⁶Tungan är [som] en eld,
    en värld av ondska bland våra lemmar.
Den smutsar ner hela vår kropp
    och sätter hela livet i brand
    och får själv sin eld från Gehenna (helvetet).

Alla slags fyrfotadjur [där hästen som nämns i vers 3 är ett exempel], fåglar, kräldjur och vattendjur
    låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan.
⁸Men tungan kan ingen människa tämja,
    den är ostyrig och ond (en opålitlig ondska), full av dödligt gift.

Ormens tunga är tvådelad. Jakob använder den bilden för en otyglad människas tunga som både kan prisa Gud och spy ut förbannelser.

⁹Med den välsignar vi Herren och Fadern,
    och med den förbannar vi människor
    som är skapade till Guds avbild.
¹⁰Från samma mun kommer välsignelse
    och förbannelse.
Så får det inte vara, mina syskon (bröder och systrar i tron).

¹¹En källa kan väl inte [samtidigt] från samma klippöppning
    ge både sött och bittert (gr. pikros) vatten? [Nej, det är omöjligt. Ordet för "bitter" är ovanligt och används bara här och i vers 14 om bitter avund.]

¹²Mina syskon (bröder och systrar i tron),
ett fikonträd
    kan väl inte ge (producera) oliver
    eller en vinstock
fikon? [Nej, det är omöjligt.]

Inte heller kan en salt källa (saltvatten – gr. halukos) ge (producera) sött vatten.

[Dessa liknelser för tankarna till Jesu undervisning i Bergspredikan där ett äkta träd kan kännas igen på dess frukt, se Matt 7:16. Runt Döda havet fanns källor som gav salt vatten, medan det längre norrut fanns sötvattenskällor. Oliver, fikon och vindruvor är också kända frukter. Brevets läsare, som flytt från sitt hemland, kunde väl identifiera sig med dessa liknelser, se Jak 1:1.]

Vishet
¹³[Följande två stycken (Jak 3:13-18 och Jak 4:1-10), utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara tvådelad, splittrad och kluven. Jakob använder det grekiska ordet för "två-själad" (dipsychos, se Jak 4:8). Det något ovanliga adjektivet förekommer även i inledningen till detta brev (Jak 1:8) där frågan om vishet först tas upp (Jak 1:5). I vers 17-18 expanderas ämnet i form av åtta kännetecknande punkter. Kontrasterna blir tydliga i ordvalen.]

Är någon bland er vis och förståndig (erfaren, lärd)? Låt [då] denne genom (utifrån) sitt goda uppförande (sin tilltalande/vackra livsföring) visa (demonstrera) sina gärningar [ge exempel på sitt handlande] i vis mildhet (ordagrant: ´vishetens mildhet/saktmod´) [välbalanserade och mjuk styrka som inte framhäver sig själv, se Kol 3:12].

[Sann vishet handlar i första hand om att kunna applicera den kunskap man har i det dagliga livet.]

Falsk vishet
¹⁴Men om ni nu har
    bitter avund
    och själviskhet (rivalitet; själviska ambitioner)
        i ert hjärta
ska ni inte
    skryta [ha en överlägsen attityd]
    och ljuga mot sanningen.

¹⁵Sådan [falsk] vishet kommer inte från ovan
    utan är jordisk,
    själslig (sinnlig, världslig, oandlig),
    ja, rent utav demonisk (djävulsk).

¹⁶För där det finns avund och själviskhet,
där finns det [också]
    oordning (där råder det förvirring, anarki, tumult)
    och alla slags onda (tomma, meningslösa) handlingar.

Sann vishet
¹⁷[Nu följer åtta punkter som beskriver sann vishet. Kontrasten till världslig vishet (som är demonisk och orsakar oordning, se vers 16) är stor och detta tydliggörs genom struktur och grekiska ordval. Visheten från ovan beskrivs i fin harmoni med flera allitterationer. Centralt finns sex ord som börjar med den grekiska bokstaven epsilon (ε), omgärdade av ord som börjar på bokstaven alfa (α).]

Men visheten från ovan är först och främst
    ren [Guds vishet är helig, obefläckad],

därefter (den är dessutom):
    fridsam (fredlig; fullständigt rofylld),
    mild (försonlig, överseende)
    tillmötesgående (följsam, öppen; villig att lyssna),

fylld av
    barmhärtighet
    och goda frukter,

opartisk
och uppriktig.

¹⁸Rättfärdighetens frukt sås (sprids/strös) ju [ut] i frid (fullständig harmoni) av (för, åt) dem som skapar (producerar, åstadkommer) [aktivt verkar för] frid (fullständig harmoni).

[Uttrycket "rättfärdighetens frukt" är hämtat från GT, se Ords 11:30; Amos 6:12 och återkommer även i Fil 1:11. Rättfärdighet och frid hör ihop, se Jes 32:17; Heb 12:11. Grekiskan kan här tolkas som att rättfärdighetens frukt (i singular) både kan sås av och för fredsmäklare, se även Matt 5:9. Det frö som ger en skörd av rättfärdighet kommer alltid att sås i frid av/åt dem som aktivt verkar för frid – den frid som ger fullständig harmoni, se Joh 14:27.]