Helbibel - söndag 14/6
1 Kung 12:20-13:34, Ps 132:1-18, Ords 17:6, Apg 9:26-43
1 Kung 12:20-13:34
20Och det skedde när hela Israel hörde att Jarovam hade kommit tillbaka, att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
21Och när Rechavam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rechavam, Salomos son.
22Men Guds (Elohims) ord kom till Shemaja, en gudsman [2 Krön 12:5, 7, 15]. Han sa: 23"Tala till Rechavam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och till resten av folket och säg: 24Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord.
Guldkalv i Betel och Dan
25Och Jarovam byggde Shechem i Efraims bergsbygd och bodde där och han gick därifrån och byggde Penoel.
[Shechem var en strategisk knutpunkt där flera vägar möttes mellan bergen Gerizim och Eval. Peniel var den plats vid floden Jabbok, på östra sidan av Jordanfloden, där Jakob brottades med Gud. Staden fanns på Gideons tid (Dom 8:8-9, 17), men nu bygger Jevoram upp den på nytt. Staden identifieras med Tel ed-Dhahab.]
26Och Jarovam sa (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus. 27Om folket går upp och offrar offer i Herrens (Jahves) hus i Jerusalem då kommer folkets hjärta att återvända till sin herre, till Rechavam, Juda kung, och de kommer att döda mig och återvända till Rechavam, Juda kung."
28Och kungen tog råd och gjorde två kalvar av guld och han sa till dem: "Ni har gått upp länge nog till Jerusalem, se era gudar, Israel, som förde er upp ur Egyptens land." 29Och han placerade en i Betel och den andra placerade han i Dan. 30Och detta blev en synd, för folket gick och tillbad framför den ända till Dan.
31Och han gjorde hus på höga platser och gjorde präster från hela folket som inte var Levis söner. 32Och Jarovam påbjöd en fest i den 8:e månaden [cheshvan, infaller okt/nov] på den 15:e dagen i månaden som liknade festerna i Juda, och han gick upp till altaret. Detta gjorde han i Betel och offrade till kalven som han hade gjort, och han placerade prästen i Betel på den höga platsen som han hade gjort. [De bibliska hösthögtiderna infaller en månad tidigare i den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.] 33Och han gick upp till altaret som han hade gjort i Betel på den 15:e dagen i den 8:e månaden [Chesvan, infaller i okt/nov], den månad som han hade bestämt i sitt eget hjärta, och han påbjöd en fest för Israels söner och gick upp till altaret och offrade. [De bibliska hösthögtiderna infaller den 7:e månaden (tishri), se 3 Mos 23:23, 27, 34.]
Gudsmannen från Juda
1Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahves) ord till Betel, och Jarovam stod vid altaret för att offra. 2Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sa: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig. 3Och han gav ett tecken samma dag och sa: Detta är tecknet som Herren (Jahve) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
4Och det skedde när kungen hörde gudsmannens ord som han ropade mot altaret i Betel, att Jarovam sträckte fram sin hand mot altaret och sa: "Ta tag i honom" och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaka den. 5Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahves) ord.
6Och kungen svarade och sa till gudsmannen: "Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd." Och gudsmannen bönföll Herren (Jahve) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
7Och kungen talade till gudsmannen: "Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva."
8Men gudsmannen sa till kungen: "Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats." 9För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sa: "Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom." 10Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
11Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och återberättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de återberättade detta för sin far. 12Och deras far talade till dem: "Vilken väg gick han?" För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda. 13Och han sa till sina söner: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade åsnan åt honom och han red på den. 14Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du gudsmannen som kom från Juda?"
Han svarade: "Det är jag."
15Då sa han till honom: "Kom med mig till mitt hus och ät bröd."
16Men han svarade: "Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats, 17för det blev sagt till mig genom Herrens (Jahves) ord: 'Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.' "
18Och han sa till honom: "Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahves) ord till mig och sa: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten." Men han ljög för honom. 19Så han gick tillbaka med honom och åt bröd och drack vatten.
20Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahves) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
21Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sa: "Så säger Herren (Jahve): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahves) mun och inte har lytt hans befallning (budord – hebr. mitsvah) som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde (hebr. tsavah) dig, 22utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken [Herren] talat: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav." 23Och det skedde efter att han ätit bröd och efter att han druckit, att han sadlade åsnan för honom, till profeten som han hade återfört. 24Och när han [profeten från Juda] gick mötte ett lejon honom på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen. [Lejon var inte så vanliga i Israel, samtidigt inte okänt, se Dom 14:5.] 25Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de talade om det i staden där den gamla profeten bodde.
26Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sa han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
27Och han talade till sina söner och sa: "Sadla åsnan åt mig." Och de sadlade den. 28Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan. 29Då tog profeten gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom. 30Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
31Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sa: "När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben. 32För orden som han ropade genom Herrens (Jahves) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias)."
33Efter dessa ting återvände inte Jarovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster. 34Och genom detta blev det en synd till Jarovams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.
Ps 132:1-18
Psalm 132 – Kom ihåg Herre, för Davids skullDetta är den trettonde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Bön
a. Davids löfte till Gud, vers 1-5
b. Berättelsen om Guds ark, vers 6-8
c. En bön för präst och folk, vers 9
d. En bön för David, vers 10
2. Svar på bön
a. Guds löfte till David, vers 11-12
b. Guds svar på berättelsen om arken, vers 13-15
c. En bön för präst och folk, vers 16
d. Svaret på Davids bön, vers 17-18
Bön
Herre (Jahve), kom ihåg David,
allt hans lidande,
2och hur han svor, gav sin ed till Herren (Jahve)
och sina löften till den Mäktige i Jakob.
3"Jag ska inte gå in i mitt [eget] tält-hus (tabernakel-boning – hebr. ohel bajit) [anknyter till mötestältet (hebr. ohel moed), se 2 Mos 33:7 och vers 5],
inte vila på min bädd,
4inte heller ska jag ge mina ögon någon sömn,
eller sluta mina ögonlock,
5förrän jag finner en plats till Herren (Jahve),
en viloplats för den Mäktige i Jakob."
6Se, vi har hört om att det skulle vara i Efratah [området runt Betlehem, Davids hemtrakt],
vi fann det på Jaars fält.
[Jaar är den poetiska kortformen för Kirjat Jearim där arken fanns innan David förde hem den till Jerusalem, se 1 Sam 6:21-7:2.]
7Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan),
låt oss tillbe vid hans fotpall.
8Stå upp (res dig), Herre (Jahve), till din viloplats,
du och förbundsarken med din styrka.
9Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
10För din tjänare Davids skull,
vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.
Guds svar
11Herren (Jahve) har gett sin ed (svurit) till David,
ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka.
Från frukten av din kropp
ska jag sätta en på din tron,
12om dina barn håller mitt förbund
och mina vittnesbörd (stadgar – hebr. edot) som jag ska lära (undervisa) dem,
då ska dina söner för evigt,
sitta på din tron.
13Herren (Jahve) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem].
Hans önskan är att ha det som sin boning.
14"Detta är min viloplats för alltid,
här vill jag bo för jag har utvalt den.
15Jag ska rikligen välsigna hennes mat.
Jag ska tillfredsställa alla behövande med bröd.
16Jag ska klä hennes präster med frälsning
och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
17Där ska jag låta ett horn komma upp för David,
jag har satt en lampa [som ständigt ska brinna] för min Smorde. [2 Mos 27:20-21; 1 Kung 11:36]
18Hans fiender ska jag klä med skam,
men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken)."
[Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]
Ords 17:6
6Gamla mäns krona (stolthet) är deras barnbarn,och barnens krona är deras fäder.
Apg 9:26-43
26När Saulus kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. 27Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.
28Sedan stannade Saulus hos dem [15 dagar och träffar Petrus och Jakob, se Gal 1:18-19], och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. 29Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. 30När syskonen (bröderna och systrarna i tron) fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea [Maritima, vid havet] och sände honom sedan vidare till Tarsus.
[Saulus stannar 8-14 år i sin hemort Tarsus i landskapet Kilikien, nuvarande södra Turkiet, se Gal 1:21-2:1. Det är hit Barnabas så småningom kommer och tar med sig Saulus till Antiokia, se Apg 11:25.]
31Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judéen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige Andes uppmuntran (förmaning, tröst).
Petrus verkar vid Medelhavskusten (9:32-10:48)
Evangeliet spred sig snabbt längs med kusten. Filippos hade nyligen varit här, och nu kom också Petrus hit.
Petrus reste runt i hela området [kring Jerusalem] och kom även ner till de heliga (de troende) som bodde i Lydda.
[Staden Lydda hette på Gamla testamentes tid Lod, vilket också är dess moderna namn i dag. Den ligger alldeles intill Israels internationella flygplats Ben Gurion. På Nya testamentets tid var den en gränsstad mellan Judéen och Samarien. Det är troligt att Filippus passerade förbi här och evangeliserade på sin vandring från Ashdod norrut mot Caesarea, se Apg 8:40.]
En lam man helas i Lydda
33Där träffade han en man vid namn Aineas. [Ett grekiskt namn som betyder "prisad" och "lovordad".] Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. [Den grekiska texten kan också översättas "från åtta års ålder."] 34Petrus sa till honom: "Aineas, Jesus den Smorde (Messias, Kristus) botar dig nu. Stå upp och bädda din säng!" Genast steg han upp. 35Alla som bodde i [staden] Lydda och [i den fem mil långa kustregionen mellan Joppe och Caesarea som kallades] Saron såg honom, och vände om (återvände) till Herren.
En kvinna dör men uppväcks igen
Jaffa, i bakgrunden syns Tel Aviv.
38Eftersom Lydda låg nära Joppe [knappt två mil in i landet] och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt. 39Petrus stod upp och gick genast med dem. När han kom fram förde de upp honom på övervåningen. Alla änkorna stod runt omkring honom och visade gråtande alla de skjortor (tunikor) och andra kläder som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. 40Petrus körde ut alla (drev ut dem) från rummet och föll ned på sina knän och bad. Sedan vände han sig till den döda och sa: "Tabita, stå upp."
Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. 41Han räckte ut sin hand och hjälpte henne upp. Sedan kallade han in de heliga (de troende) och änkorna och presenterade henne livs levande framför dem.
42Detta blev välkänt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43Petrus stannade en längre tid i Joppe hos Simon som var en lädermakare.
[Att arbeta med att ta fram läder ansågs vara orent bland judarna, eftersom man handskades med döda djur. Att Petrus bor hos lädermakaren Simon, visar att han tar ställning för hedningarna.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
