Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Torsdag 23/9

Vi läser Johannesbreven



1 Joh 5:13-17

Guds överflödande, eviga liv redan nu!
13Jag har skrivit detta [hela Johannes första brev] till er som tror på (litar, lutar er emot) Guds Sons namn, för att ni ska veta (ha en klar förvissning om) att ni redan har evigt liv [äger Guds överflödande och äkta liv – dvs. själva kärnan och meningen med livet].

[Syftet med brevet är en frälsningsvisshet. En naturlig följd av att äga det eviga livet är en frimodighet att komma till Gud med alla böner.]

14Detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet, frihet på grund av absolut tillit) som vi har inför honom,
att om vi skulle fråga om (be om, önska, begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.
15Och om vi vet
att han hör (lyssnar till) oss
vad vi än skulle fråga om,
så vet vi att vi [redan] har det (plural; de önskningar) vi frågat (bett) honom om (begärt från honom).

[Allt det vi önskar måste överensstämma med hans vilja för att våra önskningar ska kunna bli beviljade, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går i nästa stycke vidare med vad som gäller när man ber för andra. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]

16Om någon ser (skulle se) sin broder [ett trossyskon] synda [vanemässigt vika av från vägen],
    med en synd som inte leder till döden,
        ska han be, och han [Gud] ska ge honom liv.
    Jag talar om människor vars synd inte leder till döden.
Det finns synd som leder till döden,
    jag säger inte att ni ska be för den.
17All orättfärdighet (överträdelse av lagen) är synd,
    men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död.

[Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades "de sju dödssynderna": stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En "synd till döden" skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se 2 Sam 11. Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egen död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se Apg 5:1-11; 1 Kor 5:5; 1 Kor 11:30. Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se Mark 3:29.
    Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot, när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det, och det finns än i dag, falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda. Traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se Heb 9:27; 10:26.
    Oavsett vad "synd till döden" exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar till, se Jak 5:19-20. Jesus bad för Petrus den kvällen då han förrådde honom, se Luk 22:32.]
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Kvartbibel (bibelsällskapets plan)