Detta är den sista boken som brukar kallas de tolv mindre profeterna. Namnet Malaki (hebr. Malachi) betyder min budbärare eller min ängel. Det kan också ha betydelsen Herrens budbärare (hebr. Malachijah). I den arameiska tolkningsskriften targum, från andra tempelperioden, sägs författaren vara Esra. Malaki skulle kunna vara en pseudonym för Esra, som han använde under senare delen av livet men detta kan inte beläggas med säkerhet. Namnet Malaki är så pass ovanligt att många ändå tror att hans rätta namn är ett annat. Malaki levde och verkade ett antal år efter återkomsten från Babylon, osäkert exakt när, men glädjen hos de första återvändarna från Babylon till landet och Jerusalem har försvunnit när Malaki är verksam.
Struktur:
I en ren sekventiell struktur består boken av sex stycken tal följt av två appendix:
Tal 1 – Guds kärlek ([Mal 1:2-5])
Tal 2 – Prästerskapet respekterar inte Gud ([Mal 1:6-2:9])
Tal 3 – Skilsmässa ([Mal 2:10-16])
Tal 4 – Guds rättvisa ([Mal 2:17-3:6])
Tal 5 – Tiondegivande ([Mal 3:7-12])
Tal 6 – Domens dag ([Mal 3:13-4:3])
Appendix 1 – Följ Guds undervisning ([Mal 4:4])
Appendix 2 – Elia som ska komma ([Mal 4:5-6])
Det går också att se ett kiastiskt mönster som centrerar kring tre rubriker:
1. Prästerna ska ära Herren ([Mal 1:2-2:9])
Motivation: Herrens kärlek ([Mal 1:2-5])
Problem: Herren äras inte ([Mal 1:6-9])
Bud: Stoppa de meningslösa offren ([Mal 1:10])
Problem: Herrens namn vanäras ([Mal 1:11-14])
Motivation: Olynadens konsekvenser ([Mal 2:1-9])
2. Juda ska vara trofasta ([Mal 2:10-3:6])
Motivation: Andlig enhet ([Mal 2:10a, b])
Problem: Trolöshet ([Mal 2:10c-14])
Bud: Sluta agera trolöst ([Mal 2:15-16])
Problem: Klagan på Herrens orättvisa ([Mal 2:17])
Motivation: Kommande budbärare om dom ([Mal 3:1-6])
3. Juda uppmanas återvända till Herren ([Mal 3:7-4:6])
Bud: Återvänd med tionde ([Mal 3:7-10a])
Motivation: Framtida välsignelse ([Mal 3:10b-12])
Problem: Likgiltighet ([Mal 3:13-15])
Motivation: Kommande dag ([Mal 3:16-4:3])
Bud: Kom ihåg undervisningen ([Mal 4:4-6])
Flera fraser återkommer. "Men ni säger (ändå frågar ni)", se [Mal 1:2, 6, 7, 13; 2:14, 17; 3:7, 8, 13, 14]. Frasen "säger Herren Sebaot" förekommer 21 ggr, se [Mal 1:4, 6, 8, 9, 10, 11, 13, 14; 2:2, 4, 8, 16; 3:1, 5, 7, 10, 11, 12, 17; 4:1, 3].
Svenska och engelska biblar har fyra kapitel, medan den hebreiska texten delar in den i tre kapitel. Den sista delen som finns i [Mal 4:1-6] återfinns som vers 19-24 i kapitel 3.
Skrivet: Omkring år 450 f.Kr.
Berör tidsperioden: Någon gång efter att det andra templet blivit klart (516 f.Kr.) och innan Nehemja verkade (444-432 f.Kr.)
Författare: Malaki, eventuellt Esra
Citeras:
[Mal 1:2] citeras i [Rom 9:13]
[Mal 3:1] citeras i [Matt 11:10; Mark 1:2; Luk 7:27]
[Mal 3:17] citeras i [1 Pet 2:9]
[Mal 4:5] citeras i [Matt 17:10; Mark 9:1]
Inledning
1Detta budskap (profetord, denna börda) är Herrens (Jahves) ord till Israel genom Malakis hand.
[Det hebreiska ordet massa som inleder Malaki är en vanlig term inom profetisk litteratur som introducerar ett budskap från Gud, se [Sak 9:1; 12:1]. Ordet härstammar från ett verb med betydelsen "att bära" vilket gör att det finns en antydan i ordets betydelse att det är budskap som också är krävande och i viss mån betungande.]
Prästerna ska ära Herren
Guds kärlek
2[I vers 2-5 talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. Vers 2-4 hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt (motsatta) kiastiska strukturer.]
Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?"
Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahves) ord att jag älskade
Jakob
3men Esau
hatade jag?
[Hebreiska ordföljden i vers 2c och 3a är ordagrant ahav jakov v´esav sane. Verben står först och sist och förstärker kontrasten älska/hata. Uttrycket "hata" betyder inte att skoningslöst hata, utan är ett hebreiskt uttryck för jämförelse där någon blir utvald och på så vis blir mer älskad. Esau blir också välsignad, se [1 Mos 27:39], och folkslaget edomiterna som är ättlingar till Esau är ett brödrafolk till Jakob, se [5 Mos 23:7]. Se även [1 Mos 25:19-34; Rom 9:13]]
Jag gjorde hans höjder ogästvänliga och gav hans arv till ödemarkens schakaler. 4Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger: "Vi har blivit nedslagna
men vi ska återvända och bygga upp ruinerna."
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
De må bygga upp
men jag river ner.
De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahve) fördömer för alltid (evigt).
5Så ska ni se och säga: "Må Herren (Jahve) bli upphöjd och stor långt utanför Israels gränser."
[Vers 5 knyter an till vers 2a där Herren citerade Israels anklagande fråga till honom "Hur älskar du oss". I vers 5 används liknande ordval och ger ett förslag på vad ett mer passande svar skulle vara – lovprisning både i och utanför Israels gränser!]
Prästernas avfall
6En son hedrar sin far
och en tjänare sin herre.
Så om jag är far [Fadern],
var är min heder?
Om jag är Herre (Adonaj) [Herren],
var är [då] min vördnad? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), till er präster som föraktar mitt namn.
Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi föraktat ditt namn?"
7Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare.
Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?"
Genom att säga att Herrens (Jahves) bord är föraktat. 8Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett halt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
9Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]
Offer förgäves
10[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6-9 och 11-14 som har många liknande ord och beskriver problemet.]
Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.
Herrens namn vanäras
11Från solens uppgång till dess nedgång ska mitt namn vara stort bland folken och på varje plats ska rökelse offras till mitt namn med ett rent matoffer, för mitt namn ska vara stort bland folken, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
12Men ni orenar det [mitt namn]
när ni säger: "Herrens (Adonajs) bord är förorenat" [här används ordet goal i betydelsen blodskuld]
och om dess frukt och dess mat, "det är föraktat (har litet värde)."
13Ni säger också: "Se så värdelöst det är", och ni luktar (sniffar) på det [här anar man att doften av köttet inte är frisk utan snarare rutten], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
[Vers 12 och 7 har många likheter. De tre orden (orenar, förorena, föraktat) återkommer i samma ordning, men objekten ändras från "bröd – Guds namn, bord" till "Guds namn, bord – frukt/mat".]
Ni för fram det stulna, halta och sjuka som ett offer. Skulle jag ta emot det från er hand? säger Herren (Jahve).
14Men förbannad är bedragaren som har ett handjur i sin flock och ger ett löfte men offrar något som är vanställt till Herren (Adonaj). För jag är en stor kung, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), och mitt namn ska bli aktat bland folken.
Olydnadens konsekvenser
1Och nu är denna befallning till er, ni präster. 2Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta. 3Se, jag bestraffar er säd [era ättlingar] på grund av er och jag ska sprida dynga över era ansikten, dyngan från era högtidsoffer, och föra bort er tillsammans med den. 4Så ska ni veta att jag har sänt denna befallning till er för att det ska vara mitt förbund med Levi [som var präster, se vers 1 och [5 Mos 10:8; 18:1; 21:5]], säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
5Mitt förbund med honom var för livet och friden (fullheten på alla områden – hebr. shalom) och jag gav dem till honom som vördnad. Han vördade mig och han var betagen av vördnad för mitt namn. 6Sanningens undervisning (hebr. Torah) var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid (shalom) och uppriktighet (rättrådighet) vandrade han med mig och han omvände många från synd (missgärning, skuld).
7Prästens läppar ska vara kunskapens väktare och undervisning måste sökas från hans mun. Han är en budbärare åt Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 8Men ni har vikit av från vägen. Ni har fått många att snubbla genom ert sätt att förmedla undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna från de fem Moseböckerna]. Ni har korrumperat leviternas förbund, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). 9Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.
Juda uppmanas till trohet
Andlig enhet
10Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?
Trolöshet
Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?
11Juda har agerat förrädiskt, en styggelse gjord i Israel, till och med i Jerusalem. För Juda har förorenat Herrens (Jahves) helgedom, som han älskar, och äktat, gift sig med, främmande gudars (hebr. el) döttrar. 12Herren (Jahve) ska hugga av (avskilja) den man som gör detta, till dess han är utkastad från Jakobs tält och från möjligheten att offra en gåva till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
13Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med nåd (välvilja, villkorad nåd – hebr. ratson) från er hand. 14Men ni säger (ändå frågar ni): "Varför?"
Eftersom Herren (Jahve) vittnar mellan dig och din ungdoms hustru, som du har behandlat bedrägligt. Ändå har hon blivit din kompanjon och hustru genom förbund.
Var inte otrogna mig
15Ingen har gjort så [skilt sig], som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende [Gud eller Abraham, vers 10] om inte avkomma från Gud (Elohim)? [Den första delen av denna vers är svår att översätta.] Skydda och bevara din ande så att du inte bedrar din ungdoms hustru.
16Jag hatar skilsmässa,
säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Och den som täcker sin mantel i orättfärdighet,
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så skydda och bevara er ande så att ni inte handlar bedrägligt (är trolösa, bedrar och är otrogna).
Klagan över Guds orättvisa
17Du har tröttat ut Herren (Jahve) med dina ord. Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur har vi tröttat ut honom?"
När du säger: "Alla som gör det onda är goda i Herrens (Jahves) ögon och han har behag till dem", eller: "Var är den dömande Guden (Elohim) [som är rättvis]?"
Ps 148:1-14
Psalm 148 – Halleluja, allt skapat prisar Guds namn
Psalm 148 är den tredje av de fem Halleluja-psalmer som avslutar hela Psaltaren (Ps 146-150). Som nummer tre är den placerad i mitten, central i denna grupp, och har flera kiastiska mönster. Ordet prisa är första och sista ordet och ramar in hela psalmen. Det används även tio gånger inuti psalmen, vilket gör att det totala antalet förekomster är tolv.
Det finns kopplingar till skapelseberättelsen genom hela psalmen. En beröringspunkt är talet sju och de sju dagarna i Bibelns första kapitel. Det finns sju "prisa" från himlen i vers 1-4. I den andra delen nämns 23 instanser som ska prisa Gud från jorden. Dessa är uppdelade i 7 och 16. Tillsammans med de sju rösterna från himlen är det totalt 30 röster som prisar Gud från himlen och jorden.
Författare: Okänd
Struktur:
Psalmen är väl strukturerad och berör två domäner: Himlarna i höjden och jorden.
1. Prisa Gud från himlen, vers 1-6
2. Prisa Gud från jorden, vers 7-13
3. Messias och Israels speciella plats, vers 14.
1Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
[Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahve, vars innebörd är den evige.]
Prisa Gud från himlarna
[Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebr. hallelu-jah, följer sju imperativ av hebreiska verbet hallelu. Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2-4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.]
Prisa Herren (Jahve) från himlarna,
prisa honom i höjden [ovan jorden]. 2Prisa honom alla ni änglar (budbärare),
prisa honom alla ni [himmelska] härar.
3Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla strålande stjärnor.
4Prisa honom, ni himlars himlar,
och ni vatten ovan himlarna. [[1 Mos 1:7]]
[Vers 4 är intressant strukturerad i hur den låter när den talas ut på hebreiska. Här finns sex sch-ljud och nio m-ljud. Dessa två ljud kopplar även ihop versen ljudmässigt med både föregående och nästföljande vers. Ordet för "sol" i vers 3 är hebr. shemesh och det teologiskt viktiga ordet för "namn" är hebr. shem i vers 5. De sex sch-ljuden påminner också om vågornas brusande mot en stenig strand. Förutom allt detta sker en ljudmässig omvändning i mitten mellan de två raderna i vers 4. Det skapar en ljudmässig kiasm som inte bara är vacker att lyssna på, men också kan hjälpa i tolkningen av versen. Vattnen ovan himlarna refererar till [1 Mos 1:7] och skulle också kunna syfta på det hav av kristall som Johannes såg framför tronen, se [Upp 4:6; 15:2].]
5Låt dem [alla sju instanser i himlarna som nämnts i vers 2-4] prisa Herrens (Jahves) namn,
för han befallde, och de blev skapade.
6Han gav dem deras plats (ordagrant "gjorde så de stod") för alltid och evigt,
han gav dem en förordning ("inristat bud", grundläggande lag), och ingen överträder den.
[Ordet "förordning" härstammar från verbet "att rista in", vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2-3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se [2 Mos 18:16], så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
Prisa Gud från jorden
7[Vers 7-12 hör ihop till en enhet. I vers 1-4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet "prisa" återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se [Ps 8:6-7].]
Prisa Herren (Jahve) från jorden: [Haven:]
Ni stora havsdjur (sjömonster)
och alla djup. [Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: tanninim och tehomot. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska tanninim är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se [1 Mos 1:21]. Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se [Ps 74:13-14; 104:26; Job 3:8; 39:20-40:25; Upp 12:3]. Det andra hebreiska ordet som är översatt "djup", är samma ord som används i [1 Mos 1:2]. Det kan syfta på allt skapat i havet, se [1 Mos 1:20].]
8[Atmosfären:]
Eld och
hagel,
snö
och rök;
du stormande vind
som gör (uträttar) hans ord [befallning].
[I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar.
Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
9[Landskapet:]
Berg och alla höjder.
[Vegetationen:]
Fruktträd [som ger föda] och alla [vilda] cederträd [som användes som byggnadsmaterial].
10[Djuren:]
Vilda djur och alla [tama] boskapsdjur,
kräldjur (reptiler och insekter) och bevingade (flygande) fåglar.
11[Människor i ledande positioner:]
Jordens kungar och alla folk,
furstar (ledare) och alla domare på jorden.
12[Alla människor:]
Ni unga män och unga kvinnor,
gamla tillsammans med unga.
[Alla människor oavsett samhällsklass, kön eller ålder uppmanas att prisa Gud från jorden!]
13Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i vers 7-12] prisa Herrens (Jahves) namn,
för bara hans namn är högt,
hans majestät (ära) är över jorden och himlarna
14Han har lyft upp ett horn för sitt folk (gett dem makt och framgång),
[ett skäl till] en lovsång för alla dina trogna (fromma, lojala) följare,
för Israels barn, det folk som står honom nära.
[Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger, se [Ps 89:18, 25]. Här finns också starka messianska undertoner, se [Ps 18:3; Luk 1:69]. Totalt nämns 30 instanser som ska prisa Gud och här i avslutningen är finalen Messias som var 30 år då han började sin tjänst, se [Luk 3:23; 4 Mos 4:47]. Jesus är Messias, anledningen till vår lovprisning!]
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Ords 31:10-24
Alef-Bet för ett bra äktenskap
10[Detta avslutande stycke beskriver en god hustru som handlar frimodigt, klokt och förståndigt. Fokus är kvinnan, men här finns även lärdomar för hur goda familjerelationer byggs upp och hur make och barn interagerar med henne, se vers 28, 29 och 31. Detta stycke är också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten.
Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.] א – Alef
Vem kan hitta en ärbar hustru [som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär]?
Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor).
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar hustru" som börjar med denna bokstav, vilket förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]
ב – Bet
11Hennes man litar fullständigt på henne i allt
och behöver inte sakna någonting. [Ordagrant "har inget behov av plundring". I samband med äktenskap kan det syfta på att han inte behöver söka kärlek och tillgivenhet hos andra kvinnor.]
[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – ens familj. I den här versen är det ordet "litar" som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen och den absoluta tilliten mellan man och hustru är.]
ג – Gimel
12Hon gör det som är gott för honom, inte det som är ont,
i alla sina livsdagar.
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Verbet "Hon gör det som är gott" börjar med denna bokstav, och förstärker att hon är en positiv kraft som för med sig välgång och framgång, och inte smärta och förödelse.]
ד – Dalet
13Hon söker (frågar efter – engagerar sig för att få fram) ull [till varma kläder på vintern] och lin [som är svalt på sommaren],
och ser fram emot att arbeta och göra kläder av det.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Frasen "Hon söker" börjar med denna bokstav och förstärker hur hon väljer rätt beslut.]
ה – He
14Hon är som ett handelsskepp fyllt med exotiska varor,
hon tar hem dem [till sin familj] från andra sidan jorden.
[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det "Hon är" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur hon till och med lyckas med internationella affärer. Hon är företagsam och har vision och framåtanda.]
ו – Vav
15Och hon går upp tidigt på morgonen,
och förbereder mat [även andlig mat] till familjen
och ger de anställda (tjänsteflickorna) sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna).
[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med Vav. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och på familjens behov.]
ז – Zajin
16Hon planerar för en åker,
från hennes egen inkomst planterar hon en vingård.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i verbet "Hon planerar för" och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.]
ח – Chet
17Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk],
och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "kavlar ivrigt upp ärmarna" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.]
ט – Tet
18Hon försäkrar sig om att resultatet av arbetet är bra, [Ordagrant "hon smakar på arbetet", hon har en känslighet och vet vad som är bra och dåligt för familjen.]
hennes lampa (ande, livslust) slocknar inte på natten. [Natt kan symbolisera tider av problem, sorg och oro. Trots svårigheter ger hon inte upp.]
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar verbet "Hon försäkrar sig om" med denna bokstav. Här förstärker det att hon vet vad som är gott och vad som är dåligt. Hon är andligt vaksam och vet vad som för familjen samman och vad som splittrar den.]
י – Jod
19Sina händer sträcker hon mot sländtrissan,
ja, hennes händer (hebr. kaf) fattar (har fått ett stadigt grepp) om sländan.
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Det hebreiska ordet för "Sina händer" börjar med denna bokstav, vilket förstärker att hon inte är rädd för att arbeta. Slända och sländtrissa används för att manuellt framställa tråd och garn.]
כ – Kaf
20Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte – hebr. ani),
ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande (hebr. evion) [till den som är i nöd].
[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "Sin hand" på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i vers 19 och 20. Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dualformen som beskriver två händer. Notera att det står "den fattige" och "den behövande" i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.]
ל – Lamed
21Hon är inte rädd för snön (vinter och kyla),
för hela hennes familj är klädd i rött [dyrbara kläder som också var varma].
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "inte" i det sammansatta ordet "Hon är inte rädd" börjar med denna bokstav och förstärker att hon inte är rädd för framtiden, hon är förberedd att möta vintern. Den grekiska översättningen översätter röd med "dubbla lager". De röda tygerna var dyrbara ([2 Sam 1:24; Jes 1:18; Jer 4:30]). Hon har iordningställt kläder som både är dyrbara och varma. I en poetisk text kan även färgen röd symbolisera värme, glöd och eld, i kontrast till vit snö.]
מ – Mem
22Hon bäddar sängen med mjuka lakan,
och hennes nattlinne är purpurfärgat av finaste silkestyg.
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. I samband med äktenskap representerar det även sexualitet. Ordet "mjuka lakan" börjar med denna bokstav, och förstärker att Gud har skapat sexualiteten och att det är något fint som tillhör äktenskapet.]
נ – Nun
23Hennes man är högt respekterad i sitt arbete,
han sitter bland de äldste i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades].
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I den här versen börjar ordet "högt respekterad" på denna bokstav och förstärker att hennes man i vishet leder landet framåt och ger en bra framtid för kommande generationer.]
ס – Samech
24Hon tillverkar fina linneskjortor (dräkter, klänningar) och säljer dem,
hon förser köpmännen med bälten. [Antagligen fina broderade matchande bälten i silke som användes till linneskjortorna.]
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "linneskjortor" som börjar med denna bokstav, och förstärker att familjen är försörjd och har ekonomisk stabilitet.]
Upp 21:1-27
En ny himmel och en ny jord
1[Vers 1-5 är en kiasm som ramas in av ny/nytt, var/är borta och finns inte mer/inte heller ska finnas mer, se vers 1 och 4-5. Centralt står vers 2-3 där Johannes ser och hör om den fulländade gemenskapen med Gud.]
Sedan såg jag (och jag såg) en ny (bättre) himmel (sky) och en ny (bättre; helt ny sorts) jord, för den första himlen och den första jorden var borta (försvann bort, passerade förbi) – och havet finns inte mer.
[Löftet om en ny himmel och jord går i uppfyllelse, se [Jes 65:17; 66:22; 2 Pet 3:13]. Inom judendomen beskrivs sju himlar, men i Bibeln omnämns bara tre: - Skyn och atmosfären närmast jorden, se
[1 Mos 6:7]. - Rymden och universum med sol, måne och stjärnor, se
[Ps 8:4; Matt 24:29; Ef 6:12]. - Guds tron och boning, se
[2 Kor 12:2; Apg 7:55-56; Heb 8:1]
Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se [Upp 13:1; 17:5]. Frånvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya världen, se [Upp 22:1]. Eftersom det inte står "haven" utan "havet" i bestämd form, kan det också handla om ett specifikt hav – "Röda Havet", se [Jes 11:15-16; 51:10].] 2Och jag såg den heliga staden – det nya (ett nytt) Jerusalem – komma ner från [ut ur] himlen från Gud, redo likt en brud som är smyckad för sin man.
[I vers 9 beskrivs nästa steg i bröllopet – bruden har blivit Lammets hustru.]
3Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, "tabernakla") bland (hos) dem [[Joh 1:14]] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.
4Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon.
Och döden ska inte finnas mer [[Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17]],
varken sorg eller klagorop [för någon som dött – [5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9]],
inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [[Kol 4:13; Upp 16:10-11]].
För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi)."
5Och han som sitter på tronen [Jesus] sa: "Se, jag gör allting nytt." Han sa också: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."
6Sedan sa han till mig: Det har skett (det är fullbordat).
Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven)
och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven),
före allting (begynnelsen, ursprunget)
och slutet av allt (änden).
[I inledningen används samma titel för Gud, se [Upp 1:8].]
Åt den som törstar [längtar efter och vill tillhöra Gud]
ska jag fritt ge ur källan med livets vatten. [[Jes 55:1; Joh 7:37]]
7Den som segrar ska få detta i arv,
och jag ska vara hans Gud,
och han ska vara min son.
8Men
de fega [[Matt 10:32-33]],
de otroende (som inte vill tro)
och de skändliga (orenade, nedsmutsade av synd) [de som druckit från bägaren med allt som Gud avskyr, se [Upp 14:8; 17:4-5]],
mördarna
och de sexuellt omoraliska,
ockultisterna (de som missbrukar droger), [grekiska ordet pharmakos, vårt ord farmaceut kommer från detta ord. I de hedniska templen kombinerades ofta droger och magi.]
avgudadyrkarna
och alla lögnare,
de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.
Det nya Jerusalem
Vacker som en brud
Det nya Jerusalem liknas vid en brud.
9[Denna vers börjar på exakt samma sätt som [Upp 17:1]. Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.]
En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till mig och sa: "Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru." 10Han förde mig i Anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. 11Den hade Guds härlighet, dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som kristallklar jaspis [samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen med, se [Upp 4:3]].
Tolv portar
12Staden hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna fanns tolv änglar. Där var också namn inskrivna: namnen på Israels söners (barns) tolv stammar. 13I öster fanns tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
[Det verkar som Johannes får gå runt och se alla sidor. Hans rörelsemönster är dock oväntat, först öst till nord, sedan syd till väst. Hesekiel hade en liknande syn där han såg portarna och vilken stam de tillhörde, se [Hes 48:31-34]. Namnen är dock lite annorlunda jämfört med de Johannes hörde i en tidigare syn, se [Upp 7:5-8]. Om stammarnas namn överensstämmer med Hesekiels syn tillhör portarna följande stammar:
Öst: Dan, Benjamin, Josef.
Norr: Levi, Juda, Ruben.
Syd: Sebulon, Isaskar, Simeon.
Väst: Naftali, Aser, Gad.]
Tolv grundstenar
Det nya Jerusalem i Johannes vision har flera dimensioner, illustration av Ted Larson.
©Ted Larson
14Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar.
[På motsvarande sätt som portarna kallas "Juda port", "Benjamins port" osv., se vers 12-13, finns det tolv grundstenar som är uppkallade efter apostlarna. Det finns en "Petrussten", en "Johannessten" osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se [Matt 19:27-28]. Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, även om allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se [Ef 2:20; Matt 16:18].]
15Han som talade till mig hade en mätstång av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. 16Staden ligger [vilar utsträckt] som en fyrkant och dess längd var som dess bredd. Han mätte upp staden med mätstången till 12 000 stadier – längden och bredden och höjden var lika.
[Gr. tetragonos betyder ordagrant "fyra hörn". I Septuaginta, den grekiska översättningen av de hebreiska texterna, används ordet för att beskriva kvadratiska mått, se t.ex. [2 Mos 27:1]. En stadie var en löparbanas längd, omkring 185 meter. Totalt var alltså staden 222 mil lång, 222 mil bred och även 222 mil hög. Det innersta rummet i tabernaklet och templet, byggt efter den himmelska förebilden, var också en kub, se [1 Kung 6:20]. Se även [Ef 3:18].]
17Han mätte också dess mur till 144 alnar [65 meter] efter människors mått, som också är änglars.
[Eftersom murens längd angavs i vers 16 (fyra sidor på vardera 12 000 stadier), så syftar måttet 144 alnar antingen på bredden eller höjden. I vers 12 beskrivs muren som "stor och hög", och det gör att det troligtvis är höjden som anges här. Talet 144 är 12 x 12, vilket kan antyda att varje lager är en aln om stenarna läggs vertikalt, se vers 19-20.]
Jaspis är den första stenen i muren och karneol är den sjätte. Dessa två stenar återfinns som den sista och första i översteprästens bröstsköld, och även hos den som sitter på tronen i [Upp 4:2-3].
18Muren var byggd av jaspis [den första stenen i muren, se vers 19 – av samma material med grönaktig ton som Johannes liknade den som satt på tronen med, se [Upp 4:3]], och staden var av rent guld som liknade rent glas. 19Stadsmurens grundstenar [12 st. med apostlarnas namn, se vers 14] var smyckade med alla slags ädelstenar. Den första grundstenen [antingen horisontalt eller vertikalt] var en jaspis (gr. iaspis – "fläckig sten") [genomskinligt grön]. [Jaspis var fundamentet i muren, se vers 18. Det var också den sista stenen i bröstskölden och måste därför ha haft namnet Benjamin (Jakobs yngste son) ingraverat, se [2 Mos 28:17-21]. Stenen beskriver den som sitter på tronen, men också det himmelska Jerusalem, se [Upp 4:3; 21:11]. I antiken beskrev jaspis främst gröna, delvis genomskinliga stenar, men idag används termen även för andra färger.]
Den andra en safir [gr. sappheiros, från hebr. sapir – "en blå sten"; himmelsblå]. [Under antiken benämndes alla blå ädelstenar safirer och är mer sannolikt att det är den blå bergarten lapis lazuli som avses här, än den blå korund som kallas safir idag. Den romerska naturfilosofen Plinius (23-79 e.Kr.) beskriver hur sappheiros också har inslag av guldstänk (vilket lapis kan ha). Denna sten var centralt placerad i den andra raden i bröstskölden, se [2 Mos 28:18]. Första gången stenen omnämns i Bibeln är i [2 Mos 24:10] där den beskrivs vara lik själva himlarna i klarhet.]
Den tredje en kalcedon [ordagrant: "kopparlik" – rökfärgad, vitaktig eller ljusblå].
Den fjärde en smaragd [genomskinligt grön].
20Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag].
Den sjätte en karneol [rödaktig – mjölkvit till orangebrun].
[Den första stenen i bröstskölden; beskriver Gud i tronrummet, se [Upp 4:3].]
Den sjunde en krysolit [från gr. chrysos och lithos – "gyllene sten"; grönaktig med gyllene nyans].
Den åttonde en beryll [blekgrön].
Den nionde en topas [gr. topazion – olivgrön, gulaktig]. [Namnet kan härstamma från ön Zabargad (på grekiska Topazios) i Röda havet, där den gröna ädelstenen peridot bröts. Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se [Hes 28:13-14].]
Den tionde en krysopras [från gr. chrysos – guld och prasinon – grön].
Den elfte en hyacint [gr. huakinthos – mörkröd, lila].
Den tolfte en ametist [purpur och violett].
[Alla dessa stenar är vackra och skimrar i olika färger. De är anisotropiska vilket innebär att ljuset skiner igenom dem och skapar fantastiska mönster i regnbågens alla färger (vilket inte är fallet med de isotropiska, såsom diamant, rubin och granat). Åtta av dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se [2 Mos 28:17]. Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan.
Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se [2 Mos 28:21]. Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som korund (rubin och safir) eller diamant.]
21De tolv portarna bestod av tolv pärlor, och varje port var gjord av en enda pärla. Stadens huvudgata var av rent guld, som genomskinligt glas.
22Något tempel såg jag inte i staden, för Herren Gud den Allsmäktige och Lammet är dess tempel.
[Templet representerade Guds närvaro, men det behövs inte nu eftersom Guds närvaro finns i hela staden, se vers 3.]
23Staden behöver inte sol eller måne för att få ljus, för Guds härlighet lyser upp den och dess lampa är Lammet. [[Jes 60:19-20]] 24Folken ska vandra i dess ljus, och jordens kungar ska föra in sin härlighet i den. 25Dess portar ska aldrig stängas om dagen – natt ska inte finnas där – 26och folkens härlighet och ära ska föras in i staden. 27Aldrig ska något orent komma in i den, och inte heller den som ägnar sig åt skändlighet och lögn, utan bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.