Halvbibel - fredag 25/9
Jer 12
Jeremias klagan1Rättfärdig är du Herre (Jahve),
dock klandrar jag dig,
om dina domar vill jag tala med dig.
Varför har den ondes väg framgång?
Varför är alla trygga som handlar (agerar) förrädiskt?
2Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
de bär frukt.
Du är nära i deras mun
men långt från deras tyglar.
3Men du Herre (Jahve) känner mig,
du ser mig och prövar mitt hjärta mot dig.
För ut dem som får till slakten
och gör dem redo för slaktens dag.
4Hur länge ska landet sörja
och fältets alla grödor förtorka?
Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda
och fåglarna, eftersom de säger: "Han ser inte vårt slut."
Guds svar
5Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
och de har tröttat ut dig,
hur kan du då tävla med hästarna?
Och i landet shalom har du varit trygg,
hur ska du göra i Jordans stolthet?
6Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
7Jag har övergett mitt hus, jag har kastat bort mitt arv, jag har gett det min själ älskar i hennes fiendes hand.
8Mitt arv har blivit för mig som ett lejon i skogen, hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.
9Är mitt arv för mig en spräcklig rovfågel? Är rovfåglarna mot henne runtomkring? Kom, samla alla fältets djur, för dem till förtäring.
10Många herdar har fördärvat min vingård, de har trampat ner min del under foten, de har gett min dyrbara del till en öde öken.
11De har gjort det till en ödemark, den sörjer över mig i ödslighet, hela landet har blivit öde eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
12Över alla kala höjder [höga höjder utan vegetation] i öknen har fördärvare kommit eftersom Herrens (Jahves) svärd slukar från den ena änden av landet till den andra änden av landet, ingen shalom (fred) till allt kött.
13De har sått vete och skördat törne, de har försatt sig själva i smärta, de gör ingen vinst, skäms för er förtjänst för Herrens (Jahves) brinnande vrede.
14Så säger Herren (Jahve):
Över alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva, se, jag ska rycka upp dem från deras land och ska rycka upp Juda hus ifrån dem. 15Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaks dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land. 16Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahve) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk. 17Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ef 4:1-16
DEN TROENDES GÄRNINGAR I JESUS (kap 4-6)[Efesierbrevets tre första kapitel beskriver den troendes position i Jesus. Nu följer tre kapitel med de praktiska tillämpningarna. Ett återkommande ord är "vandra". Det beskriver hur en kristen handlar och lever ut sitt kristna liv i vardagen.]
Andens enhet
1Därför [tack vare den position vi har fått i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er – jag som är en fånge i Herren – att vandra (leva ett liv) värdigt den kallelse ni fått:
2med all ödmjukhet4Det finns en kropp [församlingen] och en Ande, precis som ni också [en gång] i er kallelse blev kallade in i ett hopp, 5en Herre, en tro, ett dop, 6en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och är i alla [som regerar över, verkar genom och lever i alla hans barn].
och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
med tålamod,
så att ni [uthålligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjälvisk] kärlek,
3redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet
genom (i) fridens band.
[Grekiska sundesmos beskriver något som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en länk, se Kol 3:14.]
Funktionerna i församlingen
7Åt var och en av oss var nåd given, i proportion med den Smordes (Kristi) gåva. 8Därför står det:
När han steg upp i höjden,9Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner [från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?
ledde han ett paradtåg av fångar
[djävulen och demoner som blivit besegrade genom hans död på korset]
och han gav gåvor till människorna. [Ps 68:19]
[Judiska rabbiner tolkade Ps 68 utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se Apg 1:9-11. Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se 1 Pet 3:18-20; Ps 63:10.]
10Den som steg ner är också den som steg upp högt över alla himlarna [tre finns nämnda i Bibeln] för att [hans närvaro ska] uppfylla allt [hela universum]. 11Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]:
Några till att bli apostlar (budbärare),12Hans intention var att utrusta (iordningställa, fullända) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjänst och bygga upp den Smordes (Kristi) kropp (församlingen), 13tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus).
och några till profeter (förkunnare) [som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden, samtiden eller det förflutna],
och några till evangelister (förkunnare av evangeliet),
och några till pastorer (herdar) [över hans hjord]
och lärare (instruktörer) [som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat].
[Församlingen liknas vid en kropp där Jesus är huvudet, se Ef 4:15. Det går att se hur dessa fem gåvor har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21:Både Paulus och Petrus talar om andliga gåvor av olika slag, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.]
- Aposteln – tummen som är den kortaste, men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område som behövs.
- Profeten – pekfingret som pekar ut riktningen.
- Evangelisten – långfingret som når längst ut.
- Pastorn – ringfingret som lovat trohet till församlingen och som skyddar den som en herde.
- Läraren – lillfingret som ger balans åt hela handen.
14Så skulle vi inte längre vara småbarn (spädbarn) [omogna troende] som [liksom vågor] kastas hit och dit och förs (forslas) runt av varje vindkast i läran, genom listiga människors bedrägliga spel (tärningsspel, fingerfärdighet; falska spel – gr. kubeia), de som har en [förinställd, beräknande och organiserad] metod (gr. methodeia) som syftar till [att sprida] villfarelse. 15Utan när vi talar [och praktiserar] sanning i kärlek [den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], så borde vi [förstärkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) växa upp [ända fram] till honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus), 16han från vilken hela kroppen fogas samman och hålls ihop (hålls samman) i kärlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmätta kraft (gr. energeia), som gör så att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
