²⁷Se, Herrens (Jahves) namn kommer fjärran ifrån
    med sin brinnande vrede och i tjock rök som stiger upp.
Hans läppar är fulla av harm
    och hans tunga är en slukande eld.
²⁸Hans andedräkt är en forsande ström
    som delar ända in till nackbenet,
för att sålla hednafolken med ödeläggelsens såll,
    och ett betsel i folkens käkar som för bort dem.
²⁹Ni ska ha sånger
    som på natten när man firar en helig fest,
och glädje i hjärtat
    som när någon går med flöjten för att komma till Herrens (Jahves) berg, Israels klippa.
³⁰Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
    och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
    med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
³¹Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört,
    staven med vilken han slog.
³²Och på varje plats där den utvalda staven passerar,
    som Herren (Jahve) lägger på honom,
ska det bli med tamburiner och kinnor-harpor (hebr. kinnor),
    och i striden som de utkämpat ska han strida med dem.
³³En Tofet (hebr. tofte eldplats – kremeringsplats, begravningsplats) har varit redo länge,
    redo för kungen, djupt och stort,
dess stapel är eld
    och mycket ved,
Herrens andedräkt är som en ström av svavel
    som antänder den.

Det femte veropet
¹Ve över dem som går ner till Egypten för [att hämta] hjälp
    och litar på sina hästar
och förtröstar på vagnar, för att de är många [Ps 20:8],
    och på ryttare för att de är mycket mäktiga,
men de ser inte till Israels helige [för befrielse],
    inte heller söker de Herren (Jahve).
²Men även han är vis och för fram ondska
    och återkallar inte sina ord,
utan ska resa sig mot de ondas hus (familjer)
    och mot hjälpen från dem som gör synd.
³För egyptierna är människor
    och inte Gud (El),
deras hästar är kött
    och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
    ska både den som hjälper snubbla
    och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.

⁴För så säger Herren (Jahve) till mig:

"Som lejonet
    ja, det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se Jos 1:8; Ps 1:2) sitt byte
även om många herdar
    kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
    eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se Upp 5:5]
    och strida på berget Sion och på dess kullar.

⁵Som fåglar svävar [ovanför sitt bo och bevakar det],
    så beskyddar (bevakar)
        Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) [med alla sina himmelska härar] Jerusalem;
    han beskyddar (bevakar)
och räddar, passerar över (hebr. pasa, se 2 Mos 12:13, 23, 27) och befriar."

⁶Vänd om (återvänd) till honom som ni avfallit djupt ifrån, ni Israels söner. ⁷På den dagen (vid den tiden) ska varje man [se hur värdelösa dessa falska avgudar är och] kasta bort sina avgudar av silver, och sina avgudar av guld, som hans egen hand har gjort som en synd.

⁸Sedan ska Assyrien [som ni fruktar så mycket nu] falla med svärd, inte för en mans [svärd],
    och svärdet, som inte är en människas, ska sluka (förgöra) honom. [Jes 37:37]
Och han ska fly från svärdet [Guds svärd]
    och hans unga män ska sättas i slavarbete [beskattas hårt, se 5 Mos 20:11; Jos 9:21].
⁹Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
    och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    vars eld är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och hans låga i Jerusalem.

Kommande attack mot Jerusalem
¹Se, en kung ska regera i rättfärdighet,
    furstar ska styra med rättvisa.
²Och en man ska vara som i ett gömställe från vinden,
    och ett skydd från frestelsen,
som vid vattenkällor på en torr plats,
    som i skuggan av en klippa i ett kargt (solstekt) land.

³Och ögonen på dem som ser ska inte stängas,
    och öronen på dem som hör ska vara alerta.
⁴Även hjärtat hos de rastlösa (snabba; obetänksamma; de som ofta tar förhastade beslut) ska förstå kunskap,
    och tungan hos den som stammar ska vara redo att tala tydligt (obehindrat).
⁵En usel människa ska inte mer kallas frikostig,
    dåren ska inte sägas vara nobel.
⁶För den ondskefulle dåren (hebr. naval) ska tala dåraktigt (ondskefullt – hebr. nevalah)
    och hans hjärta ska göra synd,
för att praktisera ogudaktighet
    och tala ondska [direkt riktad] till Herren (Jahve),
och göra den hungriges själ tom (tar bort det som kan mätta den hungrige) [Matt 5:6]
    och få den törstiges dryck att sina.
⁷Den giriges redskap är onda,
    han ger skamliga råd
för att fördärva de ödmjuka med lögnens ord
    och tala fördömande med den behövande.
⁸Men den frikostige ger frikostigt
    och med frikostighet ska han förbli stående (vara upprätt, inte falla).

⁹Stå upp ni kvinnor som är modiga
    och lyssna till min röst
ni trygga döttrar,
    ge ert öra till mitt löftesord.
¹⁰Efter ett år och dagar [om drygt ett år] ska ni bli oroliga,
    ni trygga kvinnor,
för vinskörden ska slå fel,
    skörden ska utebli.
¹¹Bäva ni kvinnor som är modiga,
    bli oroliga ni trygga,
klä av er och gör er nakna
    och svep säcktyg runt era länder (höfter).
¹²Slå er för bröstet för de ljuvliga fälten,
    för det fruktbärande vinet,
¹³för mitt folks land
    där törne och tistel kommer upp,
för alla glada hus
    och alla glada städer (som inte längre finns).
¹⁴För palatsen ska bli övergivna,
    staden med uppståndelse (brusande liv) ska bli folktom,
murarna och tornen ska bli grottor (hålor) för alltid,
    en glädje för vildåsnor, en betesmark för flockar.
¹⁵Till dess anden utgjuts över oss från höjden
    och öknen blir ett fruktbärande fält,
    och det fruktbärande fältet räknas som skog.
¹⁶Då ska rätten bo i öknen
    och rättfärdigheten ska vistas på det fruktbärande fältet.
¹⁷Rättfärdighetens arbete ska vara frid (shalom)
    och rättfärdighetens konsekvens (frukt) ska vara ro (stillhet) och trygghet för evigt.
¹⁸Och mitt folk ska vistas i fridfulla boningar
    och på trygga boplatser
    och på en lugna viloplatser.
¹⁹Och hagel ska slå ner skogen,
    men staden ska sjunka ner i dalen.
²⁰Lyckliga är de som sår vid alla vatten,
    som låter oxens
    och åsnans fötter vara fria.



Det sjätte veropet
¹[Det sjätte och sista veropet i kap 28-35.]

Ve dig, som tillspilloger [de fientliga nationerna, se vers 3-4]
    och inte blir tillspillogiven,
och som agerar förrädiskt
    utan att de agerar förrädiskt mot dig.
När du har slutat med att tillspilloge,
    ska du bli tillspillogiven,
och när du har tröttnat på att agera förrädiskt
    ska de agera förrädiskt mot dig.

²Herre var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss,
    vi har väntat på dig.
Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,
    vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).
³Vid ljudet av stridslarm flyr folket,
    när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.
⁴Det du tillspillogivit samlas in som larver samlas,
    som gräshoppor hoppar, hoppar de på det.
    [Bilden av gräshoppor som föröder skörden beskrivs i detalj i Joel 1:4-12 och Amos 7:1-2.]

⁵Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden,
    han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
⁶Stabiliteten (sanningen) för dina tider (avgörande tillfällen som helt förändrar situationen) ska vara
    ett förråd av frälsning, vishet och kunskap (intim förtrogenhet)
och vördnad (gudsfruktan) för Herren (Jahve) [Ords 1:7]
    som är hans skatt.

[Versens inledning är ordagrant: "ska komma/ha trofasthet/stabilitet/sanning dina tider". Även om den exakta betydelsen inte är känd så är budskapet tydligt att Gud är den som ger stabilitet och har tider och stunder i sin hand. Utifrån Jes 32:16-17 så är kärnan att tider och perioder av trygghet och stabilitet kommer när folket fruktar Herren och söker hans vishet och kunskap.]

⁷Se, deras tappra ropar därute [gatorna; de öppna ytorna],
    deras fredsmäklare gråter bittert,
⁸Huvudvägarna ligger öde,
    resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
    han har föraktat städerna,
    han tar ingen hänsyn till människor.
    [Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se 2 Kung 18:14-17.]
⁹Landet sörjer och försmäktar,
    Libanon skäms, det förtvinar (ruttnar).
Sharon [kustremsan nordväst om Jerusalem] är som en vildmark
    och Bashan [bördigt område öster om Gennesarets sjö] och Karmel [bergskedjan mot Haifa] skakas.
    [De blir kala, löv faller av eller frukten skakas ner.]

Tillbaka upp

---

Ps 63:1-12

Psalm 63 – På flykt i öknen

Psalmen uttrycker en fullständig förtröstan på Herren. Titeln anger att David befann sig i öknen. Ordet för öken (hebr. midbar) beskriver en stäppliknande ödemark och ordagrant översatt är det: "ordets plats". Öknen är den plats där vi normalt inte hör människor tala, men där Gud uppenbarar sig. Där fick Mose sin kallelse, se 2 Mos 3:1-2; Guds folk fick förbundet och buden i Sinai öken, se 2 Mos 19:1; Hagar fick se Gud, se 1 Mos 21:15-20.

Författare: David

Struktur:
1. Uttryck för längtan efter Gud, vers 2-5
2. Livet med Gud, vers 6-9
3. Fiendens öde, vers 10-12

¹En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.]

[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]

²Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke), jag söker (längtar) ivrigt efter dig.
    [Det första jag gör, min högsta önskan och prioritet är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2-3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
    i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
³Ja, jag har sett dig i helgedomen,
    och sett din makt och ära (härlighet).
⁴För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
    mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
⁵Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
    i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].

⁶Som av märg och olja (fett) [utsökt feta rätter] mättas min själ (hela min varelse)
    [mitt inre blir riktigt tillfredsställt; en mättnadskänsla infinner sig som efter en perfekt måltid],
    så med jublande läppar (läppars jubelrop) prisar min mun dig.
⁷När jag kommer ihåg dig
    på min bädd
    och under nattväkterna,
begrundar jag (talar jag lågmält och tänker på) dig. [Jos 1:8]

[Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]

⁸Du har varit min hjälp
    och under dina vingars skugga sjunger jag (höjer jag gälla triumferande jubelrop)!
⁹Hela mitt jag (min själ) klamrar sig fast vid dig,
    din högra hand upprätthåller mig.

¹⁰Men de som söker efter att fördärva (skada) mitt liv (min själ)
    ska gå ner i jordens djup [till dödsriket eller graven].
¹¹De ska bli plundrade av svärdet
    och bli ett byte för schakalerna.
¹²Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim).
    Alla som svär vid honom [Gud] ska äras,
    men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).

Tillbaka upp

---

Ords 23:22

16) Respektera dina föräldrar
²²Lyssna på din far, som fött dig (gett dig livet),
    och förakta inte (se inte ner på) din mor när hon är gammal.

Tillbaka upp

---

Gal 5:1-12

PRAKTISKA KONSEKVENSER (5:1-6:10)

Hur lever man det kristna livet i nåd?
¹Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen).

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4.]

²Se (lyssna noga nu), jag Paulus säger er, om ni låter er omskäras så blir den Smorde (Messias, Kristus) till ingen nytta för er. ³Jag försäkrar er igen att den som låter sig omskäras är skyldig att fullgöra hela lagen. ⁴Ni som försöker bli förklarade rättfärdiga genom lagen har blivit separerade från den Smorde (Messias, Kristus). [Han kan inte verka i er.] Ni har förlorat (fallit ur) nåden. ⁵För genom [den helige] Anden, genom tro (förtröstan), väntar vi (hoppas vi ivrigt) på rättfärdigheten som är vårt hopp. ⁶För [om vi är] i den Smorde (Messias, Kristus) betyder omskuren eller oomskuren ingenting. Det enda som spelar någon roll är om vi har en tro som ständigt visar sig (gång på gång kommer till uttryck) genom osjälviskt utgivande kärlek.

⁷Ni löpte loppet väl, vem har hindrat er (gjort att ni ändrat riktning) från att följa sanningen? ⁸Denna övertalning (som förleder er) är inte från honom som har kallat er [till friheten i Jesus]. ⁹Det räcker med lite jäst [ett litet fel, några få falska lärare] för att hela degen ska jäsa (syras) [hela tron ska förvrängas, eller hela församlingen bli missledd]. ¹⁰Jag har förtroende för er i Herren att ni tänker på annat sätt. Men den som ständigt förvirrar er (stör er frid, rör upp era känslor), vem det nu än är, så ska han få bära sin dom.
     ¹¹Syskon (bröder och systrar i tron), om jag fortfarande predikade omskärelse [som några anklagar mig för], varför förföljs jag fortfarande? I så fall skulle korsets stötesten vara borta. ¹²Jag önskar att de som sprider oro bland er (skapar förvirring, försöker driva bort er från tron) [gick hela vägen och] kastrerade sig.

Tillbaka upp