Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - lördag 5/12

Hos 1:1-3:5, Ps 123:1-4, Ords 29:5-8, 1 Joh 5:1-21


Hos 1:1-3:5

HÖGA VISAN
[Introduktion: Höga Visan är kanske den bok i hela bibeln som mer än någon annan förknippas med kärlek. Det är växelvis bruden, brudgummen, vännerna och vid ett tillfälle brudens bröder som talar i denna bok.
    Det är lätt att se att den förutom en äktenskaplig kärlek mellan man och hustru också är en utmärkt bild på Jesus och oss som hans brud. Jesus vill ha en lika intim relation till oss som den som finns mellan en man och en kvinna när äktenskapet är som bäst enligt Guds intentioner. Se Ef 5 m.fl.
    Det förekommer i vissa judiska kretsar att man läser hela, men oftast valda delar, av Höga Visan i samband med bröllop. En annan förekommande tradition, är att man läser Höga Visan under månaden Elul. De som gör det ser umgänget med Messias, konungen, i denna bok. Månaden Elul är den månad i den judiska kalendern (den 6:e) då kungen kommer ut på fältet och har ett enklare och intimare umgänge med folket, till skillnad från när han sitter i sitt palats och man måste söka audiens för att få träffa honom. Elul präglas också av en stor Messiasförväntan i kombination med rannsakan och omvändelse. Det är den sista månaden före Yom Kippur, de stora Försoningsdagen, och det gäller att ha allt rätt i sitt liv så att man blir inskriven i Livets bok.
    Litterärt är denna bok ett poetiskt mästerverk med alla önskvärda ingredienser av kiasmer, parallellismer och många underbara poetiska omskrivningar.
Genre: Posei

Skriven: Omkring år 1 000 f.Kr.

Författare: Salomo.]


1Sjung sångerna som tillhör Salomo!

[Denna vers översätts oftast "Sångernas sång av Salomo" men detta är en möjlig alternativ översättning. En uppmaning att sjunga Salomos sånger.]

A - Ömsesidig kärlek (1:2-2:7)

Brudens ord
2[Första sektionen, Höga v 1:2-2:7, hör ihop med det sista stycket, Höga v 8:3-14. Båda styckena har ett kiastiskt mönster där den röst som talar alternerar mellan en kvinna och man sju gånger. Exakt samma mönster finns i den sista delen. Även unika ord och teman uppträder i omvänd ordning.]

Låt honom kyssa mig med kyssarna från hans mun, för din vänskap och kärlek är bättre än vin. 3Dina salvor har en underbar väldoft, ditt namn är som utgjuten olja, därför är du älskad av de unga kvinnorna. 4Dra mig (till dig), vi vill springa efter dig, kungen har fört in mig i sin kammare.

Vännernas ord
Vi vill vara glada och fröjda oss med (i) dig, vi ska finna din kärlek mer välluktande än vin.

5Jag är svart (solbränd), men vacker, ni Jerusalems döttrar, som Kedars tält, som Salomos draperier. 6Se inte på mig (nedsättande) för att jag är svart, för att solen har bränt mig. Min mors söner (mina bröder och/eller halvbröder) var förbittrade på mig och tvingade mig att arbeta i deras vingård, men min egen vingård har jag inte kunnat ta hand om. [Denna vers beskriver en fattig kvinna som förmodligen varit tvungen att göra slavarbete]. 7Säg mig, du som min själ älskar, var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden? Varför skulle jag vara som en beslöjad vid dina vänners hjordar?

Brudgummens ord
8Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor, gå din väg framåt i flockens fotspår och föd dina lamm bredvid herdarnas tält. 9Jag har jämfört dig, min kärlek, med en springare (smäcker och ståtlig häst, ett sto) framför faraos vagnar. 10Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med rader av pärlor. 11Vi ska göra smycken av guld med infattningar av silver åt dig.

Brudens ord
12När kungen satt vid sitt bord, avgav min nardus sin väldoft. 13Min älskade är för mig som en bägare med myrra som ligger mellan mina bröst. 14Min älskade är för mig som en klase med henna [vacker blomma] i Ein Gedis vingårdar [vid Döda havets västra sida].

[Henna återkommer även i Höga v 4:13. Ursprunligen från indien, men hade troligtvis importerats av Salomo och växte i hans trädgårdar. Den symboliserar en ovanlig doft, dyfbar och kommer långt bortifrån.]

Brudgummens ord
15[Vers 15 är den centrala versen i den första sektionen.]

Se, du är vacker min älskade,
    se, du är så underbar, dina ögon är som duvor.

Brudens ord
16Se, du är så ljuvlig min älskade, ja välbehaglig. Också vår dagbädd är lövrik. 17Bjälkarna i vårt hus är av cederträ, panelen är av cypress.
1På min bädd under natten sökte jag honom som min själ älskar. Jag sökte honom men fann honom inte. 2Jag vill stå upp och gå runt i staden, i gränderna och de stora gatorna vill jag söka efter honom som min själ älskar. Jag sökte honom men fann honom inte. 3Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig. Har ni sett honom som min själ älskar? 4Jag har nätt och jämt kommit förbi dem (väktarna) när jag finner den som min själ älskar. Jag håller fast honom och låter honom inte gå förrän jag har fört honom till min mors hus, till hennes kammare som födde mig. 5Jag besvär er ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar, att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.

Ps 123:1-4

Psalm 123 - Visa oss nåd, Herre
[[Den fjärde av de femton "stigande sångerna", psalm 120-134.

Författare: Okänd

Struktur:
]
]
1En pilgrimssång.

[Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.]

Jag lyfter blicken mot dig,
    du som bor (har din tron) i himlen.
2Som tjänaren ser mot sin herres hand,
    som tjänarinnan ser mot sin husmors hand,
på samma sätt ser våra ögon mot Herren (Jahve), vår Gud,
    ända tills han visar oss nåd (favör).

3Visa oss nåd, Herre, visa oss nåd,
    vi [Guds folk, som har vårt hopp i dig]
    har blivit föraktade länge nog nu.
4Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån,
    och de högmodigas (arrogantas) förakt.

[Upprepningen av frasen "visa oss nåd" förstärker desperationen och det akuta behovet av hjälp från Gud.]

Ords 29:5-8

5Den som smickrar sin nästa [ordagrant "slätar ut" eller "utjämnar", dvs. inte tar upp saker som behöver redas ut]
    breder ut ett nät framför sina egna fötter.
    [Konsekvensen av att säga att allt är väl och smickra någon, när det i själva verket inte är sanningen gör att det blir trassel i relationer.]

6En ond persons överträdelse för med sig en snara,
    men den rättfärdige sjunger och gläder sig.
    [Den rättfärdige har en tillförsikt och trygghet i Gud som gör att han kan glädja sig.]

7Den rättfärdige bryr sig om (engagerar sig och tänker på) de svagas rättigheter,
    men en ond man har inget intresse av sådan kunskap.

Var vis och lyssna inte på lögner
8Dårar kan uppvigla (skapa upplopp i) en stad,
    men visa män får vreden att lägga sig.

1 Joh 5:1-21

Den som är född av Gud tror, älskar och segrar!
1Var och en som tror att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus),
är född av Gud.
Var och en som älskar Fadern (ordagrant: "den som har fött honom"),
    älskar också hans barn (ordagrant: "de som är födda av honom").
2På detta sätt kan vi veta (känna igen, ha en personlig erfarenhet av) att vi älskar Guds barn,
    när vi älskar Gud och håller hans bud.
3För detta är att älska Gud - att vi håller hans bud.
    Hans bud är inte tunga (ingen börda, tynger inte ner) [Matt 11:30],
4för allt som är fött av Gud [alla som är pånyttfödda]
    segrar över (strider mot och vinner ständigt över) världen
    [den mänskliga fallna naturen, världens sätt, falska profeter och Satan som är världens härskare].
Detta är den seger som ständigt segrar över världen:
     vår tro [att vi litar på Jesus].
5Vem kan segra över världen utom
den som tror att Jesus är Guds Son [som tror och litar på den sanningen]?

Vittnesbördet är samstämmigt - Jesus är Guds Son
6Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde Son, se vers 5 och Luk 23:35] är den som kom genom vatten och blod,
    inte bara med vattnet,
utan med vattnet och blodet.

[Frasen "vatten och blod" gör att tankarna går till Johannes tidigare redogörelse, då en soldat stack ett spjut i Jesu sida så att blod och vatten kom ut, se Joh 19:34. Det är dock inte troligt att det är denna händelse som detta refererar till, utan Jesu dop i vatten och korsfästelsen då hans blod rann för världens synd. Cerinthus, som var en samtida gnostisk dualistisk lärare, förnekade Jesu gudomliga födsel. Han lärde att Jesus var en vanlig människa och att en andlig varelse – Kristus – kom över Jesus vid vattendopet för att sedan lämna honom vid korsfästelsen. Enligt honom kom Kristus genom vatten, men inte genom blodet. För att bemöta denna lögn skriver Johannes att Guds Son, se vers 5, inte bara kom genom vatten, utan genom vatten och blod. Den Jesus som hängde på korset var samma person som döptes i Jordanfloden.]

Anden [den helige Ande] är den som ständigt vittnar,
    eftersom Anden är sanningen.
7För de är tre som vittnar:
8Anden [Guds Ande vittnar om att Jesus är Gud i Guds ord],
vattnet [Jesu dop då han fick den helige Ande och Fadern själv sade: "Detta är min älskade Son", se Matt 3:17]
och blodet [Jesu död på korset då han själv lade ner sitt liv för hela världens synd],
och de tre är i överensstämmelse (deras vittnesbörd är samstämmiga).

[Vattnet och blodet har samma betydelse som i vers 6. Vattnet syftar på hans dop och blodet på hans död. Anden har att göra med Guds vittnesbörd, se vers 9. Anden vittnar genom profeterna, Skriften och de historiska bevisen, från Jesu dop – då han inträdde i sin offentliga tjänst – till hans död på korset, om vem Jesus är. I en mänsklig domstol krävs två eller tre vittnen för att avgöra en sak, se 5 Mos 19:15.]

9Om vi tar emot människors vittnesbörd [eftersom vi har för vana att godta mänskliga vittnesmål],
    hur mycket större (av större auktoritet) är inte Guds vittnesbörd?
För detta är Guds vittnesbörd som han har vittnat om sin Son.
[Han har sagt oss sanningen om sin egen Son. Bara Jesus kan ge evigt liv, se vers 11-12.]
10Den som tror på Guds Son
    har detta vittnesbörd inom sig.
        Den som inte tror på Gud
        har gjort honom till en lögnare,
    eftersom han inte trott på vittnesbördet,
som Gud gav om sin Son.
11Detta är vittnesbördet (beviset):
Gud har gett oss evigt liv,
    och detta liv är (finns, har sin källa) i hans Son.
12Den som har (håller fast vid, äger) Sonen har detta liv.
Den som inte har Sonen har inte detta liv.

[I de två sista verserna i detta stycke introduceras nästa tema som är Guds överflödande liv.]

Guds överflödande, eviga liv redan nu!
13Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv (äger Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).

[Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.]

14Detta är den visshet (frimodighet, frihet på grund av absolut tillit) som vi har i honom (i hans närhet, inför hans ansikte):
Om vi ber (upprepade gånger frågar) om något efter hans vilja (i enlighet med hans plan)
    så hör han oss.
     15Och om (eftersom) vi vet att han hör oss
vad vi än ber om,
så vet vi att vi redan har det [plural i grundtexten, dvs. alla önskningar] vi bett honom om.

[Villkoret för bönesvaret är att bönen är enligt hans vilja, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går vidare med vad som gäller när man ber för andra personer. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]

16Om någon ser ett syskon (en broder eller syster i tron) synda (vanemässigt vika av från vägen),
    med en synd som inte leder till döden,
        ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv.
    Jag talar om människor vars synd inte leder till döden.
Det finns synd som leder till döden,
    jag säger inte att ni ska be för den.
17All orättfärdighet (överträdelse av lagen) är synd,
    men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död.

[Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades "de sju dödssynderna": stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En "synd till döden" skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se 2 Sam 11. Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egen död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se Apg 5:1-11; 1 Kor 5:5; 1 Kor 11:30. Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se Mark 3:29.
    Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot, när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det, och det finns än i dag, falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda. Traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se Heb 9:27; 10:26.
    Oavsett vad "synd till döden" exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar till, se Jak 5:19-20. Jesus bad för Petrus den kvällen då han förrådde honom, se Luk 22:32.]


Sammanfattning
18[Brevet avslutas med tre påståenden som alla börjar med "vi vet" och handlar om att ha en klar förståelse av något.]

Vi vet att alla som är födda av Gud inte syndar vanemässigt [medvetet, med vilja],
    för den som har blivit född av Gud bevarar (skyddar) Gud,
    och den onde kan inte röra (får inget grepp om) honom. [Versen är svåröversatt. Det finns textvarianter som ger betydelsen att ingen som är född av Gud fortsätter att synda och på så vis bevarar sig själv.]

19Vi vet att vi kommer från Gud,
    och att hela världen (ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral) ligger under den ondes våld.
    [Joh 12:31; Ef 2:2; 2 Kor 4:4; Ps 115:16]

20Vi vet också att Guds Son har kommit och gett oss förståelse (insikt, förmåga att förstå),
    så att vi kan välja att känna (få en större och större personlig erfarenhet av) honom som är sann,
    och att vi är i honom som är sann, i hans Son Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
Denne [man] är den sanne Guden och evigt liv.

[Ordet "sann" upprepas tre gånger och betonar bokens budskap om den ende sanne Guden och Sonen. Ordet "sann" fungerar också som en kontrast till "avgudar" i vers 21, eftersom avgudar är motsatsen till en sann Gud.]

21Kära barn (älskade familjemedlemmar), var på er vakt mot (skydda, bevara er från) avgudarna (avbilderna, falska idéer och tankar om Gud)!

[Johannes avslutande mening sammanfattar hela brevets resonemang: rata det falska och omfamna det äkta! Ordet för avgudarna kan syfta på mänskligt gjorda avgudar som Artemis och hennes tempel i Efesos, men även felaktiga idéer och föreställningar om Gud. I sin vidaste mening beskriver det allt som leder bort från Gud och tar den plats av vördnad, kärlek och tillbedjan som var tänkt att riktas mot den ende sanne Guden.]

Amen (låt det bli så).
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Helbibel