Psalmen beskriver Jesu lidande, död och uppståndelse. Jesus citerar från den första raden när han hänger på korset: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Troligtvis fortsatte han och bad hela psalmen som efter två tredjedelar skiftar ton och slutar i uppståndelse och seger! Det är mer än ett sammanträffande att denna psalm, skriven av David omkring 1 000 år före Jesus, har så många profetior som Jesus uppfyller in i minsta detalj. Inledningen "till den strålande ledaren" indikerar att den är messiansk. Psalmen beskriver korsfästelsen som avrättningsmetod, 600 år innan den uppfanns av perserna. Inom judendomen, som inte vill se att psalmen förutsäger Jesu lidande, erkänner man ändå att psalmen handlar om framtida händelser och inte bara kan handla om Davids liv. Den medeltida franska rabbinen Rashi, som skrivit det mest inflytelserika kommentarverket, noterar detta.
Psalmen har ett brett spektrum och kan appliceras på flera situationer. Den skrevs av David då han upplevde sig övergiven av Gud. Orden har också tröstat troende i tider då det känts som om Gud är långt borta. Dessutom finns den profetiska dimensionen där, insprängd i psalmens helhet.
Författare: David
Citeras:
Vers 1, citeras av Jesus i [Matt 27:46; Mark 15:34]
Vers 19, se [Joh 19:24]
Vers 23, se [Heb 2:12]
Uppfyllda profetior:
1. Jesu ord på korset, [Ps 22:2] – [Matt 27:46]
2. Rytande bön, [Ps 22:2] – [Upp 5:5]
3. Jesus blev hånad, [Ps 22:8-9] – [Matt 27:39-43; Mark 15:29-32; Luk 23:35-37]
4. Soldaterna kastar lott om kläderna, [Ps 22:19] – [Matt 27:35; Mark 15:24; Luk 23:34; Joh 19:24]
5. Händer och fötter genomborrade, [Ps 22:17] – [Joh 19:36-37; 20:25]
6. Soldaterna krönte (omringade) honom med en törnekrona, [Ps 22:13] – [Joh 19:2]
7. Jesus var törstig, [Ps 22:15-16] – [Joh 19:28]
8. Omringad av fientliga hedningar, [Ps 22:17] – [Apg 2:23]
9. Liknas vid den insekt som användes för att framställa ett rött färgämne, [Ps 22:7] – [Jes 1:18].
10. Benen krossas inte, något som annars var vanligt vid korsfästelse, [Ps 22:18] – [Joh 19:32-33]
11. Stenen rullades bort, [Ps 22:9] – [Matt 28:2]
12. Bland lärjungarna igen [Ps 22:23] – [Joh 20:19]
13. Hedningar omvänds [Ps 22:28] – [Apg 1:8; 2:41]
Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i tolv mindre enheter som hör ihop parvis. Dessa sex par bildar i sin tur tre större sektioner. De två första större sektionerna handlar om försakelse och klagan. Det finns ett återkommande mönster med klagan följt av bön. I den tredje och sista stora sektionen vänds bönen från klagan till seger.
Del 1 – Bön från en övergiven, vers 2-11
1. Klagan, vers 2-3, följt av bön, vers 4-6
2. Klagan, vers 7-9, följt av bön, vers 10-11
Del 2 – Bön från en kung, vers 12-22
3. Klagan, vers 12-14, följt av bön, vers 15-16
4. Klagan, vers 17-19, följt av bön, vers 20-22
Del 3 – Bönesvar, vers 23-32
5. Bön, vers 23, följt av uppmaning, vers 24-25
6. Bön, vers 26, följt av uppmaning, vers 27-32
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Till "Gryningshinden". En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
["Gryningshinden" var troligtvis en redan känd melodi med det namnet. Det finns fler exempel på liknande beskrivningar, t.ex. "den stumma duvan i fjärran" i [Ps 56:1]. En mindre trolig tolkning är att "gryningshinden" skulle beteckna ett musikinstrument, jfr [Ps 12:1] som nämner "den åttonde". En rabbinsk förklaring är att gryningshinden är ett poetiskt uttryck för de första solstrålarna som skjuter upp som en hjorts två horn. Ordet som används här är dock inte hjorthane (hebr. ajal) utan ordet för ett hondjur i hjortfamiljen (hebr. ajalah), som inte har horn. Kanske skulle det kunna vara en litterär omskrivning med den feminina formen. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se [Matt 27:46] och [Mark 15:34]. Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr efter en mörk natt, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!]
Del 1 – Bön från en övergiven
2[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se [Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3]. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se [Upp 5:5].]
Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
varför har du övergivit (lämnat) mig?
Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
[I [Heb 5:7] beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
3Min Gud (Elohim), jag ropar [höjer min röst i bön] om dagen,
men du svarar inte,
även på natten,
men får ingen ro (vila).
4Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd),
[och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje).
[Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
5Våra fäder förtröstade på dig,
de förtröstade på dig (litade på, var trygga i dig),
och du befriade (räddade) dem.
6De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta),
de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta).
[Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7-11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]
Den karmosinröda färgen framställs från insekten Kermes ilicis. Dess livscykel är fascinerande och har flera paralleller till Jesu liv. När den dör färgas trädstammen blodröd.
7Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa,
hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket.
[Det finns olika ord för mask. Här används inte hebr. rimmah utan ordet toleah som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i [2 Mos 16:20] när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se [Job 25:5-6]. Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se [2 Mos 28:5]. Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldlössen från ekträd som är dess värd. Efter att de hade torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret.
Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se [Joh 6:55-58]. När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord toleah används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda (hebr. toleah) kan bli vita som snö, se [Jes 1:18].]
8Alla som ser mig förlöjligar mig,
de talar nedsättande, de skakar på huvudet [och säger]:
9"Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve)!
Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom
– om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom."
[Ordet för "överlämna" – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon – att överlämna sig och förtrösta, se [Ps 37:5; Ords 16:3]. Första gången ordet används är i [1 Mos 29:3], när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesu uppståndelse skulle kunna bevittnas, se [Matt 28:2-5].]
10Ja, det var du som drog mig ut ur min mors liv,
du lät mig vara trygg vid min moders bröst.
11Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant "blivit kastad på dig"),
alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).
Del 2 – En lidande kungs klagan
12Var inte långt borta ifrån mig,
för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.
13Många tjurar omringar (kröner) mig,
Bashans tjurar tränger på runt mig.
[Fienderna liknas vid ilskna tjurar, redo att attackera.]
14De spärrar upp sina gap mot mig,
de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter.
[Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se [Joh 19:2].
Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i [Amos 4:1].
Ordet "Bashan" betyder "orm" och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se [Joh 8:44]. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se [1 Mos 6]. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se [5 Mos 3:8-11; Jos 12:4-5].
Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att "dödsrikets portar" inte har makt över församlingen, se [Matt 16:13-18]. Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se [Matt 16:21]. Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här "på ormens plats" som Petrus säger: "Du är Messias, den levande Gudens son", se [Matt 16:16]. Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: "Gå bort ifrån mig Satan", se [Matt 16:23].]
15Jag är som vatten som hällts ut (min styrka är borta),
alla mina ben är separerade (de har skilts åt).
Mitt hjärta är som vax,
det smälter (blir mjukt, svagt) inom mig.
16Min styrka har torkat upp som en lerskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du har fört mig till dödens stoft (jag är döende).
17Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter.
[I judiska biblar står det: "mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter." Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev "lejonets" istället för "genomborra". Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med "genomborra". Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittats på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet "genomborra".]
18Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
Ords 20:7
7Den rättfärdige vandrar (lever sitt liv) med integritet (hederlighet, fasthet, redbarhet)
– välsignade är [hur lyckliga och avundsvärda är inte] hans barn [när de tar] efter honom!
Rom 11:13-36
13[Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se [Rom 9:4-5, 32; 10:1-3, 18; 11:1, 7]. Paulus påminner den hednakristna gruppen i Rom att det är dem han riktar sig till.]
Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, 14om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem. 15För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda? 16Om förstlingsbrödet är heligt, är hela degen helig [[4 Mos 15:17-21]]. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]
Olivträd i Israel.
17Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."
20Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. 21För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig. 22Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. 23Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. 24För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?
[Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se [1 Mos 8:11]. Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]
Hela Israel ska bli frälst
25Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26Det är på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet [[Jes 59:20-21; 27:9]]: Från Sion ska Frälsaren komma
och ta bort ogudaktighet från Jakob.
27Och detta är mitt förbund med dem,
när jag tar bort deras synder.
28När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad. 31Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått. 32Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].
Lovprisning inför Guds storhet och nåd
Utsikt över Negevöknen i södra Israel.
33[Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet hur stor Guds nåd är!
På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.]
O vilket djup av rikedom (överflöd)
och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut)
och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) är hans vägar (metoder).
34Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)?
Vem har varit hans rådgivare? [[Jes 40:13]]
35Vem har skänkt honom något
som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? [Job 41:11]
36Från honom
och genom honom
och till honom
är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.]
Honom tillhör äran i evighet,
amen (låt det ske så).