Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (vers 2, 6 och 10) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
     Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och Ps 21 är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst (Apg 2:16-39; Heb 1:2). Här finns även en koppling till en ny födelse, se Joh 3:3. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se Heb 2:14-15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se Matt 26:38.

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil (Jer 29:10). Psalmen kretsar kring ordet svara (vers 2, 7 och 10). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (vers 2-6). Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8-10. David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se vers 6, 7, 8-10.

1. Folkets bön, vers 2-6
2. Kungens svar, vers 7-9
3. Avslutande bön, vers 10

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

²Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
    må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
³Må han sända hjälp (en hjälpare – hebr. ezer) från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
⁴Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁵Må han ge dig efter ditt hjärta [ditt hjärtas innersta önskningar],
    och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].
⁶Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
    och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.
Må Herren (Jahve) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 37:4.]

⁷[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8-10.]

Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

⁸Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
    men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
    – det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).

[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]

⁹De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit),
    men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].

¹⁰Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
    Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
    [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.]

[En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet dag (hebr. jom) används två gånger i psalmen, här i sista versen och i inledningen, se vers 2. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]

Tillbaka upp

---

Ords 4:20-27

Bevara ditt hjärta
²⁰Min son (mitt barn, min vän), lyssna på (ta till dig, förstå, bli ett med) mina ord
    vänd ditt öra (lyssna noga) till mitt tal.
²¹Släpp dem inte med blicken,
    bevara (skydda, memorera) dem djupt i ditt hjärta.
²²För de [Guds ord] är liv (levande, livgivande) för dem som hittar dem,
    helande (hälsa, livgivande) för hela kroppen.
²³Mer än allt [annat] ska du [som en skyddande väktare] troget vakta [bevara] ditt hjärta [Heb 12:15],
    för därifrån utgår liv [flödar livets källor; är upprinnelsen till liv].

[På samma sätt som hjärtat pumpar ut livgivande blod är en människas inre liv, tankar och moral avgörande för varje beslut och handlande, se Matt 12:35; 15:19; 2 Kor 13:5; Fil 4:6-7. Substantivet för "utflöden/utgångar" (hebr. totsaah) används här som ett verb (utgår). Även ordet för "liv" (hebr. chajim) står i plural, men böjs som singular. Det är ett sätt att visa livets många skiften och skeenden, se 1 Mos 2:7.]

²⁴Ta bort falskt (oärligt) tal från din mun,
    låt perverst tal vara långt ifrån dina läppar.
²⁵Låt dina ögon se rakt fram,
    fokusera (fixera) din blick på vad som ligger framför dig. [Låt dig inte distraheras av vad som händer runt omkring eller vad som har hänt tidigare på din väg.]
²⁶Låt vägen (spåret) för din fot vara jämn (balanserad, rättfärdig),
    så blir alla dina vägar väl övervägda (rätta).
²⁷Vik inte av till höger eller vänster,
    och håll din fot borta från det onda.

Tillbaka upp

---

Matt 15:29-16:12

Tillbaka till Galileen via Dekapolis

Många helas

Jesus rör sig från kuststäderna i en cirkel och vandrar sedan längs med den östra sidan av Galileiska sjön.

²⁹Jesus lämnade den platsen [Tyros och Sidon, se vers 21, och rörde sig österut via Dekapolis, se Mark 7:21]. Han gick längs med [östra sidan av] Galileiska sjön och sedan upp på ett berg [en bergssluttning] där han satte sig. ³⁰Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som man lade ner vid hans fötter (i snabb följd) och han botade dem. ³¹När folket såg de stumma tala, krymplingarna bli friska, de lama gå, och de blinda se, häpnade man och prisade (tackade) Israels Gud. [Att de prisade "Israels Gud" indikerar att Jesus var på östra sidan om Galileiska sjön och folket var icke-judar.]

Mat åt 4 000
³²[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se Matt 14:13-21. Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se Mark 7:31. Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se Joh 6:10. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.]

Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem]."
     ³³Lärjungarna sa till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
     ³⁴Jesus frågade dem: "Hur många bröd har ni?"
De svarade: "Sju, och några små fiskar." ³⁵Då bad han folket slå sig ner på marken. ³⁶Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. ³⁷Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män, se Matt 14:13-21. Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.]
     ³⁸De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn. ³⁹Sedan skickade han i väg folket, gick i båten och for till trakten av Magadan. [På västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias.]

[Vad är skillnaderna mellan de två matundren?
    Det första undret för 5 000 finns med i alla evangelier, se Matt 14:13-21; Mark 6:30-44; Luk 9:10-17; Joh 6:5-13. Det har mer av judisk karaktär. Talet fem står för nåd. Jesus som är livets bröd kommer med nåd, först och främst till det judiska folket, och vill mätta den andliga hungern hos de tolv stammarna i Israel, som representeras av de tolv korgarna som blev över.
    Undret för de 4 000 beskrivs här i Matt 15:32-39 och i Mark 8:1-9. Det är riktat till hela jordens folk. Undret sker på icke-judisk mark, och talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar hela jorden. Talet sju står för fulländning, och de sju korgarna tillsammans med helandet som föregick matundret visar Guds förmåga att möta alla behov för alla människor.
    Av alla Jesu under är det bara två, matundret för 5 000 och uppståndelsen, som återges i alla fyra evangelierna. Viktiga sanningar och händelser betonas ofta genom upprepningar i Bibeln. Johannes är den som tydligast kopplar ihop den andliga dimensionen i matundret, när han bara några verser senare tar med Jesu uttalande: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta", se Joh 6:35.]

De religiösa ledarna vill se ett tecken för att tro
¹Fariséerna och saddukéerna kom fram till honom. [Detta är första gången dessa två judiska grupperingar, som hade vitt skilda uppfattningar om Guds ord, nu gemensamt kom till Jesus.] De ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och krävde att få se ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud].
     ²Han svarade: "På kvällen säger ni: 'Det blir vackert väder, eftersom himlen är röd', ³och på morgonen: 'I dag blir det oväder, eftersom himlen är röd och dyster.' Ni vet hur ni ska tyda himlens utseende, men ni kan inte tyda tecknen för tiderna. ⁴Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men inget annat tecken ska ges än Jona-tecknet." Sedan lämnade han dem och gick sin väg.

[Matteus har tidigare i Matt 12:39-40 förklarat hur profeten Jonas vistelse i fiskens buk är en bild på Jesu död och uppståndelse på tredje dagen.]

Den farliga surdegen
⁵När lärjungarna for över [från den västra sidan] till andra [norra] sidan sjön hade de glömt att ta med sig bröd. [De lämnar Magdala i hast, glömmer ta med bröd, och beger sig i båten till norra sidan av Galileiska sjön nära Betsaida, se Mark 8:22.]
     ⁶Jesus sa till dem: "Var på er vakt (se upp) för fariséernas och saddukéernas surdeg."

[Surdeg är en bröddeg som innehåller jäst och mjölksyrabakterier. Man använde oftast inte färsk jäst utan tog ett stycke jäst deg, som man sparat från förra baket, och knådade in det i den nya degen som sedan ställdes att jäsa. På samma sätt som surdegen påverkar hela degen, påverkar falska läror hela församlingen, se 1 Kor 5:8.]

⁷[Lärjungarna förstod inte vad Jesus menade.] De diskuterade med varandra [om fysiskt bröd] och de sa: "Det måste vara för att vi inte hade med oss bröd som han tar upp detta ämne nu."
     ⁸Jesus märkte vad de pratade om och sa: "Varför diskuterar ni att ni inte har något [fysiskt] bröd? Vilken kortvarig (liten) tro ni har! ⁹Förstår ni fortfarande ingenting? Kommer ni inte ihåg de fem bröden till de 5 000 och hur många mindre flätade korgar ni fick över? [12 korgar, se Matt 14:20-21.] ¹⁰Eller de sju bröden till de 4 000 och hur många stora korgar ni fick över? [7 korgar, se Matt 15:37-38.] ¹¹Hur kan ni tro att jag talade om bröd? Akta er för fariséernas och saddukéernas surdeg."
     ¹²Då förstod de att det inte var för surdeg i bröd han varnade dem, utan för fariséernas och saddukéernas lära.

Tillbaka upp