Helbibel - fredag 23/10
Jer 42:1-44:23, Ps 90:1-91:16, Ords 26:3-5, 2 Tim 2:1-21
Jer 42:1-44:23
1Och alla kaptener över trupperna och Jochanan, Qareas son, och Jezanja, Hoshajas son och hela folket från de minsta till de största, kom nära2och sa till profeten Jeremia: "Låt, vi ber dig, vår bön bli mottagen inför dig, och be för oss till Herren din Gud (Jahve Elohim) för hela denna kvarleva, för några få är kvar av många, som dina ögon kan se oss, 3att Herren din Gud (Jahve Elohim) ska berätta för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra." 4Och profeten Jeremia sa till dem: "Jag har hört er, se, jag ska be till Herren er Gud (Jahve Elohim) efter era ord, och det ska ske att vadhelst Herren (Jahve) ska svara er, det ska jag berätta för er, jag ska inte undanhålla något från er."5Och de sa till Jeremia: "Herren (Jahve) är ett sant och trofast vittne mot oss, om inte vi gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahve Elohim) sänder [genom] dig till oss. 6Om det är gott eller om det är ont ska vi lyssna till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst till vilken vi har sänt dig, för att det ska gå väl för oss när vi lyssnar till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst."
7Och det skedde efter tio dagar att Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia. 8Och han kallade på Jochanan, Qareas son och alla kaptener över trupperna som var med honom och hela folket från den minste till den störste, 9och sa till dem: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) till dem som har sänt mig att framlägga era böner inför honom: 10Om ni fortsätter att vistas i detta land, då ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ska ändra mig om det onda som jag har gjort mot er. 11Var inte rädda för Babels kung som ni är rädd för, var inte rädda för honom förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för jag är med er för att frälsa er och befria er från hans hand. 12Och jag ska ge er nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim) och smeka er och få er att återvända till ert eget land.
13Men om ni säger: Vi ska inte vistas i detta land, och inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst, 14och säger: Nej, men vi ska gå till Egyptens land, där vi inte ska se krig, inte höra ljudet av shofaren, inte hungra efter bröd och där ska vi vistas. 15Och nu, lyssna därför till Herrens (Jahves) ord ni Juda kvarleva. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om ni verkligen sätter ert ansikte till att gå till Egypten och gå dit och vistas där, 16då ska det ske att svärdet som ni fruktar ska komma ikapp er där i Egyptens land och hungersnöden som ni fruktar ska följa er intensivt där i Egypten och där ska ni dö. 17Så ska det bli med alla män som sätter sitt ansikte till att gå till Egypten och vistas där. De ska dö för svärdet, genom hungersnöd och genom pest, och ingen av dem ska bli kvar eller kunna fly från ondskan som jag för över dem. 18Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Som min vrede och mitt raseri har varit uthällt över Jerusalems invånare, så ska mitt raseri hällas ut över er när ni kommer in i Egypten, och ni ska bli till avsky och häpnad och en förbannelse och en förebråelse, och ni ska inte se denna plats igen.
19Herren (Jahve) har talat över er, Juda kvarleva: Gå inte till Egypten, vet med säkerhet att jag har varnat er idag. 20För ni har agerat förrädiskt mot er själva (era egna själar), eftersom ni har sänt mig till Herren er Gud (Jahve Elohim) och sagt: Be för oss till Herren vår Gud (Jahve Elohim) och allt det som Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska säga ska du berätta för oss och vi ska göra det. 21Och idag har jag berättat det för er, men ni har inte lyssnat till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst i någonting som han har sänt mig med till er. 22Och nu, vet med säkerhet att ni ska dö för svärdet, av hungersnöden och av pesten på den plats dit er önskan tar er för att vistas där."
1Och det skedde när Jeremia hade slutat tala till hela folket alla Herren deras Guds (Jahve Elohims) ord varmed Herren deras Gud (Jahve Elohim) sände honom till dem, alla dessa ord. 2Och Asarja (hebr. Azarjah), Hoshajas son, och Jochanan, Qareas son, och alla stolta män sa strängt till Jeremia: "Du talar lögn, Herren vår Gud (Jahve Elohim) har inte sänt dig för att säga: Ni ska inte gå till Egypten för att vistas där, 3utan Baroch, Nerijas son, har vänt dig emot oss för att ge oss i kaldéernas hand så att de kan döda oss och bära bort oss som fångar till Babel."
4Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna och hela folket lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst, till att bo i Juda land. 5Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna, tog hela kvarlevan av Juda som hade återvänt från alla länder dit de hade fördrivits för att vistas i Juda land, 6männen (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och kvinnorna och barnen och kungens döttrar och varje person som Nevozaradan, ledaren för vakten hade lämnat med Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, och profeten Jeremia och Baroch, Nerijas son, 7och de kom till Egyptens land, för de lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst och de kom till Tachpanches.
Jeremias varning – Egypten kan inte beskydda
8Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia i Tachpanches, han sa: 9"Ta stora stenar i din hand och göm dem i murbruket i stommen som är vid ingången till faraos hus i Tachpanches inför Juda mäns ögon10och säg till dem: Så säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim) Israels Gud (Elohim): Se jag ska sända och hämta Nebukadnessar, Babels kung, min tjänare och jag ska sätta hans tron på dessa stenar som jag har gömt, och han ska sprida ut sin kungliga paviljong över dem. 11Och han ska komma och han ska slå Egyptens land, de som är ämnade för döden ska dö, och de som är ämnade för fångenskap ska gå i fångenskap, och de som är ämnade för svärdet till svärdet. 12Och jag ska tända en eld i Egyptens gudars hus och han ska bränna dem och bära bort dem i fångenskap. Och han ska vika ihop Egyptens land som en herde viker ihop sina kläder och han ska gå därifrån i frid (shalom). 13Han ska bryta Beit-Shemesh pelare som är i Egyptens land och Egyptens gudars hus ska han bränna i eld."
1Ordet som kom till Jeremia om alla judar som bor i Egyptens land, som bor i Migdol och i Tachpanches och i Nof och i Patros land och han sa:
2"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Ni har sett allt ont som jag har fört över Jerusalem och över Juda städer och se, denna dag är de ödelagda och ingen bor i dem 3på grund av deras ondska som de har begått för att provocera mig i det de gick för att offra och tjäna andra gudar som de inte känner, varken de eller ni eller era fäder. 4Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sa: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar. 5Men de lyssnade inte och lutade inte sitt öra till att vända om från deras ondska, till att avhålla sig från att offra till andra gudar. 6Därför är mitt raseri och min vrede uthälld och upptänd i Juda städer och på gatorna i Jerusalem, och de är förlorade och ödelagda som denna dag.
7Och nu säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot era egna själar? Till att hugga av från er man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar. 8Ni provocerar mig med era händers arbete när ni offrar till andra gudar i Egyptens land, dit ni har gått för att vistas, så att ni blir avhuggna och blir en förbannelse och en förebråelse bland jordens folkslag. 9Har ni glömt era fäders onda gärningar och Juda kungars onda gärningar och deras fruars onda gärningar och era egna onda gärningar och era fruars onda gärningar som de har begått i Juda land och på Jerusalems gator? 10De har inte ödmjukat sig till denna dag och de har inte fruktat, inte vandrat i min undervisning (hebr. Torah) inte i mina förordningar (ordagrant: saker inristat) som jag ställt fram för er och för era fäder.
11Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: Jag har satt mitt ansikte mot er för ont, och till att hugga av hela Juda. 12Och jag ska ta Juda kvarleva som har vänt sina ansikten till att gå till Egypten och vistas där, och de ska bli uppslukade. I Egyptens land ska de falla, de ska slukas av svärdet och av hungersnöden, de ska dö från den minste till den störste, genom svärd och genom hungersnöd och de ska bli till avsky och till häpnad och en förbannelse och en förebråelse. 13För jag ska straffa dem som bor i Egyptens land som jag har straffat Jerusalem med svärdet, med hungersnöden och med pesten, 14så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna [fångarna i Babel]."
15Och alla män som vet att deras fruar offrat till andra gudar och alla kvinnor som stått bredvid, en stor församling, hela folket som bor i Egyptens land, i Patros, svarade Jeremia och sa: 16"Ordet som du har talat till oss i Herrens (Jahves) namn, vi ska inte lyssna till dig. 17Men vi ska verkligen verkställa varje ord som har gått ut från vår mun, till att offra till himmelens drottning, och hälla ut dryckesoffer till henne, som vi har gjort, vi och våra fäder, våra kungar och furstar i Juda städer och på Jerusalems gator, för då hade vi rikligt med bröd och var välbeställda och såg inget ont. 18Men sedan vi slutat att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne har vi saknat allt och har blivit slukade av svärdet och av hungersnöden. 19Och är det vi som har offrat till himmelens drottning och hällt ut dryckesoffer till henne? Har vi gjort kakor åt henne med hennes bild (gjort en avbild – hebr. atsav) och hällt ut dryckesoffer till henne utan våra män?"
20Och Jeremia talade till hela folket, till männen och till kvinnorna, till hela folket som hade gett honom detta svar och sa: 21"Offren som ni offrat i Juda städer och på Jerusalems gator, ni och era fäder, era kungar och era furstar och folket i landet, har inte Herren (Jahve) kommit ihåg dem, och har de inte stigit upp över hans hjärta? 22Och Herren (Jahve) kan inte längre lyfta sitt ansikte för alla era onda gärningar, på grund av styggelserna som ni har begått. Därför har ert land blivit en ödemark och till häpnad och en förbannelse, utan invånare som det är idag. 23Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant: saker inristat), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Ps 90:1-91:16
FJÄRDE BOKEN (Psalm 90-106)Den fjärde boken i Psaltaren består av 17 psalmer, Psalm 90-106.
Psalm 90 – Människans bräcklighet och Guds evighet
1
Frågan "Hur länge?" binder ihop bok tre och fyra, se Ps 89:47 och Ps 90:14. Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Moses sång finns nämnd i 5 Mos 31:30-32:43. Titeln gudsman används om Elia, Elisha och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17.
Författare: Mose
Citeras: Vers 5 citeras i 2 Pet 3:8
Struktur:
1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2
2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6
3. Guds vrede, vers 7-12
4. En upprättad relation, vers 13-17
Du, Herre (Adonaj), har varit vår tillflyktsplats
från generation till generation.är du (har alltid varit, och kommer alltid att vara) Gud (El).2Innan bergen föddes,från evighet till evighet
eller du ens hade format jorden
och världen (marken, den bebodda delen),
3Du vände människan till ånger och sa:
"Människobarn, vänd om (kom tillbaka)."
4För tusen år i dina ögon är som gårdagen som gick förbi,
och som en nattväkt.
5Du sveper bort dem som med en flod, medan de sover.
På morgonen är de som spirande gräs.
6På morgonen blomstrar det och växer upp,
på kvällen vissnar det och torkar bort.
7Vi är förtärda av din vrede,
av ditt raseri blir vi förskräckta.
8Du har ställt våra överträdelser inför dig,
våra dolda synder i ljuset (utstrålningen – hebr. maor) av ditt ansikte.
9Alla våra dagar är borta i din vrede,
våra år kommer till ett slut som en suck.
10Våra år varar i 70 år,
eller med styrka, 80 år.
Likväl är deras stolthet [bästa år som en passerande storm] möda (hårt arbete) och fåfänga (tomhet, smärta, olycka);
de är snabbt förbi och vi flyger bort.
[Hebreiska ordet stolthet rohav är ovanligt, det kommer från verbet "att storma" och har betydelsen av att vara högmodig och arrogant uppblåst. Här finns också liknelsen att livet är som oväder som snabbt drar in och hastigt försvinner. Se även Pred 1:2.]
11Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede,
så att man ger dig vederbörlig vördnad?
12Lär oss antalet av våra dagar
så att vi kan få visa hjärtan.
13Kom tillbaka, Herre (Jahve), hur länge… [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad.]
trösta din tjänare (vänd min sorg till hopp).
14Gör oss tillfredsställda (mätta oss) på morgonen med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
så att vi kan jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och vara glada alla våra dagar.
15Gör oss glada för alla de dagar som du har plågat oss,
för alla de år som vi har sett ondska.
16Låt ditt verk (det du gör) bli synligt för dina tjänare,
och din härlighet över dina söner (barn).
17Låt din nåd (ditt välbehag, din favör), Herre (Adonaj), vår Gud (Elohim), komma över oss.
Upprätta över oss våra händers arbete,
ja, våra händers arbete, må du upprätta det.
[Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]
Psalm 91 – Gud är fortfarande min sköld
Psalmen handlar om Guds beskydd. Efter en lång väntan i Psalm 88, 89, 90 kommer nu Guds svar i vers 14-16 i denna psalm!
Författare: Okänd, troligtvis David.
Citeras:
Vers 11-12 citeras av djävulen när Jesus frestas, se Matt 4:6 och Luk 4:10-11
Vers 13 citeras i Luk 10:19
Struktur:
1. Förtröstan på Herren, vers 1-13
2. Guds svar, vers 14-16
Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe
förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.
[Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]
2Jag ska (vill) säga om Herren (Jahve):
"Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)
– jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"
3För han räddar (utan tvekan ska han rycka bort) dig från fågelfångarens snara (jägarens nät),
från dödlig pest (förödande farsot). [Ps 78:50]
4Han ska betäcka dig med sina fjädrar,
och under hans vingar finner du (ska du söka) tillflykt. [4 Mos 32:11; Jes 31:5; Matt 23:37; Luk 13:34]
Hans sanning (trofasthet, tillförlitlighet) är [ska vara din] sköld och skärm [en stor rektangulär täckande stridssköld].
5Du ska [behöver] inte vara rädd för nattens fasor,
för pilen som flyger om dagen,
6inte för pesten som smyger (går fram) i mörkret
eller plågan (farsoten, förödelsen) som ödelägger [härjar i hettan] mitt på dagen.
7Tusen kan falla vid din sida,
ja, tiotusen vid din högra sida,
men det ska inte drabba (komma nära) dig.
8Du ska bara se på (observera, skåda) med egna ögon,
och du ska se hur vedergällningen drabbar de onda (du ska se de ogudaktigas lön).
[Med egna ögon ska du som engagerad betraktare själv få bevittna hur de gudlösa straffas. Samma verb för att se (hebr. raa) återkommer sedan i psalmens sista vers, se vers 16.]
9För du har sagt: "Herren (Jahve) är min tillflykt (mitt skydd)",
du har gjort den allra Högste (Elion) till din boning.
10Inget ont ska drabba dig,
och ingen plåga ska komma nära ditt tält (ditt hem; din boplats),
11för han ska ge sina änglar (budbärare) befallning om dig,
att bevara (vaka över; skydda) dig på alla dina vägar.
12På sina händer ska de bära [högt upp ska de lyfta] dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten. [Matt 4:6]
13Över (på) lejon och huggorm ska du gå (träda, marschera) fram,
det unga lejonet och ormen (draken) ska du trampa på (ner; under dina fötter).
14[Nu kommer det efterlängtade svaret när Gud talar:]
Eftersom han håller fast (har klamrat sig fast; är fäst) vid mig [har satt sin kärlek till mig och därför hör ihop med mig],
ska jag också befria (lösgöra, förlösa) honom [låta honom undkomma].
Jag ska beskydda honom (sätta honom högt),
eftersom han [personligen] känner mitt namn.
15Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig och jag ska svara honom.16Jag ska mätta honom med långt liv (längd av dagar)
Jag ska vara med honom i nöden [svårigheterna]. [Den centrala versen.]
Jag ska rädda (rycka/slita/dra bort; befria) honom och föra honom till ära [hedra honom].
och låta honom få se (visa honom) min frälsning (räddning, befrielse – hebr. jeshua).
[I vers 14-16 är huvudpoängen och det centrala att Gud själv är med. Sex stycken verb (tre på vardera sida) visar på Herrens agerande och omger de hebreiska orden för "jag med honom i nöden". Verben är: befria, beskydda, svara, rädda, mätta och visa.]
Ords 26:3-5
3Piskan för hästen, betslet för åsnanoch riset för dårarnas rygg.
4[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:]
Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
[Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
5Svara en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
så att han inte blir självgod och tror sig vara vis i sina egna ögon.
[Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.]
2 Tim 2:1-21
Praktiska uppmaningar – var uthålligTräna nästa generation
1[Varje generation ansvarar för att föra den kristna tron vidare till nästa generation. Paulus var Timoteus andlige far, och nu uppmanar han Timoteus att träna yngre ledare.]
När det gäller dig [Timoteus], mitt barn [följ Onesiforus exempel, se 2 Tim 1:16-17], hämta nu kraft (få ständigt, gång på gång styrka) i den nåd (oförtjänta favör) [kraft] som finns hos den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. 2Det du har hört av mig inför många vittnen ska du anförtro (ge vidare) åt pålitliga (trogna) personer som i sin tur ska kunna undervisa andra.
[Paulus kommer senare i brevet att be Timoteus lämna Efesos och komma till honom i Rom, se 2 Tim 4:9, 21. Det är viktigt att det finns pålitliga personer som kan föra trons grunder vidare. Ordet anförtro har betydelsen av att ställa fram något intill en person, det används i betydelsen att duka upp mat i Mark 6:41. Ordet användes även för en insättning på ett bankkonto.]
Tre liknelser
3[Den som vill följa Jesus kommer att möta motstånd. Paulus illustrerar detta genom att lyfta fram särdragen i tre yrkesgrupper: en soldat i strid tappar inte koncentrationen, en atlet måste hålla sig till reglerna för att vinna, och en jordbrukare måste arbeta hårt och vara tålmodig för att få en skörd. Detta var välkända bilder för Timoteus och församlingen i Efesos då romerska soldater fanns i varje stad, de olympiska spelen i södra Grekland var omtalade och många arbetade inom jordbruket. Dessa tre exempel återkommer även i brevet till Korint som var skrivet just från Efesos, se 1 Kor 9:7, 24.]
Dela lidandet tillsammans med andra som en god (ädel) soldat för den Smorde (Kristi) Jesus. [Några av Paulus strapatser räknas upp i 2 Kor 11:23-29.] 4Ingen soldat som är i tjänst tillåter sig att bli involverad (engagerar, snärjer in sig) i civila angelägenheter [blir helt upptagen bara med arbete, familj eller fritid], för han vill tjäna den [befälhavare] som värvade honom till att bli soldat.
5Om någon tävlar [som en atlet] så vinner han inte segerpriset (blir inte krönt) om han inte följer de föreskriva reglerna [inte följer eller hanterar Guds ord rätt, se vers 15].
6Det är den hårt arbetande jordbrukaren [som plöjer och sår] som bör vara den förste som får sin del av skörden.
7Fundera på (tänk över detta gång på gång, förstå) det jag säger, för Herren ska ge dig full förståelse i allt.
Jesus som exempel
8[Vers 8-10 formar en kiasm som ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus, för att här sist se fram emot en evighet tillsammans med honom. Centralt finns temat att evangeliet inte går att hindra – det är inte bundet!]
Kom ihåg (tänk ständigt på) Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans mänskliga sida],
som uppstånden från de döda (uppstånden och nu levande),
av Davids släktled (säd). [2 Sam 7:12-16]
[I detta brev nämns titeln "den Smorde", gr. Christos, tretton gånger. Tolv av dessa i benämningen "den Smorde Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds utvalde. Här i denna vers är ordföljden omvänd. Benämningen "Jesus den Smorde" lyfter fram Jesu mänskliga sida. Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se Heb 4:15. Att Jesus var från Davids släktled visar att han var en människa som vi, men också att han uppfyllde kriterierna på de messianska förväntningarna
Verbformen perfekt particip, som används för "uppstånden", betonar att en händelse som har skett i det förflutna fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss i dag!]
Detta är mitt evangelium,i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus9som jag får utstå lidande för,för att också de ska få [del av] (vinna) frälsningen (befrielsen)
till och med att bli bunden (fängslad, bära kedjor och bojor) som en kriminell,
men Guds ord är inte bundet (fängslat, har inte kedjor och bojor).
10Därför (på grund av detta) uthärdar jag allt [jag står uthålligt fast i allting och vacklar inte] för de utvaldas skull,
och därmed [få] evig härlighet (ära, glans).
Ett ord att lita på
11Detta är ett ord att lita på (trovärdigt):
Om vi har dött med honom (vilket vi gjort),[Vers 11-13 är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt. Den första delen är en uppmuntran till de troende, se vers 11b-12a. Den andra delen är en varning för dem som aktivt tagit avstånd från Jesus, se vers 12b-13. Liknande motsatsförhållanden beskrivs i Ps 18:26-27. Uttrycket "detta är ett ord att lita på" används totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: 1 Tim 1:15; 1 Tim 3:1; 1 Tim 4:9; Tit 3:8. Det är fundamentala sanningar i den kristna tron.]
ska vi också leva med honom.
12Om vi står fasta (behåller fältet, blir kvar i tron, vilket vi gör),
ska vi få regera som kungar med honom.
Om vi förnekar (aktivt tar avstånd från honom, har som livsstil att förneka honom),
så ska han förneka oss. [Luk 12:8-9]
13Om vi är otrogna (inte tror),
så är han trogen [sitt ord, se Mark 16:16],
för han kan inte förneka sig själv.
En trogen tjänare
14Fortsätt (gång på gång) att påminna dem [församlingen] om detta [att stå fasta, undervisa med fokus på evangeliets kärna, se vers 2, 8, 12-13].
Varna dem inför Gud att undvika ordstrider, för sådant är
meningslöst (helt utan vinst)
och förödande (omkullkastande, ödeläggande – gr. katastrophe)
för dem som hör på. 15Gör allt du kan för (var ivrig; skynda dig) att bestå provet [att visa dig redo till tjänst] inför Gud, likt en [oblyg] arbetare som inte har någon anledning att skämmas, och som rätt (korrekt och precist) hanterar (delar, tillämpar, utlägger) sanningens ord.
[Ordet "rätt hanterar", gr. orthotomeo, återfinns bara här i NT. Det används dock två gånger i den grekiska översättningen av GT och översätts "gör vägen rak", se Ords 3:6; 11:5. Grundbetydelsen syftar på att bygga en rak väg, men även att "skära rakt" med innebörden att plöja rakt eller skära till ett stenblock. Irrlärare försökte leda bort på andra vägar, men Timoteus uppmanas att anlägga en rätt väg. Användningen här anspelar också på att vandra den rätta vägen, att själv göra det rätta genom att följa och tillämpa sanningen.
När en romersk väg anlades spände man upp ett snöre mellan två punkter för att få en rät linje. I sammanhanget talas det om de dödas uppståndelse, se vers 18. De två hållpunkter som en sund kristen undervisning bör fästas upp på är Jesu första och andra ankomst. Ett ensidigt fokus på att han har kommit kan leda till världslighet, på samma sätt som ett ensidigt fokus på hans andra tillkommelse kan leda till överandlighet.]
16Men oandligt, tomt prat ska du ständigt akta dig för. De som ägnar sig åt sådant kommer att gå allt längre i ogudaktighet [bort från Gud, från den rätta vägen], 17och deras ord kommer att sprida sig som kallbrand (gangrän – gr. gaggraina).
[Kallbrand är en sjukdom där kroppens vävnad dör på grund av dålig blodförsörjning eller allvarlig bakterieinfektion. Uppstår ofta i illa skötta sårskador och sprider sig till närliggande vävnad. Botemedlet är alltid att ta bort den döda vävnaden och nu för tiden även behandla med antibiotika om det är en infektion.]
Till dem hör Hymeneus [ett ovanligare namn, sannolikt samma man som struntat i Paulus tidigare varning, se 1 Tim 1:20, och troligen fått lämna gemenskapen] och Filetus, 18som har kommit bort från sanningen. De vänder upp och ner på tron för vissa när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum.
[Bibeln är tydlig med att det kommer en framtida, fysisk uppståndelse, se 1 Kor 15. Det är troligt att dessa falska lärare i Efesos hade anammat tidiga gnostiska läror och talade om en slags andlig uppståndelse där de i anden redan befann sig i himlen.]
19Men Guds fasta grund [församlingen som är sanningens pelare och grund, se 1 Tim 3:15] består och har detta sigill:
"Herren känner de sina."Var ett rent kärl som Gud kan använda
[Citat från 4 Mos 16:5, som handlar om Korans, Datans och Avirams uppror mot Mose och församlingen. På samma sätt som Gud då skilde mellan de som var falska lärare och de som var lojala, uppmuntras Timoteus att förtrösta på Gud som skiljer mellan äkta och falska lärare.]
"Var och en som åkallar (bekänner sig till) Herrens namn
ska hålla sig borta från orättfärdighet."
[Inte ordagrant citat, men samma tankegångar som finns i Ps 34:14 och Ords 3:7.]
20Men i ett stort hus [i en stor församling] finns det
inte bara kärl av guld och silver21Den som nu renar sig från detta
utan också av trä och lera,
några till hedrande ändamål,
andra till mindre hedrande.
[de falska lärorna, vänder sig bort från orättfärdighet, vers 19]
blir ett kärl till hedrande ändamål,
helgat,
användbart för sin härskare (mästare – gr. despotes)
och redo för varje god gärning.
[Ordet "detta", som ibland översätts "dessa", är i formen neutrum, och syftar inte på människor. Strax kommer Paulus uppmana Timoteus att vara vänlig mot alla och i ödmjukhet tillrättavisa motståndarna, se vers 24-26.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
