Halvbibel - fredag 4/10
Ps 118
Psalm 118 – Herren är godDen åttonde och sista av Halleluja-psalmerna (Ps 111-118) och den sjätte och sista i den samling psalmer som kallas "egyptiska Hallel" (Ps 113-118) där Psalm 113-114 sjöngs före påskmåltiden och 115-118 efter måltiden. Psalmen ramas in av den kortaste psalmen (Ps 117) och den längsta (Ps 119).
Det är troligt att det är just denna psalm som Esra refererar till att man sjöng under invigningen av det återuppbyggda templet, se Esra 3:10-11. Psalmen har en viktig roll i den judiska liturgin. David nämns i Esra 3:10 och antas ofta vara författaren. Även om psalmen var en av Davids psalmer, så är det också en triumfsång med messianska undertoner. Det var denna lovsång som Jesus och lärjungarna sjöng när de avslutat påskmåltiden och var på väg mot Getsemane, se Matt 26:30; Mark 14:26. Här finns bland annat strofen om den föraktade stenen som blir en hörnsten, se vers 22.
Författare: Okänd
Citeras:
Vers 6 citeras i Heb 13:6
Vers 22-23 om hörnstenen citeras av Jesus i Matt 21:42 och i Apg 4:11 och Ef 2:20-21
Vers 25-26 citeras när Jesus rider in i Jerusalem, se Matt 21:9; 23:39; Mark 11:9-10; Luk 13:35; 19:38; Joh 12:13
Struktur:
1. Inledande uppmaning till lovprisning, vers 1-4
2. Prövning, vers 5-18
3. Avslutande lovprisning, vers 19-29
Tacka Herren
1[Psalmen inleds med lovprisning. En försångare kan ha sjungit den första strofen och sedan har församlingen svarat "för i evighet varar hans nåd".]
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve), för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
2Sjung, du Israels folk,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
3Sjung, du Arons släkt [alla präster],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
4Sjung, ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [Mal 3:16; Ords 1:7],
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Prövning
5[Vers 5-18 handlar om prövning. Här ges bakgrunden till den inledande lovprisningen i vers 1-4. Subjektet skiftar till första person singular (jag/min) i denna sektion och blir mer personligt. Troligtvis sjungs denna del av en solist.]
I mitt trångmål ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah),
Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats.
6Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. [Rom 8:31]
vad kan människor (ordagrant "Adam", en människa) göra mig? [Heb 13:6]
7Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), min hjälpare,
därför kan jag i triumf se på dem som hatar mig.
8Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
än att förlita sig på människor (hebr. adam).
9Bättre att ta sin tillflykt till (söka skydd hos) Herren (Jahve),
än att förlita sig på furstar (gåvor).
[Ordet furste (hebr. nadiv) kommer från verbet "att ge". Det är lätt att sätta sin förhoppning till människor och deras gåvor. Ett exempel finns i Esra bok där Kyros gav gåvor, men hur andra ledare senare vill hindra bygget, se Esra 1:4-5; 3:7; 4:1-24.]
10Alla hednafolk (nationer) omringar mig.
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
11De omringar mig, ja, de omringar mig
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
12De omringar mig som bin, de slocknar som eld i törne
I Herrens (Jahves) namn ska jag förgöra dem.
13Ni [fientliga nationer] stöter (knuffar, tränger) mig aggressivt, för att få mig på fall,
men Herren (Jahve) – han hjälper mig.
14Herren (Jah) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
och han blev mig till frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua). [2 Mos 15:2; Jes 12:2]
15Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar).
Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka).
16Herrens (Jahves) högra hand ger seger.
Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft.
[Dessa tre strofer i vers 10-16 är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]
17Jag ska inte dö,
utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren (Jah) har gjort.
18Herren (Jah) prövade mig hårt,
men han överlämnade mig inte till döden.
Avslutande lovprisning
19Öppna rättfärdighetens portar för mig [in till den sanna kungens tempel].
Jag vill gå in genom dem och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jah).
20Detta är Herrens (Jahves) port,
genom den ska de rättfärdiga gå in.
21Jag tackar (prisar med öppna händer, hyllar och erkänner) dig
för du hörde min bön och blev mig till frälsning (befrielse).
22Den sten som arbetarna förkastade (föraktade, inte ville veta av),
har blivit hörnstenen (den mest betydelsefulla och ärofyllda delen i byggnaden).
[Jes 8:4; 28:16; Luk 20:17; Apg 4:11; Ef 2:20; 1 Pet 2:7]
23Detta är Herrens verk,
det är helt otroligt i våra ögon!
[Matt 21:42; Mark 12:10-11]
24Detta är dagen som Herren (Jahve) har gjort (då han grep in),
låt oss jubla och vara glada.
25Herre (Jahve), hosianna (fräls, befria, fortsätt att hjälpa oss),
Herre (Jahve), ge oss framgång (hjälp oss att fullfölja uppdraget)!
26Välsignad är han som kommer i Herrens (Jahves) namn (böj er inför honom).
Vi välsignar (böjer oss ned inför) er från Herrens (Jahves) hus.
[Mark 11:9; Luk 13:35; 19:38]
27Herren (Jahve) är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus
[vänder sitt ansikte mot oss, ger favör och seger över fiender].
Bind fast offret med band vid altarets horn. [2 Mos 27:2]
28Du är min Gud (El),
jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!
Min Gud (Elohim),
jag vill upphöja dig.
29Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) för han är god.
I evighet varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Kol 1:1-17
KOLOSSERBREVET[Introduktion: Staden Kolossai låg bara några kilometer från de två stora städerna Laodikeia och Hierapolis i Lykosdalen, i nuvarande Turkiet. När Paulus skriver detta brev har Kolossai förlorat sin forna glans och är den minsta av dessa städer. Paulus passerar troligen genom Lykosdalen under sin tredje missionsresa på väg till Efesos, se Apg 19:1. Dock stannar han aldrig till i Kolossai. Brevet innehåller inga personliga hälsningar. Paulus har bara "hört" om dem, se Kol 1:4, 9; 2:1. Församlingen grundades troligen av Epafras under den treårsperiod då Paulus var i Efesos och evangeliet spred sig i hela Asien, se Apg 19:10.
Brevet är ett av de fyra "fängelsebreven" som Paulus skrev från Rom. De andra är breven till Efesos, Filippi och Filemon. Det är troligt att flera av dem skickades samtidigt. Tychikus omnämns som budbärare både i brevet till Efesos och Kolossai, se Ef 6:21; Kol 4:7-9. När Tychikus lämnat brevet i Efesos fortsätter han och Onesimus de sjutton milen österut till Kolossai. Med sig har de troligen också brevet till Filemon. Onesimus är nämligen den slav som brevet till Filemon handlar om, se Filemon 1:10, 12.
Struktur:
1. Jesus är Herre över allt, kapitel 1-2.
2. Sträva efter det som finns ovan, kapitel 3-4.
Skrivet: 61 e.Kr.
Till: Kolossai, men skulle även läsas upp i de närbelägna större städerna Laodikeia och troligtvis även Hierapolis, se Kol 4:13, 16.
Från: Rom. Brevet är skrivet under Paulus tvååriga fångenskap i Rom, se Kol 4:3, 10, 18; Apg 28:30.
Författare: Paulus, se Kol 1:1.
Budbärare: Tychikus och Onesimus, se Kol 4:7, 9.]
Inledning
Hälsning
Epafras besöker Paulus som sitter fängslad i Rom och berättar om församlingen i Kolossai. Paulus blir uppmuntrad av att höra om deras tro och kärlek och skriver en hälsning till dem.
genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) åt den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och [från] brodern Timoteus.
[Timoteus som finns vid Paulus sida i Rom skickar också med sina hälsningar. Kanske fungerade han som sekreterare och skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista frasen där Paulus signerar och validerar brevet, se Kol 4:18. Hos den fängslade Paulus i Rom finns även Aristarchus, Johannes-Markus, Justus, Epafras, Lukas och Demas, se Kol 4:10-14.]
2Till de heliga (avskilda för Gud) i Kolossai, de troende syskonen (bröderna och systrarna) i den Smorde (Messias, Kristus).
[Kolossai var belägen i Lykosdalen i den romerska provinsen Frygien, nuvarande Turkiet. Staden låg 17 mil öster om Efesos längs med huvudvägen till Orienten. Alldeles intill Kolossai låg de mer välkända, större, blomstrande städerna Laodikeia och Hierapolis. Brevet skulle också läsas upp i åtminstone Laodikeia, se Kol 4:13, 16. Det är värt att notera att brevet är adresserat till just Kolossai, den minsta och i jämförelse obetydliga staden i detta område.]
Nåd (kraft, oförtjänt favör) vare med er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud vår Far.
JESUS ÄR HERRE ÖVER ALLT (1-2)
Tacksägelse
3[Vers 3-8 är en enda lång mening i grekiskan. Alla Paulus brev börjar med tacksägelse.]
Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Fader [för er tro och kärlek, se vers 4],
när vi ber (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) för er.
4Vi har hört [av Epafras, se vers 7] om:
er tro (trofasthet, förtröstan)Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet (det glada budskapet) 6som har nått fram till er liksom det överallt i världen ständigt bär frukt och växer. [Verben "bär frukt" och "växer" är i den grekiska verbformen medium som markerar evangeliets inneboende kraft att sprida sig.] Så även hos er, från den dag ni fick höra (förstå) det och lärde känna Guds nåd (kraft, gudomliga favör) som den verkligen är.
på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus,
och om den (osjälviska, utgivande) kärlek
som ni ständigt har till alla de heliga [troende systrar och bröder],
5på grund av (genom) hoppet
som väntar er (finns i säkert förvar, finns reserverat för er) i himlen.
[Ordet "på grund av", gr. dia, kan syfta tillbaka på Paulus tacksamhet i vers 3, men troligast hör det ihop med den föregående versen och då blir betydelsen att deras himmelska hopp har sporrat dem till "tro och kärlek". Tron blickar upp till Gud, kärleken ut till andra och hoppet ser framåt. Tron vilar på vad Jesus gjort, kärleken verkar nu och hoppet ser fram mot framtiden. Orden tro, kärlek och hopp återfinns ofta i Paulus brev, se 1 Thess 1:3; 1 Kor 13:13; Rom 5:1-5; 12:6-12.]
[Evangeliet handlar om nåd, inte nåd plus gärningar, se Rom 11:6; Ef 2:8-9; Tit 3:5-7. Evangeliet om Guds nåd befriar från synd och för människor in i en rätt relation med Gud.]
7Det fick ni lära er av Epafras, vår käre medarbetare som troget tjänar den Smorde (Messias, Kristus) i vårt ställe. [Han blev troligen utsänd från Efesos under den treårsperiod då Paulus var där och evangeliet spred sig i hela Asien, se Apg 19:10.] 8Han har berättat för oss [Timoteus, Lukas m.fl. som var hos Paulus i Rom] om er kärlek i Anden [Gal 5:22; Rom 15:30].
Paulus bön för församlingen
9[Paulus brister nu ut i bön för församlingen i Kolossai. Vers 9-16 är en enda lång mening.]
Av den anledningen [på grund av de goda rapporterna om er tro och kärlek, se vers 4] har vi från den dag vi hörde det [då Epafras kom till oss i Rom] inte upphört att be för er.
Vi ber att ni ska bli fyllda av kunskapen om hans vilja,Jesus är i centrum utav allt
med all andlig vishet och insikt (hur den praktiskt appliceras).
10Målet är att ni ska leva värdigt Herren och behaga honom på alla sätt,
genom att bära frukt i alla slags goda gärningar
och växa i kunskapen om Gud.
11Vi ber att ni ständigt ska bli styrkta
med all kraft som kommer från hans härliga makt.
Det resulterar i uthållighet (ståndaktighet) [att ni kan stå fast under prövningar]
och tålamod [självkontroll – att ni får en förlåtande attityd mot människor],
och att ni med glädje 12alltid tackar Fadern,
som har kvalificerat er (utrustat er med allt som behövs)
att vara delaktiga i de heligas arv i ljuset. [Delaktighet i Guds rike, ett arv i himlen, se Kol 1:5.]
13Han [Fadern] räddade oss (ryckte/drog in oss till sig själv; befriade oss) från mörkrets makt (välde, styre, kontroll)
och förde oss in i (förflyttade oss till) sin älskade Sons rike (kungarike).
14I honom [Sonen] har vi [äger vi nu alltid] befrielsen (förlossningen, återlösningen; är vi friköpta) [en juridisk term för att avskriva och befria från något bindande] – syndernas förlåtelse.
På samma sätt som en konstnär målar ett porträtt, är Jesus den osynlige Gudens avbild. I evangelierna målas en konkret bild upp av vem Gud är, genom det sätt som Jesus agerar och bemöter människor.
Han är den osynlige Gudens avbild (porträtt, ikon),
förstfödd (har den högsta rangen och ägandeskapet) över hela skapelsen.[Fadern, som är ande och osynlig, se Joh 4:24, gjorde sig synlig för mänskligheten i Jesus. Det grekiska ordet för avbild är eikon. Samma ord används när Jesus frågar "vems bild" det är på myntet, se Matt 22:19-21. Jesus är Guds porträtt, en synlig målning av Gud.16För i honom skapades [hela universum – både den materiella och andliga världen]
Förstfödd kan både betyda "den som först är skapad och född" och "den som har den högsta rangen". Betydelsen kan inte vara att Jesus är skapad av Gud, eftersom följande verser tydligt säger att "allt är skapat av honom" och att han fanns "före allt". David kallas också den förstfödde i Ps 89:28 trots att han är den yngste av sina bröder. Jesus är Gud, han har skapat, dött och uppstått för mänskligheten, se Fil 2:6-18. Han är den förstfödde från döden, se 1 Kor 15:20.]allt i himlarnaallt är skapat genom honom
och på jorden,
det synliga
och det osynliga,
oavsett om det är tronfurstar
eller herradömen,
eller makter
eller väldigheter,
och till honom.[Versen är skriven som en kiasm. Hela versen ramas in av att Jesus har skapat allt. I nästa nivå hör himlen ihop med det osynliga och jorden med det synliga. Troligtvis beskrivs sedan den osynliga änglavärldens hierarki med tronfurstar, herradömen, makter och väldigheter. Här kan också finnas en anspelning till den grekiska mytologin där det finns en mängd olika gudar av olika rang. Ängladyrkan kunde också lätt smyga sig in även i den kristna tron. Jesus står över allt detta och är den enda vägen till Gud. De tre prepositionerna "i honom", "genom honom" och "till honom" i början och slutet på denna vers är ett sätt att bemöta de falska lärarna. I århundraden hade de grekiska filosoferna undervisat om att allt har en orsak, plan och syfte. Vad gäller skapelsen så är Jesus den som planerat den, gett upphov till den och det slutgiltiga syftet och målet med hela skapelsen.]17Han är till före allting.Allt består (hålls samman) genom honom. [Detta är kiasmens centrum!]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
