Halvbibel - lördag 15/8
Job 21
Jobs svar1Då svarade Job och sa:
2Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah)
och låt det bli er tröst.
3Acceptera att jag talar
och efter att jag talat, fortsätt håna.
4För min del, är min klagan till en människa?
Och om så, varför skulle jag inte vara otålig?
5Vänd ansiktet mot mig (se på mig)
och bli förskräckt och lägg er hand över er mun,
6när jag kommer ihåg att jag darrar
och skräcken griper i mitt kött.
7Varför lever de onda,
blir gamla och växer till i styrka?
8Deras säd (deras barn) blir etablerad (finns kvar) inför deras ansikte
och deras avkomma inför deras ögon.
9Deras hus är tryggt, utan fruktan
och Guds käpp [kortare klubba för att försvara fåren] är inte över dem. [Ps 23:4; Job 9:34]
10Deras oxar paras och misslyckas inte,
deras kor kalvar och kastar inte kalven (får inte missfall).
11De sänder ut sina små som en flock
och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker).
12De sjunger med tamburin och kinnor-harpa
och fröjdas till flöjtens röst (ljud).
13De fullbordar sina goda dagar
och plötsligt sjunker de ner i graven (sheol).
14Och de säger till Gud (El):
"Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar.
15Vad är den Allsmäktige (Shaddaj) att vi skulle tjäna honom?
Och vilken nytta skulle vi ha av att be till honom?"
16Se, det goda är inte i deras hand.
De ondas rådslag är långt bort från mig.
17Hur ofta har de ondas lampa släckts,
så att deras olycka kommer över dem,
så att han ger smärta i sin vrede?
18De är som halmstrån i vinden
och som agnar som stormen sveper bort.
19Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd.
Låt honom bevara den åt sig och bli förtrogen med den.
20Låt hans ögon se hans fördärv
och låt honom dricka den Allsmäktiges (Shaddajs) vrede.
21Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör),
när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)?
22Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)?
Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).
23Den ene dör i sin kropps fulla styrka (vid god hälsa)
och blir helt stilla och tyst. 24Hans ämbar är fullt av mjölk
och märgen i hans ben är fuktig.
25En annan dör i själens bitterhet
och har aldrig smakat det goda.
26De ligger ner på samma sätt i stoftet
och likmaskarna täcker dem.
27Se, jag känner era tankar
och råden som ni felaktigt inbillar er mot mig.
28Eftersom ni säger: "Var är furstens hus? Och var är tälten som de onda bor i?"
29Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen,
har ni inte synat deras kännetecken?
30Eftersom en ond man är bevarad för ondskans dag
och de bärs fram [som en gåva] till vredens dag?
31Vem ska berätta över hans ansikte, hans vägar?
Vem ska belöna honom för det han gjort?
32Han bärs bort till gravarna
och man vakar vid gravkullen (hebr. gadish).
33Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom,
alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal.
34Hur kan ni då trösta mig fåfängt?
Av era svar återstår bara svek.
1 Kor 9:19-10:13
1) Fullständig anpassning – bli allt för alla (9:19-27)19[Paulus kommer nu till den centrala delen i ämnet som rör hur man lever som kristen i en fallen värld. Den fråga varje kristen måste ställa sig är hur mycket vi måste identifiera och anpassa oss till den rådande kulturen för att göra evangeliet tillgängligt. När det gäller frågan om det är rätt att äta kött offrat till avgudar, som var en aktuell fråga där i princip allt kött i staden hade offrats i avgudatempel, så är svaret både ja och nej. Det beror på hur mycket du vet, och om det finns någon annan svagare troende som kan komma på fall om du utnyttjar din frihet att äta sådant kött. Paulus tre förhållningssätt:
1. Fullständig anpassning – allt för alla, se 1 Kor 9:19-27.
2. Delvis anpassning, se 1 Kor 10:1-13.
3. Ingen anpassning, se 1 Kor 10:14-22.]
Även om jag är fri (oberoende) från alla [eftersom jag är oavlönad],
har jag [av egen fri vilja] gjort mig till en tjänare (slav, livegen) till alla,
för att vinna desto fler [för Jesus].
20För judarna har jag blivit som en jude (satt mig själv i deras situation),För alla har jag blivit allt,
för att vinna judar.
För dem som står under lagen (undervisningen, lärosystemet – gr. nonoms) har jag blivit som en under lagen,
fastän jag själv inte står under lagen,
för att vinna dem under lagen.
21För dem som är utan lag [hedningarna] har jag blivit som den som är utan lag,
fast jag själv inte är utan Guds lag utan lever inom den Smordes (Kristi) lag,
för att vinna dem som är utan lag.
22För de som är svaga [känsliga, i tron] har jag blivit som en svag [undviker sådant som kan väcka anstöt och få dem att tappa tron som t.ex. att äta kött offrat till avgudar, se kap 8],
för att vinna de svaga.
för att jag i varje fall ska frälsa (rädda) några.
Liknelser från sportens värld
Bild från ett antikt lerkärl där en vinnare kröns med en olivkrans.
Deltagarna tävlade nakna i grenar såsom löpning, boxning, brottning och pankration (som var en allkamp där alla medel var tillåtna). Man tävlade inte för pengar, utan för ära och en segerkrans. Den äldsta och mest prestigefyllda grenen var löpning. Distansen man sprang var en stadion. Måttet var inte helt standardiserat och varierade mellan 177 och 192 meter. Det motsvarar dagens moderna 200-meterslopp. Det fanns även längre lopp på två och fyra stadion och stafettlopp med fackla.]
Men allt detta gör jag på grund av evangeliet (det goda budskapet med de glada nyheterna), så att jag tillsammans med er kan bli delaktig (vara en partner) i det. 24Vet ni inte att de som springer på löparbanan [den ca 185 meter långa sprinterbanan på stadion i Isthmia] – alla springer de verkligen [allesammans kämpar de ju för att först komma över mållinjen], men bara en får ta emot segerpriset?
Spring så att ni vinner (verkligen kan lägga beslag på) det [och göra det till ert].
Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.
25Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]26Jag [själv] springer därför inte planlöst (osäkert; på ett tveksamt sätt; på måfå – utan ett tydligt mål i sikte) [Fil 3:14],
som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]
utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt.
Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans
som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),
men vi för [att vinna] en
som aldrig vissnar (en oförgänglig) [2 Tim 4:7-8].
[Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]
jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. [Det är en verklig kamp och en verklig motståndare.]
27I stället är jag [likt en boxare som ger ett förödande slag i ansiktet] hård mot min kropp och tvingar den till lydnad (underkastelse; bemästrar den genom att föra bort/göra den till slav), för att jag, efter att ha predikat för andra, inte själv [på något sätt] skulle bli diskvalificerad (komma till korta).
2) Judiska traditioner – delvis identifiering (10:1-13)
1[I det tidigare stycket har Paulus uppmanat de troende "att bli allt för alla", se 1 Kor 9:22. Det är inga problem att anpassa sig till andra kulturer vad gäller musikstil, kläder, mat, sociala mönster osv. Det blir mer komplicerat när det gäller sakrament, som är handlingar som har religiös innebörd. I detta stycke tar han upp de judiska sakramenten som fått sin fullbordan i Jesus.]
Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap) om vad som hände våra fäder [och vad som kan hända oss]:
Alla var under molnet [Guds närvaro som gick före dem och beskyddade dem],
alla gick genom havet,
2alla blev döpta till Mose i molnet
och i havet.
3Alla åt samma andliga mat,
4alla drack samma andliga dryck,
för de drack från en andlig klippa som följde dem,
och den klippan var den Smorde (Messias, Kristus).
[Paulus säger "våra fäder" till både judar och greker. Det judiska folket som korsade Röda havet var både de hednakristnas och de messiastroende judarnas förfäder. Både dopet och nattvarden har sina tydliga rötter och förebilder i uttåget ur Egypten. De var i molnet och gick genom vattnet. Det var deras dop. De åt bröd från himlen och drack livets vatten som flödade från klippan.]
5Trots det hade Gud inte behag till de flesta (ingen glädje i majoriteten) av dem [eftersom de älskade det onda mer än Gud]. De föll och låg kringspridda i öknen.
6Detta är nu varnande exempel för oss,12Därför ska den som tror sig stå säkert, se till att han inte faller. [I vers 1-11 har Paulus tagit flera exempel från Gamla testamentet på hur människor vikit av från vägen – det är därför vi ska vara vaksamma.]
för att inte vi ska vara sådana som passionerat älskar (har begär till) det onda,
som de gjorde.7Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet:11Allt det som hände dem utgör exempel
Folket satte sig för att äta och dricka
och reste sig för att roa sig (dansa). [2 Mos 32:6]
8Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde
och 23 000 föll (dog) under en dag. [4 Mos 25]
9Vi ska inte fresta den Smorde (Messias, Kristus) som några av dem gjorde,
de dödades av ormar. [4 Mos 21:1-9]
10Klaga (muttra) inte som somliga av dem gjorde,
det ledde till att de förgjordes av "Fördärvaren" [dödsängeln]. [4 Mos 16:41-49]
och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss.
13Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av), utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut.
[Grekiskans peirasmos betyder både prövning och frestelse. Den nyansskillnad vi har i det svenska språket, finns inte i grekiskan, se även Matt 6:13; Jak 1:2. Under prövningar kan man frestas att lämna Gud. Även köttet, den mänskliga syndiga naturen, har en fallenhet att locka människan bort från Gud, något Satan utnyttjar. Gud prövar, men frestar inte, se 1 Mos 22:1; Job 1:12; Matt 4:1; Jak 1:13; 4:7. Det grekiska ordet för utväg är ekbasis. Det förekommer bara här och i Heb 13:7, där det översätts med "resultat". Ordet används i sekulär grekiska för en flods utlopp i havet. Samtidigt med frestelsen/prövningen finns alltid en specifik utväg för ett gott slutresultat, se Rom 8:28.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
