återfinns bara här och i [Jes 10:21].]
Piktogrammet för Mem föreställer en våg och vatten. Den latinska bokstaven "m" är lik den första bokstaven från 2000 f.Kr.
7Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta.
[I [Jes 7:14] introduceras löftet om ett barn och här i vers 6 fortsätter det temat. Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem (מ), istället är det den slutna formen (ם) som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna vers om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]
8Herren (Adonaj) sände ett ord mot Jakob [de tio norra stammarna],
och det slår ner [som en blixt] i Israel,
9Och allt folket ska veta (vara intimt förtrogna med),
även Efraim och Samariens invånare,
som säger med stolthet och arrogans i hjärtat:
10"Tegelstenarna har ramlat ner
men vi ska bygga med huggen sten,
sykomorerna är nedhuggna
men vi ska plantera cedrar på deras plats (i deras ställe)."
11Därför har Herren (Jahve) placerat motståndarna från Retsin på en höjd (högt upp) mot honom
och sporrat hans fiender.
12Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun.
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i [Jes 5:25] och senare i [Jes 10:4].]
13Likväl vänder inte folket om till honom som slår dem,
inte heller söker de Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
14Därför hugger Herren (Jahve) bort huvud och svans,
palmkvistar och kaveldun från Israel på en (enda) dag.
15Åldringen och mannen av rang han är huvudet,
och profeten som lär ut lögner han är svansen,
16för de som leder folket för dem fel,
och de som leds av dem blir fördärvade.
17Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt).
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
18Ondskan brinner som en eld,
den slukar törnbuskarna och taggarna,
ja, den glöder djupt i skogen
och den väller upp i tjocka moln av rök.
19Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
brinner landet upp,
också folket är som bränsle för elden,
ingen man skonar sin bror.
20En hugger åt höger
och är (förblir) hungrig
och han äter den vänstra,
men är inte tillfredsställd (mätt),
var och en äter köttet från sin egen arm (avkomma).
21Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda.
[Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
2 Thess 1:1-12
ANDRA THESSALONIKERBREVET
[Introduktion: Paulus, Silas och Timoteus besökte staden Thessalonike i Makedonien under sin andra missionsresa och grundade församlingen där. Ganska snart var Paulus dock tvungen att lämna dem på grund av förföljelse, se [Apg 17:1]. Paulus var där åtminstone tre veckor, se [Apg 17:1], men troligen några månader eftersom han hann undervisa många och även arbeta för sitt uppehälle, se [2 Thess 3:8]. Staden hade även en betydande judisk befolkning. Församlingen verkar dock främst ha bestått av hedningar.
Detta är det andra brevet som Paulus skriver till den unga församlingen från Korint. På grund av förföljelsen och några falska brev i Paulus namn, trodde man att Herrens dag redan hade inträffat och att de levde i den sista vedermödan. Några hade slutat att arbeta i väntan på jordens undergång. I detta brev uppmuntrar Paulus församlingen att vara trofast trots förföljelse, och förklarar vilka händelser som måste komma innan Herrens dag.
Struktur:
1. Uppmuntran att stå fasta i tron trots förföljelse – kap 1.
2. Herrens dag – kap 2.
3. Uppmaning till fortsatt trofasthet – kap 3.
Skrivet: 51 e.Kr.
Till: Thessalonike.
Från: Korint.
Författare: Paulus, se [2 Thess 1:1].
Budbärare: Kanske Timoteus.]
Hälsning
1[Från:]
Paulus och
Silvanus [även kallad Silas] och
Timoteus [Paulus närmsta medarbetare]. [Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus en romersk medborgare, se [Apg 15:22, 37].
Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se [Apg 18:5]. De hade stannat kvar i Thessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se [1 Thess 3:6]. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se [Apg 18:11].]
Till:
Thessalonikes församling (de utkallade – gr. ekklesia),
i Gud vår Fader och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Det grekiska ordet för församling är ekklesia. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se [Apg 19:32, 39]. Den ordagranna betydelsen är "de utkallade". Paulus är noga med att betona att församlingen i Thessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se [Matt 16:18].]
2Nåd (kraft, oförtjänt favör) till er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud, Fadern och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Uppmuntran att stå fasta i tron trots förföljelse
Tacksägelse
3[Vers 3-10 är en enda mening i grekiskan. De flesta breven från Paulus börjar med en inledning, följt av tacksägelse och bön. I detta brev är tacksägelsen, vers 3-4, och bönen, vers 11-12, åtskilda. Anledningen är att förföljelsen som nämns i tacksägelsen leder till att ämnet om Guds rättvisa dom tas upp i vers 5-10.]
Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, kära syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra),
för er tro växer så starkt (över alla mått),
och den osjälviska, utgivande kärleken ni har för varandra ökar (överflödar) ännu mer.
4Detta är anledningen till att vi med stolthet kan tala om er i Guds församlingar,
om er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar]
och er tro (trofasthet) mitt under alla de förföljelser och lidanden (plågor) som ni får utstå.
[Paulus uppmuntrar alltid det som är gott. Det fanns problem med falska läror, se [2 Thess 2:1-12], och människor som slutat arbeta och bara väntade på Herren, se [2 Thess 3:6-13]. Här väljer Paulus att se det positiva – de hade växt snabbt i sin tro och hade en äkta kärlek för varandra.]
Gud kommer att döma rättvist
5Detta [förföljelser och lidanden] är ett bevis på Guds rättfärdiga dom [som kommer], så att ni blir värdiga Guds rike, det är därför som ni får lida (gå igenom svårigheter). 6Eftersom Gud är rättfärdig
vedergäller (lönar) han med plågor dem som plågar er,
7och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss.
[Nåden finns tillgänglig för alla, även den som förföljer församlingen, det är Paulus själv ett bevis på. Guds helighet och rättfärdighet kräver en rättvis dom, se [Rom 12:19]. Detta evighetsperspektiv tar inte bort smärtan för den som förföljs och plågas för sin tro, men ger ett annat perspektiv på lidandet. Detta stycke har likheter med [Jes 66:6-9].]
Det sker [domen kommer] när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina änglar som står under hans kraft att 8i flammande eld hämnas dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. [De som förföljde församlingen kommer en dag att få sitt straff.] 9De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, 10när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror, [ni kommer att vara bland dessa troende] eftersom ni har trott det vittnesbörd vi gav er.
Bön
11Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska räkna er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda all god vilja och gärning i tron. 12Då ska vår Herre Jesu namn förhärligas i er, och ni i honom, genom vår Guds och Herren Jesu den Smordes (Kristi) nåd.