Psalm 14 och [Ps 53] är snarlika. Det som skiljer dem åt är några ordval, instruktionerna i den första titelversen och vers 5-6. Psalm 14 använder gudsnamnet JHVH i vers 2, 6 och 7 medan Psalm 53 använder sig av det mer generella ordet Elohim för Gud.
På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen "det finns ingen Gud" i vers 1 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se [1 Sam 25:25]. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen i Davids bakhuvud till denne man med samma namn som personifierar dårskap.
Citeras: Vers 1-3 citeras sammanfattande i [Rom 3:10-12]
Författare: David
Struktur:
1. Dårens gärningar, vers 1b-4
2. Guds dom, vers 5-6
3. Bön om frälsning, vers 7
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Av David. Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
"Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [[Ps 10:4]]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
[Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se [1 Mos 6:11].]
2Herren (Jahve) skådar ner från himlen
på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
någon som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud.
[På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se [1 Mos 11:5].]
3Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
ingen gör det som är rätt,
inte en enda en.
[Paulus citerar från denna vers, se [Rom 3:10-12]. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen [Ps 53:4] och i [Job 15:16]. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också [Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6].]
4Förstår de ingenting (lär de sig aldrig),
de som gör det onda?
De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd,
de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve).
[Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
5Där står de, helt skräckslagna (ordagrant "förskräckta förskräcks de"),
eftersom Gud är med de rättfärdigas släkte (står på deras sida).
6Ni förlöjligar (hånar, gör om intet) den förtrycktes (svages) planer [försöker ta bort deras hopp, försöker förvirra dem],
men Herren (Jahve) är hans tillflykt.
7O, att Israels frälsning
skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Joh 10:22-42
Chanukka – tempelinvigningsfesten
En chanukkaljusstake har åtta ljus, ett för varje dag i högtiden. De flesta ljusstakar har också ett nionde hjälpljus för att tända de andra ljusen. Ljusen tänds från höger till vänster. På bilden har det mittersta hjälpljuset och den första dagens ljus tänts.
22Efter detta inföll tempelinvigningsfesten [chanukka] i Jerusalem.
[Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas "ljusets fest". Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se [3 Mos 23]. Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte åtta dagar.
I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är shamash som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen.]
Det var vinter, 23och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet. 24De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
25Jesus svarade dem: "Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.Det andra ljuset har tänts på den stora elektriska chanukkaljusstaken på Sionstorget i Jerusalem.
©Göran Larsson
26Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får. 27Mina får lyssnar till min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar). 28Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand. 29Min Fader som gett dem till mig är större än alla andra, ingen kan rycka dem från min Faders hand. 30Jag och Fadern är ett."
31Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom. 32Jesus svarade dem: "Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?"
33De judiska ledarna svarade honom: "Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!"
34Jesus svarade dem: "Står det inte skrivet i er lära [gr. nomos; syftar här på den tredje delen Skrifterna]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från [Ps 82:6]. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.] 35Om han kallade dem som fick ta emot Guds Ord för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv), 36varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son. 37Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig. 38Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern."
39Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
Jesus går till östra sidan av Jordanfloden
Jordandalen och vägen till Qasr el Yahud, dopplatsen där Jesus enligt traditionen blev döpt av Johannes. Den moderna platsen öppnade 2011 sedan den varit stängd för allmänheten sedan 1967.
40Han gick tillbaka över Jordan till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I Betania på andra sidan Jordanfloden, se [Joh 1:27].] 41Många människor kom till honom och sa: "Johannes gjorde inga tecken (mirakler), men allt Johannes sa om denne man var sant." 42Många kom till tro på honom där.